Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Vårfrupenningen—Vårtbitare
832
ping; 53,io kvkm, 1,241 inv. (1934).
Genomlöpes av Enköpingsåsen. 2,912 har åker, 1,595
har skogsmark. Ingår i Enköpings och V.
pastorat i Ärkestiftet, Åsunda kontrakt.
Vårfrupenningen, se Vadstena
kloster, sp. 1263.
Vår Gud är oss en väldig borg,
begynnelseorden till sv. ps. 124, motsv. Luthers till alla
kulturspråk översatta »Ein’ feste Burg ist
unser Gott» (Psaltarens 46:e ps.). Melodien,
som beundransvärt väl följer den tyska
texten, anses vanl. vara av Luther själv. I tryck
är psalmen först känd från 1529 (sv. övers.
1536 av Olaus Petri). — Se E. Liedgren, »Vox
angelica» (1917). Li.
Vårgårda, municipalsamhälle i Algutstorps
och Kullings-Skövde socknar, Älvsborgs län,
vid V. stambanan, i Säveåns dal. s. v. om
Herrljunga; 180 har, 1.030 inv. (1934), därav
i Algutstorp 16 har och 36 inv.
Armatur-fabrik, mek. verkstad, snickerifabriker m. m.;
avd.-kontor av två affärsbanker. Invid V.
stor grynkvarn samt förläggningsplatsen
Tånga hed (se Algutstorp). Tax.-värde å
fastighet 1,702,000 kr. (1932), tax. inkomst
748.350 kr. Blev municipalsamhälle enl. k. br.
24 nov. 1928.
Vårkumla, socken i Skaraborgs län,
Frökinds härad, s. om Falköping; 12,41 kvkm,
231 inv. (1934). Ligger i sydkanten av
Falbygden och begränsas i s. ö. av övre Ätran.
517 har åker, 105 har skogsmark. Ingår i
Kinneveds och V. pastorat i Skara stift,
Falköpings kontrakt.
Vår Kyrka, publikation av Svenska
kyrkans diakonistyrelse (se d. o.).
Vårlök, Ga’gea,
liljeväxtsläkte med lök och
kapselfrukt. Blommorna äro gula,
på utsidan grönaktiga och
sitta i flock med ett el. flera
örtartade högblad. I Sverige
växa fem tidigt på våren
blommande arter, av vilka
två, G. lutea och G. minima,
äro täml. allmänna i lundar
och vid gårdar ända upp i
Norrland. G. M-e.
Vår Lösen, tidskr., utg. av
Kyrkliga frivilligkåren i
Uppsala, uppsattes 1910 av
de s. k. korsfararna i
Uppsala som idéorgan för
ungkyrkliga rörelsen (se d. o.).
V. räknar bland sina
med-arb. många ledande svenska
kyrkomän och teologer samt
många för religiösa, sociala
och kulturella spörsmål
intresserade lekmän. Numera
även organ för den kristliga
studentrörelsen i Sverige lik-
som för det kyrkliga bildningsförbundet, utges
V. f. n. (1934) av rektor M. Björkquist, som
var dess förste red., lektor S. von Engeström
och teol. kand. M. Lindström. M. B-t.
Vårmusseron, bot., se Musseroner och
färgpl. Svampar 1, bild 4.
Vårmyggor, tidigare kallade
Hårmyggor, Bibiönidae, påminna genom sin klumpiga
kropp, sina grova ben och korta antenner ej
så litet om flugor. Sitt namn ha de trol. fått,
emedan de uppträda tidigt på våren. De äro
rätt iögonenfallande genom sin vana att slå
sig ned på grässtrån och grenar, där de bjärt
sticka av från omgivningen genom sin djupt
svarta färg. Larverna leva i marken av
allehanda förmultnande växtrester och uppträda
ej sällan i stort antal. Den vanligaste arten
är Bibio marci, vårmyggan, som ibland
uppträder i ofantliga mängder. I. T-dh.
Vårmånad, se Mars.
Vårnagelskivling, sv. namn på Collybia
te-nacella, se Nagelskivling.
Vårsallatsläktet, Valeriane’lla, av fam.
Va-lerianaceae, står nära Valeriana, men
blommorna äro samlade i huvudlika knippen, och
frukten saknar vanl. pensel. Hithörande
växter äro enå riga örter med upprepat
gaffel-grenad stjälk, enkla blad och små ljusblå el.
vita blommor. I Sverige finnas två arter. V.
olitoria, vårsallat, växer på sandstränder,
trädesåkrar o. dyl. upp till Uppland. G. M-e.
Vårsådd brukas för vårsäd (se d. o.),
rotfrukter, vallväxtfrö, som insås i
höst-sädesbrodd eller i vårsäden, samt de flesta
trädgårdsväxter, som odlas på fritt land. V.
bör ske i väl redd jord, som bibehåller
»så-must» (se Vårbruk), och företas så tidigt
som möjligt, så att plantorna, medan jorden
är fuktig, hinna rota sig så djupt, att de
kunna stå emot försommartorkan och
utvecklas fullt under den för många odlade växter
korta sommaren. I regel blir skörden större,
ju tidigare sådden skett. H. J. Dft.
Vårsäd, säd, som vanl. utsås på våren. Hit
höra huvudsaki. korn, havre, ärter, vicker och
bovete men även vissa sorter av de vanliga
höstsädesslagen, råg och vete. II. J. Dft.
Vårta (lat. verrüca), små, godartade
tumörer i huden av olika slag och ursprung. De
egentliga v. äro på ytan antingen ojämna,
skrovliga, papillomatösa (se P a p i 11 o m),
vanliga v. (verrucae vulgäres), el. platta,
polygonala, plana v. (verrucae planae). V.
uppstå genom tillväxt av hud- el.
slemhinne-papillerna och det epitel, som täcker dessa. De
förekomma mest hos barn och yngre
personer, ofta i stort antal. Hos äldre äro vissa
former, s. k. s e n i 1 a v., mycket vanliga. V.
äro smittsamma, men smittämnet är okänt.
De försvinna ofta spontant, särskilt hos
barn, utan att kvarlämna ärr; i andra fall
måste de avlägsnas genom behandling. Denna
göres vanl. antingen med frätande och
förstörande medel eller med röntgen- och
radiumbestrålning, men otvivelaktigt kunna v. många
gånger avlägsnas även med inre medel. —
Om b r ö s t v å r t a se d. o. L. Mbg.*
Vårtbitare, Locustidae el. Phasgonuridea,
fam., tillhörande rätvingarnas ordning bland
insekterna. V. påminna mycket om
gräshoppor (se d. o.) men skiljas från dem genom
sina långa, borstformiga antenner med över
30 leder. V:s hanar, hos enstaka arter även
honorna, ha »stridulationsorgan» för
frambringandet av ljud samt hörselorgan, båda av
helt annan typ än hos gräshopporna. Ljudet
frambringas genom att en vingribba vid
basen av vänstra framvingen på undersidan
gnides mot en kitinlist på översidan av högra
framvingen. Hörselorganen, på de främre
skenbenen, utgöras av tunna hinnor, insänkta
i en håla och förbundna med en komplicerad
Vårlök, Gagea lutea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
