Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Väckelsång—Väddö och Häverö
838
eller »evangelisationen» koncentrerar man
sig vissa tider av året, då det predikas varje
kväll och väckelsepredikanter från olika håll
anlitas. Bland amerikanska
väckelsepredikanter, vilkas inflytande nått utanför det
egna landets gränser, märkas Finney (d.
1875), Moody (se d. o.) och Torrey (se d. o.).
Genom deras betonande av troshelgelsen och
andedopet bereddes mark för den 1906
frambrytande »pingströrelsen» (se d. o.), som är
mindre inställd på att väcka oomvända än
på att göra de troende delaktiga av säregna
nådegåvor. Inom frälsningsarmen (se d. o.),
där stor betydelse tillmätes en yttre,
sensationell apparat, tjänar väckelsepredikan
direkt den sociala hjälpverksamheten. Under
anglo-amerikanskt inflytande har det blivit
vanligt att tala om v. blott i samband med
de stora mötena, då många samtidigt drivas
till avgörande, men riktigast synes vara att
icke göra inriktningen på massverkan utan
det skarpa skiljandet mellan omvända och
oomvända till det avgörande. Till
väckelse-fromhetens bärare i Sverige böra då icke
blott räknas män som Tollstadius, Murbeck,
Elfving, Linderot, Tollesson, Hoof, Sellergren,
P. Nyman, Læstadius och Rosenius utan
även Schartau och den första generationen
av hans lärjungar i Göteborgs stift. —
Litt.: A. Bruckner,
»Erweckungsbewegung-en» (1909); E. Newman, »Nordskånska
väckelserörelser», I (1925), och »Den västsvenska
väckelsen» (i Svensk Teologisk
Kvartalskrift, I, 1934); J. P. Bang, »De stora
väckelserörelserna» (1926); G. Westin,
»Protestantismens historia i Amerikas förenta
stater» (1931); G. Nelson, »Den västsvenska
kristendomstypen» (1933). E. Nwn.
Väckelsång, socken i Kronobergs län,
Konga härad, närmast ö. om sjön Åsnen, i
skogsbygden kring Bräkneåns källsjöar;
125,12 kvkm, 2.057 inv. (1934). 2,185 har åker,
6,384 har skogsmark. Egendom: Lidhem (se
d. o.). Ingår i V:s och Uråsa pastorat i
Växjö stift, Konga kontrakt.
Vädd, bot., se Väddväxter.
Väddklint, bot., se Centaurea.
Väddväxter, Dipsacäceae, familj bland
sym-petalerna, närbesläktad med krappväxterna
och vänderotsväxterna. V. ha motsatta blad
utan stipler och i huvudlika samlingar
sittande, ensymmetriska blommor med högst fyra,
fria ståndare och i regel med ytterfoder.
Frukten är pn nöt med ett hängande frö (med
frövita). I Sverige finnas fyra vildväxande
arter, vanl. 3—8 dm höga, fleråriga örter,
fördelade på tre släkten. Succisa praemorsa,
k napp vädd, har helbräddade, nästan glatta
blad, de flesta i rosett, och mörkblå
blommor med fyra kronflikar; är allmän på
gräsmark upp till Jämtland. Knautia (Trichera)
arvensis, å k e r v ä d d, med håriga, vanl.
par-delade blad och blekt violetta blommor, växer
på åkerrenar, torra backar o. dyl. och har
ung. samma utbredning. Scabiosa columbaria,
fältvädd, har nästan glatta, vanl.
parde-lade rosettblad och blekt violetta blommor;
växer på torra backar i s. Sverige upp till
Södermanland. S. atropurpurea (från
Medelhavsländerna) är en vanlig enårig
prydnadsväxt på kalljord. Om Dipsacus se K a r
d-tistel. G. M-e.
Väddö, socken i V. och Häverö skeppslag
(se nedan), vid Älandshav; 147,74 kvkm. 3.371
inv. (1934). Omfattar utom ett
fastlandsom-råde den långsträckta, skogiga ön V. och de
därmed förenade forna öarna Lingslätö och
Salnö, vilka av Ortalaviken, V. kanal och
Bagghusfjärden skiljas från fastlandet. 3.042
har åker, 7,815 har skogsmark. I V. ligga
Grisslehamn (se d. o.), Gamla Grisslehamn,
länets folkhögskola vid Hammarby, »Barnens
ö» (se d. o.) m. fl. skollovskolonier och f. d.
bruksegendomen Ortala (se d. o.). V. kanal,
anlagd 1820—32 och fördjupad 1898—1904,
har en längd av 15 km och ett djup av 3,1
m. Pastorat i Ärkestiftet, Lyhundra
kontrakt. — Med ön V. sammanhänger i s. den
forna ön Björkö i Björkö-Arholma socken,
öns hela areal är 33,84 kvkm.
Väddö kanal, se Väddö och nedanstående
kartskiss.
Väddö och Häverö, skeppslag i Stockholms
läns Upplandsdel (Roslagen), på kusten mot
Älandshav och S. Kvarken; 329,18 kvkm, 9,334
inv. (1933). Socknar: Häverö, Singö och
Väddö. Mot Älandshavs djupa bäcken kantas
skeppslaget av en nästan rak, öfattig
kustlinje. Parallellt därmed intränga frän
Singö-och Galtfjärdarna i n. de långsträckta
Ortala-och Edebovikarna, som fortsättas söderut av
Väddö kanals och Skeboåns bebyggda dalar.
Huvudsaki. skogs- och bergsbygd samt i n.
vid S. Kvarken Singö med tillhörande
skärgård. 5,472 har åker, 18,553 har skogsmark.
Vid Hallstavik (se d. o.) pappersbruk m. m.,
vid Herräng (se d. o.) gruvor och järnbruk;
f. ö. jordbruk. I V. ligga bl. a. Grisslehamu
och huvuddelen av stationssamhället
Häverö-sund (se dessa ord). Kommunikationer: se
VÄDDÖ
OCH HÄVERÖ SKG
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
