Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Vägingenjör—Väglag
856
Vägskatt). De äldre vägkategorierna ha
sammanförts till två, landsväg, av större
och mera allmän betydelse, och bygdeväg,
med mera lokal betydelse. Vägunderhållet in
natura skulle fortfarande åligga
jordbruksfastigheter och med fördelning efter vägdelning
utgöras efter åsatta v ä g t a 1 i förhållande
till taxeringsvärdet. Kostnad för underhåll av
väg, som ej ingått i vägdelning, och av bro, för
anläggning av ny och omläggning av gammal
väg, för ändring av bygdeväg till landsväg,
för byggande av bro och färja samt för
vinterväghållningen, vilken mot ersättning
ut-föres av särskilda p 1 o g 1 a g, bestående av
lämpligt belägna jordbruksfastigheter, skall
bestridas av v ä g k a s s a n (se d. o.), i den
mån kostnaden ej utgår av statsmedel. Till
vägkassan ingår vägskatt, uttaxerad å de
skattskyldiga efter v ä g f y r k. 1921
möjliggjordes överflyttning av vägunderhållet helt
el. delvis å vägkassan. Systemet med
statsbidrag och dess utveckling genom införandet av
automobilskatt (se
Automobillagstift-n i n g, sp. 568 f.) har numera medfört, att
naturaunderhåll genom jordbruksfastigheter
utom i ett fåtal distrikt försvunnit och
övertagits av vägkassan. Efter 1927 åligger det
köping el. annat samhälle å landet, för vilket
stadsplanelagens bestämmelser för stad (se
Stadsplanelagen och Stadsplan)
äga tillämpning, att för
väghållningsdistrik-tets räkning mot ersättning bygga och
underhålla allmän väg och bro, i den mån vägen
eller bron enl. nämnda lag skall vara
upplåten till allmänt begagnande såsom gata.
Samhället är också berättigat att i vidare
mån för distriktets räkning mot ersättning
ombesörja väghållningen inom samhället.
Inom 80 städer besörjes den allmänna
väghållningen helt av stadskommunen på
samma sätt, som gäller om kommunala utgifter i
allm. (för uttaxerade medel). I övriga 34
städer utgöra fastighetsägare av alla eller vissa
kategorier extra bidrag i form av vägskatt
eller ombesörja själva besväret eller del därav
in natura. Dessa särskilda skyldigheter äro
stadda under avveckling (jfr V ä g 1 a g).
Väg-och bropenningar ha upphört att utgå med
undantag för bropengar vid den s. k.
Lidingö-bron mellan Stockholms och Lidingö städer.
Jfr även Vägskatt.
1934 års riksdag har, i huvudsaklig
överensstämmelse med förslag av K. m:t, antagit
lag om allmänna vägar och lag om
vägdistrikt, avsedda att träda i kraft
1 jan. 1937. Den förra lagen uppdelar de
allmänna vägarna i landsvägar, vägar,
som prövas nödiga för allmänna samfärdseln,
och ödebygdsvägar (se d. o.).
Väghållare är på landet vederbörande vägdistrikt
och inom stads område staden. Väghållningen
inom varje vägdistrikt besörjes av
vägstyrel-sen (se d. o.) och inom stad av den
kommunala nämnd el. styrelse, som därtill utses.
1927 års bestämmelser om väghållning inom
stadsplanelagt samhälle å landet kvarstå i
sak oförändrade. Vinterväghållning besörjes,
om vägstyrelsen så finner erforderligt, av till
snöploglag indelade fastigheter.
Antalet vägdistrikt på landet (379)
skall väsentligt nedbringas och den nya
indelningen bestämmas av K. m:t. Vägdistrikts
beslutanderätt skall utövas å vägstämma,
sammansatt av ombud för i distriktet
ingående kommuner. Vid val av ombud röstas
per capita av de vägskatteskyldiga. Rösträtt
må ej utövas av den, som häftar för
vägskatt, förfallen till betalning under sist
förflutna tre kalenderår. Vid vägstämma äga
landshövdingen el. den han i sitt ställe
förordnar, vägingenjör och medlem av
vägstyrelsen vara närvarande och deltaga i
överläggningarna. Väghållningskostnaclen
bestri-des med statsbidrag i den mån K. m:t så
prövar, med färjavgifter och i övrigt med
vägskatt. Vägskatt skall utgöras efter
vägskattekronor och vägskatteören i visst
förhållande till det kommunala
skatteunderlaget. En kommunal skattekrona för
fastighets skogsvärde motsvaras av l3/4
vägskatte-krona, för annat fastighetsvärde av
väg-skattekrona. övriga kommunala skattekronor
motsvaras av lika antal vägskattekronor. För
prövning av vissa ersättningsfrågor skall inom
vägdistrikt och i stad, där allmän väg finnes,
utses en vägnämnd om tre medl., av vilka
ordf, och en led. utses av länsstyrelsen och den
tredje av vägstämman, resp, stadsfullmäktige.
Särskilda skyldigheter med avseende på
väghållning i stad för särskilda
kommunmedlemmar skola upphöra med ikraftträdandet av
den nya lagen om allmänna vägar, ev.
successivt avskrivas under 10 år. — Se vidare
Väglag. Schg.
Vägingenjör, se Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Väginstitutet, se Svenska v ä g i n s t
i-t u t e t.
Vägkassa, den kassa, vartill å landet
vägskatt ingår och varur vissa utgifter för den
allmänna väghållningen bestridas (se V ä
g-hållnings skyldighet).
Väglag, lag, som i fråga om vägar (samt
därtill hörande broar och färjor) föreskriver hur
de skola vara beskaffade, vem skyldigheten
att hålla dem åligger och på vad sätt denna
skyldighet skall fullgöras. Allmänna vägar,
som inom stadsplanelagt område motsvaras av
gata (se d. o.), äro avsedda för den allmänna
samfärdseln och enskilda vägar för en
sluten krets av fastigheter, i regel med
möjlighet att utestänga annan samfärdsel.
A. Allmänna vägar. Enl. lag om
väghåll-ningsbesvärets utgörande på landet av 23
okt. 1891 gäller i huvudsak, att landsväg skall
vara 6 m bred och bygdeväg 3,6 m, men K. B.
äger dock bestämma andra bredder, där
förhållandena så påkalla. Väg samt därmed
förenad bro och färja skola hållas »i ett för
samfärdseln tillfredsställande skick». K. B.
övervakar väghållningen och utövar
beslutanderätten i fråga om skyldighetens
bestämmande. Den omedelbara och regelbundna
tillsynen utövas vid v ä g s y n genom landsfiskal
och två nämndemän.
I städerna gäller ännu stadgandet i
1734 års lag, byggningabalken kap. 25 § 8:
»Städerna röje och hålle väg och broar, så
långt stadens ägor räcka». Varje stad utgör
alltså eget väghållningsdistrikt (vägdistrikt).
Kontroll och beslutanderätt tillkomma K. B.
Sedvanemässigt tillämpas ung. enahanda
regler som på landet beträffande vägarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
