Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väddö och Närdinghundra—Väderlek
839
kartan, vid Uppland. Tillhör N. Roslags
fögderi och domsaga.
Väddö och Närdinghundra, tingslag i
Stockholms län. Tillhör Norra Roslags domsaga
(se vidare d. o.).
Väderbrunn, kungsladugård, 1841—90
lantbruksskola i Bergshammars (se d. o.) socken,
Södermanlands län, 7 km v. om Nyköping;
280 har, därav 176 har åker; tax.-värde
147,000 kr. (1933). Tillhörde på 1600-talet
W. Momma; reducerades av Karl XI.
Väderflöjel, Vindflöjel, liten fana el.
vimpel av metallplåt, som på en lodrät axel
är fäst vid en byggnads tak för att ange
vindens riktning. Till sjöss nyttjas motsv.
flöjlar i form av vimplar på masttopparna
och kallas flög. V. av metall äro i Sverige
kända redan från tiden omkr. år 1000. Ett
par sådana, från Söderala i Hälsingland och
från Källunge på Gotland, ha blivit bevarade
i sockenkyrkorna. Man har tidigare antagit,
att dessa v. suttit i masttoppen på fartyg,
men A. Bugge har visat, att de helt säkert
parvis nyttjats, uppsatta en i fören och en i
aktern. Dessa båda exemplar äro synnerligen
praktfullt arbetade (se bild på pl. 2 till art.
H ä 1 s i n g 1 a n d). Senare fick v. ofta
formen av en fågel, en pil el. dyl., eller också
försågs den med ägarens initialer eller
årtalet för sin uppsättning. — Litt.: A.
Bugge, »The golden vanes of viking ships»
(i Acta Archaeologica 1931). G. Brg.
Väderhatt, Erik, se Erik, sp. 966.
Väderkvarn, se Kvarn, sp. 348.
Väderlek, vädrets beskaffenhet,
sammanfattningen av de företeelser inom jordens
atmosfär, vilka direkt påverka våra
sinnen. Under det att klimatet (se d. o.) i
allm. hänför sig till medelförhållanden i
fråga om vädret under längre tidrymder,
betecknar v. vanl. något mera tillfälligt och
övergående i fråga om vädrets beskaffenhet.
Såväl v. som klimat äro föremål för studium
inom meteorologi (se d. o.); då denna
vetenskap emellertid vid sidan av en systematisk
beskrivning av v. och klimat även avser att
klarlägga sambandet mellan och ange
orsakerna till företeelser i atmosfären, kommer
den härigenom att omfatta även fenomen,
som icke direkt äro påtagliga för våra sinnen.
De meteorologiska element, vilka i
främsta rummet kunna anses känneteckna v., äro:
temp., vind, molnighetsförhållanden,
solstrålningens sammansättning och styrka, luftens
fuktighet samt ev. utfällningar av vatten
i kondenserad form (regn, snö, hagel,
dimma etc.). Kvantitativa uppgifter om alla
dessa element, med. undantag för strålningen,
ingå numera i de väderleksrapporter, som
genom den trådlösa telegrafiens förmedling
och enl. internationell överenskommelse
utsändas från vissa centraler i alla civiliserade
länder (se Väderleksförutsägelse).
Väderleksföreteelserna åskådliggöras medelst
väderlekskartor (se d. o.), försedda med
isoba-rer (linjer, som sammanbinda orter med
samma barometerstånd), isotermer (se d. o.) etc.
De meteorologiska elementen äro i allm.
beroende av varandra. Sålunda finner man
t. ex., att hög molnighet drar med sig
nedsatt solstrålning och vanl. hög fuktighet;
förekomsten av nederbörd under en viss tid
840
förutsätter oftast hög molnighet under
samma tid o. s. v. Mulen himmel under vintern
i Sverige är vanl. beledsagad av
förhållandevis hög temp., medan förhållandena på
sommaren äro de motsatta. Omvänt är klar
himmel på vintern vanl. beledsagad av kyla,
på sommaren av värme. Man kan därför ofta
med fördel skilja mellan två stora
huvudtyper av väder: å ena sidan torrt, »vackert»
väder med täml. klar himmel och å andra
sidan fuktigt eller regnigt väder, »fult väder»,
med förhållandevis mulen himmel. Dessa två
väderlekstyper stå i nära beroende av
luftrörelsen, och då denna i sin tur
sammanhänger med lufttryckets fördelning,
använder man ofta lufttrycksförhållandena för att
karakterisera väderlekstypen. »Vackert
väder» råder sålunda i allm. inom områden, där
lufttrycket är högt i förhållande till
omgivningens; inom dessa områden (högtryck el.
barometermaxima) har luften
mestadels en nedåtriktad rörelse. I motsats härtill
råder vanl. mulet och regnigt väder inom
områden, där lufttrycket är lågt (inom
omgivningen av lågtrycken, även kallade
barometerminima el. oväderscentra);
luftrörelsen är inom dessa områden oftast
uppåtriktad. Genom den adiabatiska
avkyl-ningen vid luftens rörelse från lägre nivå, där
lufttrycket är högt, till högre nivå, där
lufttrycket är lägre, uppkomma utfällning av
moln samt ev. nederbörd. Den uppåtstigande
rörelsen är i allm. nära knuten till
befintligheten av gränsytor mellan kall och varm luft,
s. k. fronter, vid vilka antingen varm luft
glider uppför det sluttande plan, som bildas av
gränsytan till den undre kallare luften (värme
fronten), eller kall luft kilformat tränger
fram och pressar den varma luften i höjden
(kallfronten); i båda fallen inträder en
adia-batisk avkylning och ofta utfällning av
moln eller nederbörd inom den varma luftmas
san. Bild 1 och 2 visa luftrörelsen vid dessa
båda huvudslag av fronter. Vanl. uppträda
i samband med varje utbildad cyklon en
varmfront och en eller flera kallfronter (se
Cyklon, sp. 246 f.). Båda frontslagen
uppträda emellertid stundom var för sig, utan
att ett nära samband med någon utbildad
cyklon kan påvisas. Man torde därför
beträffande Sveriges breddgrader lämpligen kunna
klassificera v. i anslutning antingen till de
fronter, i samband med vilka den uppträder,
eller i anslutning till de arter av luftmassor,
inom vilka den utbildar sig.
I. Vzs utveckling vid passagen av fronter.
1. Varmfronten. Varmfronter passera
vanl. Sverige antingen från v. mot ö.
eller från s. mot n., varvid i allm.
rörelseriktningen täml. nära sammanfaller med
normalen mot fronten själv. Vid passagen av
själva frontlinjen, vilken kan definieras som
gränsytans mellan varm och kall luft
skärning med jordytan, äger vanl. en
temperaturstegring rum, som ofta uppgår till 3°—4°
under loppet av några tim. Samtidigt
uppträder en markerad vindkantring, ofta från
s. ö. till s. v. vind. Under tiden närmast före
frontpassagen är v:s utveckling i stort sett
följ. Först uppträder en slöja av
cirrostra-tusmoln (se Moln), som efter hand tätnar
till altostratus. Dessa moln avlösas småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
