837 Väckelsång—Väddö och Häverö 838 eller »evangelisationen» koncentrerar man sig vissa tider av året, då det predikas varje kväll och väckelsepredikanter från olika håll anlitas. Bland amerikanska väckelsepredikanter, vilkas inflytande nått utanför det egna landets gränser, märkas Finney (d. 1875), Moody (se d. o.) och Torrey (se d. o.). Genom deras betonande av troshelgelsen och andedopet bereddes mark för den 1906 frambrytande »pingströrelsen» (se d. o.), som är mindre inställd på att väcka oomvända än på att göra de troende delaktiga av säregna nådegåvor. Inom frälsningsarmen (se d. o.), där stor betydelse tillmätes en yttre, sensationell apparat, tjänar väckelsepredikan direkt den sociala hjälpverksamheten. Under anglo-amerikanskt inflytande har det blivit vanligt att tala om v. blott i samband med de stora mötena, då många samtidigt drivas till avgörande, men riktigast synes vara att icke göra inriktningen på massverkan utan det skarpa skiljandet mellan omvända och oomvända till det avgörande. Till väckelse-fromhetens bärare i Sverige böra då icke blott räknas män som Tollstadius, Murbeck, Elfving, Linderot, Tollesson, Hoof, Sellergren, P. Nyman, Læstadius och Rosenius utan även Schartau och den första generationen av hans lärjungar i Göteborgs stift. — Litt.: A. Bruckner, »Erweckungsbewegung-en» (1909); E. Newman, »Nordskånska väckelserörelser», I (1925), och »Den västsvenska väckelsen» (i Svensk Teologisk Kvartalskrift, I, 1934); J. P. Bang, »De stora väckelserörelserna» (1926); G. Westin, »Protestantismens historia i Amerikas förenta stater» (1931); G. Nelson, »Den västsvenska kristendomstypen» (1933). E. Nwn. Väckelsång, socken i Kronobergs län, Konga härad, närmast ö. om sjön Åsnen, i skogsbygden kring Bräkneåns källsjöar; 125,12 kvkm, 2.057 inv. (1934). 2,185 har åker, 6,384 har skogsmark. Egendom: Lidhem (se d. o.). Ingår i V:s och Uråsa pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt. Vädd, bot., se Väddväxter. Väddklint, bot., se Centaurea. Väddväxter, Dipsacäceae, familj bland sym-petalerna, närbesläktad med krappväxterna och vänderotsväxterna. V. ha motsatta blad utan stipler och i huvudlika samlingar sittande, ensymmetriska blommor med högst fyra, fria ståndare och i regel med ytterfoder. Frukten är pn nöt med ett hängande frö (med frövita). I Sverige finnas fyra vildväxande arter, vanl. 3—8 dm höga, fleråriga örter, fördelade på tre släkten. Succisa praemorsa, k napp vädd, har helbräddade, nästan glatta blad, de flesta i rosett, och mörkblå blommor med fyra kronflikar; är allmän på gräsmark upp till Jämtland. Knautia (Trichera) arvensis, å k e r v ä d d, med håriga, vanl. par-delade blad och blekt violetta blommor, växer på åkerrenar, torra backar o. dyl. och har ung. samma utbredning. Scabiosa columbaria, fältvädd, har nästan glatta, vanl. parde-lade rosettblad och blekt violetta blommor; växer på torra backar i s. Sverige upp till Södermanland. S. atropurpurea (från Medelhavsländerna) är en vanlig enårig prydnadsväxt på kalljord. Om Dipsacus se K a r d-tistel. G. M-e. Väddö, socken i V. och Häverö skeppslag (se nedan), vid Älandshav; 147,74 kvkm. 3.371 inv. (1934). Omfattar utom ett fastlandsom-råde den långsträckta, skogiga ön V. och de därmed förenade forna öarna Lingslätö och Salnö, vilka av Ortalaviken, V. kanal och Bagghusfjärden skiljas från fastlandet. 3.042 har åker, 7,815 har skogsmark. I V. ligga Grisslehamn (se d. o.), Gamla Grisslehamn, länets folkhögskola vid Hammarby, »Barnens ö» (se d. o.) m. fl. skollovskolonier och f. d. bruksegendomen Ortala (se d. o.). V. kanal, anlagd 1820—32 och fördjupad 1898—1904, har en längd av 15 km och ett djup av 3,1 m. Pastorat i Ärkestiftet, Lyhundra kontrakt. — Med ön V. sammanhänger i s. den forna ön Björkö i Björkö-Arholma socken, öns hela areal är 33,84 kvkm. Väddö kanal, se Väddö och nedanstående kartskiss. Väddö och Häverö, skeppslag i Stockholms läns Upplandsdel (Roslagen), på kusten mot Älandshav och S. Kvarken; 329,18 kvkm, 9,334 inv. (1933). Socknar: Häverö, Singö och Väddö. Mot Älandshavs djupa bäcken kantas skeppslaget av en nästan rak, öfattig kustlinje. Parallellt därmed intränga frän Singö-och Galtfjärdarna i n. de långsträckta Ortala-och Edebovikarna, som fortsättas söderut av Väddö kanals och Skeboåns bebyggda dalar. Huvudsaki. skogs- och bergsbygd samt i n. vid S. Kvarken Singö med tillhörande skärgård. 5,472 har åker, 18,553 har skogsmark. Vid Hallstavik (se d. o.) pappersbruk m. m., vid Herräng (se d. o.) gruvor och järnbruk; f. ö. jordbruk. I V. ligga bl. a. Grisslehamu och huvuddelen av stationssamhället Häverö-sund (se dessa ord). Kommunikationer: se VÄDDÖ OCH HÄVERÖ SKG Skala 1:500000