Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Väg
850
tjäna lokal trafik. Med automobilernas
framträdande 1910—30 har vägväsendet fått en
större betydelse än någonsin. Förenta staterna
ha blivit föregångslandet inom den moderna
vägtekniken. 1929 nedlades i detta land
omkr. 5,6 milliarder kr. på vägarnas
förbättring och underhåll. I Italien och Tyskland
byggas v., uteslutande avsedda för
motortrafik, autostrador. Genom
internationella vägkongresser (Washington 1930,
München 1934) har ett samarbete mellan olika
länders vägbyggare etablerats.
I Sverige voro vägförhållandena redan
under medeltiden reglerade genom lag, men de
bästa v. voro sannolikt mycket dåliga efter
nutida måttstock. De gamla v. för nyvald
konungs eriksgata (se d. o.) voro bland de
förnämsta. Från huvudorterna vid denna kungsväg
utgingo viktigare v. till övriga landsändar. En
sådan gick från Linköping i Stångåns dalgång
till Vimmerby och Kalmar. Andra utgingo
från Jönköping utmed Lagan till Markaryd,
Lagastigen, och utmed Nissan till Halmstad,
Nissastigen. En v. gick från Skara till Gamla
Lödöse, en annan från Västerås över
Långheden till Kopparberg samt en från Uppsala
till Gävle och norrut längs Bottniska viken.
Ännu i början av 1600-talet kunde de svenska
v. vanl. dock blott befaras till häst el. med
små och enkla åkdon, men genom
myndigheternas ingripande blev 1600-talet en viktig
vägbrytningsperiod. I huvudsak fingo v.
samma sträckning som de gamla stigarna.
Någon jordschaktning var det ej tal om, och
några diken ansågos icke behövliga. Ända
till senaste tid ha dessa på 1600-talet byggda
v., obetydligt förbättrade, flerstädes varit i
bruk. Arbetet fortsatte i stegrat tempo
under 1700-talet, men först i mitten på
1800-talet började vägbyggandet i Sverige utföras
efter mer rationella linjer, i och med att
bidrag av statsmedel beviljades till v:s
byggande (1841) och Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen (se d. o.) inrättades. — Under
järnvägsbyggandets tid under 1800-talets senare
hälft minskades intresset för v. De gamla v.
fingo förbli i otillfredsställande skick. Nya
v. byggdes huvudsaki. för att knyta
väglösa bygder till det befintliga vägnätet. Vid
motortrafikens framträdande på 1900-talet
måste vägunderhållet anpassas efter de nya
kraven samt vägnätet väsentligt ombyggas
och förbättras. — Vägtrafiken har starkt
ökat. Totala trafikarbetet på landsbygdens
vägnät beräknades 1926 till 1,500 mill.
for-donkm och 1931 till 2,800 mill. fordonkm,
därav hästtrafiken omkr. 12 %. Den snabbt ökade
vägtrafikens krav på vägväsendet ha kunnat
tillgodoses genom beskattning av motorfordon,
fordonsskatt, bensinskatt och
gummirings-skatt, budgetåret 1932—33 sammanlagt omkr.
72,8 mill. kr. Vägväsendets totala utgifter
1931 uppgingo till omkr. 97 mill. kr., därav
43,1 mill. kr. till vägbyggnader och omkr. 53,8
mill. kr. till vägunderhåll. Härtill komma de
arbeten, som utförts genom Statens
arbetslös-hetskommission (se d. o.). Vägväsendet
finansieras även av andra statsbidrag, budgetåret
1932—33 3,5 mill. kr., samt av vägskatt,
påvilande vägdistrikten, 1931 omkr. 32,2 mill.
kr. Om olika slags v. se V ä g h å 11 n i n g
s-skyldighet och Väglag.
Fordringar på en nutida v. äro bl. a.: den
skall till lägsta möjliga kostnad uppfylla
behoven av säkerhet för alla trafikslag,
snabbhet för motortrafiken, en under alla årstider
god, jämn och dammfri vägbana samt
bärighet även för tyngre fordon. En modern v.
skall vidare vara försedd med signaler till
trafikens ledning och varning, vägvisare,
var-ningstrianglar m. m. Numera väljes med
hänsyn till trafiksäkerhet och trafikekonomi en
möjligast rak linjeföring med svaga kurvor,
även om v. därigenom skulle bli backigare.
Tidigare var 50 °/oo en vanlig maximilutning.
F. n. tillåtas 70 °/oo och mer. — Numera
strävar man efter fri sikt av minst 150
m för huvudvägar och 100 m för bygdevägar.
Med hänsyn till sikten böra kurvor undvikas
i skärningar. Normal minimiradie för
huvudvägar är 300 m, för bygdevägar 150 m.
Vägskälen äro ofta trafikvådliga. De
kunna förbättras genom åtgärder för bättre sikt,
anordningar med trafikdelare (»refuger») —
vid stark trafik enl. rotationsprincipen,
varvid trafiken tvingas gå kring en central
trafikdelare — m. m. De plana
järnvägskorsningarna äro de farligaste
punkterna på vägnätet. De äro numera i Sverige
försedda med enl. lag fastställda
skyddsanordningar. Deras ersättande med
planskil-da korsningar uppmuntras av
statsmakterna.
Vid svag trafik är det tillräckligt med en
gemensam bana för alla trafikslag. Vid stark
trafik och inom bebyggda områden bör
uppdelning av trafiken på skilda banor ske med
hänsyn till trafiksäkerheten. Gångbanor
anordnas, där sammanhängande bebyggelse
längs v. finnes samt mellan punkter med
regelbunden gångtrafik m. m. Cykelbanor
utföras närmast städer och samhällen.
Utomlands förekomma särskilda cykelvägar,
enbart avsedda för cyklister och lagda som
särskilda v. — Ridbana utföres dessutom
stundom. — Uppdelning av körtrafiken på två
banor, en för vardera trafikriktningen,
förekommer f. n. i Sverige endast i skarpa
kurvor. Utomlands byggas flerstädes v.
genomgående med dubbel körbana. Bl. a. utföras
de 1933 påbörjade riksvägarna i Tyskland på
detta sätt. En annan uppdelning av
körtrafiken på huvudvägar i en snabbtrafikled och
lokala trafikleder vid sidan av denna har
projekterats för vissa infartsvägar till Stockholm.
Vägbyggnad. En v. består av vägkropp och
vägbana. Vägkroppen bildas genom
terrasse-ring, varvid jord- el. bergmassor tagas ur
skärningar och läggas i bankar enl. en
arbets-profil, upprättad så, att skärnings- och
bankmassor såvitt möjligt skola balansera
varandra. Genom vägkroppen göras erforderliga
vattengenomlopp, trummor och broar. Om
marken är svag, lägges vägkroppen på
rust-bädd, av rundvirke el. mera sällan av faskiner
(risknippen). Stundom utföres pålning under
vägkroppen. — På tjälkänslig jord (s. k.
jäslera o. dyl.) verkställes isolering av sand, ris
el. halm närmast under vägbanan. En ofta
effektiv åtgärd mot tjälskador är
täckdikning, varigenom grundvattenytan sänkes och
vattenhalten i och närmast under vägytan
under tjällossningen nedbringas. — Vägbanan
uppbygges av b ä r 1 a g r e t, som har till upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
