Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen—Vägsteklar 861 ingenjörstjänstgöring vid armén. Vad disciplin, subordination och ansvarsbestämmelser angår, lyder V. under krigslagarna. Den uppsattes först av officerare vid Flottans mekaniska kår (jfr d. o.). Kårens chef är överste. Dess förste chef var A. E. von Sydow (se d. o.). Kårofficerarna räknas enl. k. kung. 9 febr. 1906 till arméns övertaliga personal. För inträde i V. fordras dels att ha genomgått den fyraåriga lärokursen i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan, dels att vara reservofficer vid Fortifikationen, dels ock att ha tjänstgjort minst 3 år vid något allmänt arbete el. undersöknings-förrättning ävensom att ha ådagalagt egenskaper, som fordras för ledningen av större arbetsföretag. Kåren består f. n. (1934) av 236 officerare. — Matriklar över V. ha utgivits 1889 och 1897 av J. Marks von Würtemberg och 1919 av kårofficerarnas förening (Väg-och vattenbyggnadsklubben), varjämte en matrikel f. n. är under utgivning genom samma förening. 1901 och 1926 utkommo minnesskrifter. — 1934 års riksdag har lämnat utan erinran ett i statsverkspropositionen framlagt förslag, att det hittillsvarande obligatoriska sambandet mellan V. och Väg- och vatten-byggnadsstyrelsen bör upphävas samt att frågan om kårens överförande från Kommu-nikationsdep. till Försvarsdep. bör tagas under omprövning. N. B-r. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett under Kommunikationsdep. hörande centralt ämbetsverk, som handlägger ärenden ang. 1) anläggning eller förbättring av vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar o. a. dylika företag; 2) sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning el. andra industriella behov; 3) av staten bekostade skyddsåtgärder mot skärningar och översvämningar; 4) enskilda järnvägar, avsedda för allmän trafik. Från styrelsens ämbetsbefatt-ning undantagas dock de ärenden av ovannämnda beskaffenhet, som äro tillagda Vattenfallsstyrelsen (se d. o.), samt de ärenden ang. vägar och broar, som handläggas av länsstyrelserna. Beträffande vägar och broar åligger det V. att utöva den centrala tekniska uppsikten över vägväsendet samt på bästa sätt främja dess utveckling i tekniskt och tekniskt-ekonomiskt hänseende. — Styrelsen utgöres av en överdir. som chef förverket, vilken icke nödvändigtvis behöver vara tekniskt utbildad, fem byråchefer, varav en förestår vägbyrån, en brobyrån (samtidigt broinspektör), en järn vägsbyrån, en harnnbyrån och en kameralbyrån. 1 styrelsen finnas därjämte anställda tre väginspektörer, vardera med visst inspektionsområde och med uppgift att verka för vägväsendets planmässiga utveckling samt övervaka och leda vägingenjörernas (se nedan) verksamhet, en vägtrafikinspektör och en maskininspektör för övervakande av de enskilda järnvägarnas rullande materiel. Dessutom äro anställda två förste byråingenjörer, en förste revisor, tre byråingenjörer, tre revisorer, en assistent åt maskininspektören, en biträdande hamningenjör, en extra revisor och fem biträdande ingenjörer. Länsstyrelserna ha den närmaste uppsikten över vägväsendet i länen och biträdas därvid av vägingenjörer, en i varje län, samt i vissa 862 län biträdande vägingenjörer och i andra län vägingenjörsassistenter. Dessa befattningshavare äro V:s tjänstemän men äro stationerade i vederbörande residensstäder; de kontrollera statsunderstödda väg- och broföretag. Länsstyrelserna fördela tillgängliga statsmedel på väg- och broföretag enl. av V. granskade flerårsplaner. — De allmänna arbetenas förvaltning utövades 1819—27 av kungl. strömrensningskommittén, 1828—40 av Storami ralsä mbetets tredje avd., 1840—41 av Styrelsen för allmänna vattenbyggnader och 1841—82 av Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader samt omhänderhas från 1882 av V. Intill 1887 handhade styrelsen statsbanornas byggande. N. B-r. Vägsenap, bot., se Sisymbrium. Vägskatt. Då genom 1891 års väglag å landet även andra skatteobjekt än fastigheter ålades att bidraga till den allmänna väghållningen (se V ä g h å 1 1 n i n g s s k yl-dighet), kommo nämnda skatteobjekt att bidraga med penningar efter uttaxering enl. särskilda grunder. Fördelningsgrunden utgör vägfyrk, som f. n. åsättes för varje 15 kr. inkomst samt varje 200 kr. taxeringsvärde å fastighet. I den mån denna v., som för varje vägfyrk å icke väghållande fastighet åsäfe-tes till samma belopp, vartill ev. förekommande naturaväghållning uppskattats för varje vägfyrk, icke är tillräcklig för att bestrida väghållningsdistriktets utgifter, uttaxeras ytterligare vägskatt för samtliga väg-fyrkar (både väghållare och icke väghållare). Nya bestämmelser äro beslutade 1934 (se V ä g h å 11 n i n g s s k y 1 d i g h et). Jfr Väglag. Schg. Vägsladd, se Vägmaskiner. Vägsteklar, PompiUdae, en till gaddsteklar-na (se d. o.) hörande familj, som står nära grävsteklarna men skiljes från dessa genom att halssköldens sidohörn nå upp till el. nära till vinglocken. V. ha en svart, sparsamt hårig kropp, som ofta har röda el. vita teckningar, samt långa, spensliga ben. Vägstekel-honan drar försorg om avkomman genom att förse den med proviant, som utgöres av spindlar. Dessa förlamar hon med ett styng av sin gadd och insläpar därefter bytet, vanl. gående baklänges, i den håla, som hon antingen grävt i marken el. gjort i ordning i murket trä, murbruk, snäckskal el. dyl. Endast arterna av släktet Pseudagenia mura själva på skyddade ställen små celler av lera till bytets förvaring. V. inlägga endast en spindel i varje cell, och då denna följaktligen ensam skall räcka till för en stekellarv, väljer varje art vissa bestämda spindelarter, vilka äro tillräckligt stora, och fånga i regel blott fullväxta honor, vilka innehålla mest näring. Släktet Pompilus omfattar över hälften av Sveriges vägstekelarter och bar tillika de största och vanligaste arterna. De flesta gräva sina bon i lös sand. Vissa släkten, t. ex. Priocnemis, använda ofta redan färdiga hålor, vari de förfärdiga flera celler utmed en huvudgång och tillstoppa boet med allehanda växtavfall. Släktet Prosalius, uppställt av Chr. Aurivillius, är hittills blott funnet i Sverige. I tropikerna förekomma jättelika v., vilka förmå övervinna t. o. m. de stora fågelspindlarna. I. T-dh.