845 Väderlekskartor—Vädermakeri 846 Väderlekskartor. Isobarer heldragna, isallobarer streckade. Beträffande tecknen jfr art. Meteorologiska tecken; regnområden belagda med grå ton. F fallande, S stigande, H högt, L lågt lufttryck. — Av kartorna framgår förflyttningen av fronter och lågtryck från kl. 19 den 5 mars till kl. 8 den 6 mars 1934. tillfällen, mellan vilka en tidsskillnad finnes, t. ex. mellan Golfströmmens temp. på senhösten och den kommande vinterns temp. Initiativ till dylika undersökningar har tagits av den svenske forskaren Otto Pettersson och sedermera fullföljts av Meinardus, Wallén, Gilbert Waker o. a. En mängd samband, som kunna läggas till grund för en prognos, ha visserligen härletts, men i allm. är förutsägelsen i hög grad osäker. Den andra vägen grundar sig på härledandet av perioder i väderleken. Vissa perioder kunna sålunda härledas för lufttemp., nederbörd, vattenstånd etc. Bland dessa perioder spelar den omkr. 11-åriga s. k. solfläcksperio-den (se Solen, sp. 85) ofta stor roll; skilda forskare anse sig också ha funnit solrotations-perioden (omkr. 25 dygn), månens omloppstid etc. representerade. En klimatisk period av viss betydelse är den Brücknerska perioden på 32—36 år (se B r ü c k n e r, E.). Från en analys och syntes av flera olika perioder har A. Wallén utfärdat prognoser för vattenstånd och nederbörd. En 14-dagarsperiod i temp. är stundom ganska framträdande i våra trakter, utan att en härpå grundad prognos kan anses praktiskt berättigad. I fråga om v. får man slutligen ej bortse från att ett klimatologiskt material, som sträcker sig över tillräcklig tid och som givit möjligheter att fastställa t. ex. den normala årliga och dagliga perioden av de meteorologiska elementen, i sig innebär möjligheter till förutsägelser av stor praktisk betydelse. Så avviker t. ex. en viss månads medeltemp. ett bestämt år i medeltal i Sverige ej med mer än omkr. 2° från den för månaden beräknade normaltemp., och liknande är förhållandet med andra meteorologiska element. Härav framgår normalvärdenas karaktär av förutsägelser. — Ilistorik'. Se Meteorologi, sp. 1243 ff. Jfr även C y k 1 o n. A. Å. Väderlekskartor, kartor, på vilka varje meteorologisk uppgift införes vid observationsorten, vilken är utmärkt genom en cirkel. Sålunda införas siffror för lufttryck, temp. och lufttryckstendens samt nederbörd. Vindriktningen anges genom pilar, som tänkas röra sig med vinden, vindstyrkan genom tvärstreck vid pilens bas. Molnens art och baro-grafkurvans utseende angivas med vissa tecken. På v. uppdragas vissa linjesystem, avsedda att ge en åskådlig bild av väderlekens fördelning i horisontell led. Sålunda inläggas isobarer, isallobarer och i s o t e r-mer (se dessa ord). Vidare markeras på kartan de områden, där regn fallit: r e g n områ d e n. Genom att jämföra de synoptiska kartor, som så erhållas, kan man få en överblick över väderleksföreteelsernas förflyttning över jordytan och den förändring de därvid undergå. På detta studium grunda sig de officiella väderleksförutsägelserna (se d. o.). För att underlätta återfinnandet av liknande väderlekssituationer i det förflutna är varje väderlekstjänst i regel utrustad med ett rikhaltigt och systematiskt ordnat arkiv av synoptiska kartor. A. Å. Väderleksprognoser, se V ä d e r 1 e k s f ö r-utSägelse. Väderlekstelegram, se V äderleksf ö r-utsägelse. Väderlekstjänst, se Väderleksförut-s ä g e 1 s e. Väderljus, dets. som elmseld (se d. o.). Vädermakeri. Konsten att påverka vädret genom förbindelse med gudar eller makter, som styra det, tillskrevs förr allmänt vissa vädermakare, och ännu kvarleva sådana föreställningar hos primitiva folkslag. Lagar och straff mot v. infördes i Europa under förföljelsen av häxeri och trolleri; först med upplysningstidevarvet infördes allmänt de klarare föreställningar om naturen och dess krafter, vilka avskaffade såväl tron på v. som straffbestämmelserna däremot. Menar man med v. i mera vidsträckt bemärkelse en påverkan av väderleken genom personligt ingripande med artificiella medel, kunna möjligheterna för v. icke anses uteslutna. Uppgiften, att starka kanonader skulle kunna förorsaka regn, torde icke kunna tillbakavisas med säkerhet, men bevismaterialet är ej heller övertygande. Att skogseldar ofta ge upphov till molnbildning och i vissa fall kun-