Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vädermåne—Väg
847
na framkalla regn förefaller obestridligt,
liksom också att utströmningsgaserna från
motorer i luftfartyg kunna tillföra atmosfären
kondensationskärnor, på vilka utfällning av
moln äger rum. Att regnbildningen påverkas
av starka elektriska fält är säkert, men
försöken att med tillhjälp av de elektriska fält,
som kunna åstadkommas på artificiell väg, i
nämnvärd grad påverka
kondensationsproces-ser i atmosfären ha ännu ej lett till positiva
resultat. Att genom rökning frambringa ett
moln- eller dimtäcke, som skyddar mot frost,
har länge förekommit i vissa trakter, särskilt
i de norska fjälldalarna. A. Ä.
Vädermåne, meteor., dets. som bimåne, se
Halofenomen.
Väderslukare, häst, som har ovanan att
sluka luft, vanl. blott genom en egendomlig
rörelse med tungan och utan att ta stöd med
tänderna; se vidare K r u b b i t a r e. E. T. N.
Vädersol, meteor., dets. som bisol, se H a 1
o-fenomen.
Vädersolstavlan, se Halofenomen,
Stor-kyrkoförsamlingen, sp. 621, och
Stockholm, bild 59.
Väderstad, socken i Östergötlands län,
Göstrings härad, i sydkanten av
Östgötaslät-ten, s. ö. om Tåkern; 43,27 kvkm, 1,267 inv.
(1934). 2,148 har åker, 528 har skogsmark.
Pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontr.
Väderstad—Skänninge—-Bränninge järnväg
(sign. V. S. B. J.), spårvidd 0,891 m, 43,4 km
lång, öppnad för trafik 1913—14, förbinder
Väderstad (Mjölby—Hästholmens järnväg) med
Skänninge (S. J.) och Bränninge (Mellersta
Östergötlands järnvägar). F. P.
Väderstreck betecknar riktning i
horisontalplanet, särskilt den riktning, varifrån
vinden blåser, rörelsen hos skepp eller
luftfartyg etc. V. anges vanl., då ej större
noggrannhet fordras, genom en delning av
horisonten i 8, 16 eller 32 lika delar. De senare
kallas av sjömannen streck. De fyra
huvudväderstrecken äro söder (syd), öster (ost), norr
(nord) och väster (väst). Söder kan enklast
anges som den riktning, i vilken solen vid
middagstiden kulminerar, norr är den motsatta;
vänder man sig med ryggen mot norr, ligger
väster till höger och öster till vänster, och
varje v. bildar en rät vinkel med de
närliggande. Halveras vinklarna mellan de 4
huvudväderstrecken, bestämmas
väderstrecken sydöst (SE, eng. southeast), nordöst (NE,
eng. northeast), nordväst (NW, eng.
north-ivest) och sydväst (SW, eng. Southwest)
av halveringslinjernas riktning. En
ytterligare halvering bestämmer riktningarna
SSE, ESE, ENE, NNE, NNW, WNW, W8W
och SSW, vilka tills, m. de föreg. ge 16 v.
Särskiljandet av 32 olika vindriktningar
iakt-tages vanl. till sjöss, numera vanl. även i
vä-derlekstelegrammen. Vid noggrannare
undersökningar indelas omkretsen i 360° och varje
kvadrant alltså i 90°. Ofta betecknas härvid
t. ex. NE med N 45° E, ENE som N 67,5° E etc.
Redan forntidens folk bestämde v. ur solens
och stjärnornas ställning och benämnde
vindarna efter de v., varifrån de blåsa.
Särskiljandet av sexton olika vindriktningar
infördes sannolikt av Karl den store eller hans
minister Einhard men har även möjl.
dessförinnan varit i bruk i vissa trakter. A. Å.
848
Väderöarna, bebodd, örik skärgård i
Ska-gerak, utanför Fjällbacka i Kville socken.
Skiljas av den djupa Väderöfjorden (omkr. 6
km bred) från skärgården utmed kusten. På
Storön lotsstation (från 1800-talets början), på
en av de sydligaste öarna blänkfyren
Väderö-bod, anlagd 1867, ljusstyrka 48,000 Hefnerljus.
Väderön, se Hallands Väder ö.
Vädla, by (på platsen för nuv. Östermalm i
Stockholm), vid vilken Sten Sture d. y. med
sitt rytteri slog danskarna efter en häftig
strid 1517.
Vädring, se Ventilation.
Vädur. 1. (Zool.) Se Gumse. — 2. (Krigsv.)
Se Murbräcka 1. — 3. (Tekn.) Se
Hydraulisk vädur.
Väduren (lat. A’ries), det första av
djurkretsens tecken samt stjärnbild på n.
stjärnhimlen mellan 1,7 och 3,4 tim. rektascension samt
+ 8° och + 31° deklination. V. innehåller 53
stjärnor, ljusstarkare än 6moo. Dess tre
ljusaste stjärnor äro: a (2m23), fl (2™72) och y
eller Mesarthim, som är dubbelstjärna
(komponenterna av storlekarna 4^75 och 4m83). K.Lmk.
Väft, se Vävning.
Väg. Till en början voro v. endast
gångstigar el. ridvägar. De gingo i skarpa krökar
och branta backar upp och ned över kullar
och berg för att undvika vattendränkta och
ofarbara lågmarker, som i äldre tid hade
större omfattning än nu. Då fordon med
hjul blevo vanliga, förbättrades de gamla
stigarna till körvägar, utan att planläget el.
profilen ändrades.
Redan på 200-talet f. Kr. byggde
kineserna en märklig v. över bergskedjan
Tsin-liug-shan. Av perserna byggdes en »kungsväg»
på 2,600 km från Susa n. om Persiska vikens
inre del till Efesos vid Mindre Asiens
västkust. Antikens Grekland hade stensatta v.
med spår, nedhuggna i stenen för fordonen.
Men av antikens folk voro romarna
säkerligen de förnämsta vägbyggarna. Man
uppskattar längden av de romerska v. till 76,000
km. Genom hela Italien över Alperna till
Gallien och Germanien ända upp till Rhens
mynning i Holland byggdes såvitt möjligt
snörräta v.; de sprängdes genom berg,
tunnlar anlades, höga bankar byggdes över
lågmarker, över sumpmarker lades rustbädd
m. m. De romerska v. voro synnerligen
kraftiga med en vägbana av ända till 80 cm
tjocklek av sten och betong. Dylika romarvägar
finnas delvis bevarade (Via Appia och Via
Aurelia, utgående från Rom, samt bl. a. i
Frankrike, Syrien och Marocko). —- Under
medeltiden gjorde vägbyggandet icke större
framsteg. Under nyare tiden torde Frankrike
ha varit ett föregångsland inom
vägbyggandet. Colbert skapade vid mitten av
1600-talet en statlig vägorganisation, under vars
ledning det franska vägnätet under de följ,
årh. storslaget utvecklades, och Napoleon
uppmuntrade byggandet av v., särskilt
nödvändiga för krigföringen under . denna tid. I
Danmark inkallades i slutet av 1700-talet
franska ingenjörer, vilka här ledde
huvudvägarnas ombyggnad, så att bredd och
linje-föring ännu uppfylla moderna krav. — V :s
betydelse minskades, då järnvägarna började
byggas från mitten av 1800-talet in på
1900-talet, och v:s uppgifter begränsades till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
