Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen—Vägsteklar
861
ingenjörstjänstgöring vid armén. Vad
disciplin, subordination och ansvarsbestämmelser
angår, lyder V. under krigslagarna. Den
uppsattes först av officerare vid Flottans
mekaniska kår (jfr d. o.). Kårens chef är överste.
Dess förste chef var A. E. von Sydow (se d. o.).
Kårofficerarna räknas enl. k. kung. 9 febr.
1906 till arméns övertaliga personal. För
inträde i V. fordras dels att ha genomgått den
fyraåriga lärokursen i fackskolan för väg- och
vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan,
dels att vara reservofficer vid
Fortifikationen, dels ock att ha tjänstgjort minst 3 år
vid något allmänt arbete el.
undersöknings-förrättning ävensom att ha ådagalagt
egenskaper, som fordras för ledningen av större
arbetsföretag. Kåren består f. n. (1934) av 236
officerare. — Matriklar över V. ha utgivits
1889 och 1897 av J. Marks von Würtemberg
och 1919 av kårofficerarnas förening
(Väg-och vattenbyggnadsklubben), varjämte en
matrikel f. n. är under utgivning genom
samma förening. 1901 och 1926 utkommo
minnesskrifter. — 1934 års riksdag har lämnat utan
erinran ett i statsverkspropositionen framlagt
förslag, att det hittillsvarande obligatoriska
sambandet mellan V. och Väg- och
vatten-byggnadsstyrelsen bör upphävas samt att
frågan om kårens överförande från
Kommu-nikationsdep. till Försvarsdep. bör tagas
under omprövning. N. B-r.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett
under Kommunikationsdep. hörande centralt
ämbetsverk, som handlägger ärenden ang.
1) anläggning eller förbättring av vägar,
broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar o. a.
dylika företag; 2) sjöars och vattendrags
tillgodogörande för sjöfart, flottning el. andra
industriella behov; 3) av staten bekostade
skyddsåtgärder mot skärningar och
översvämningar; 4) enskilda järnvägar, avsedda för
allmän trafik. Från styrelsens
ämbetsbefatt-ning undantagas dock de ärenden av
ovannämnda beskaffenhet, som äro tillagda
Vattenfallsstyrelsen (se d. o.), samt de ärenden
ang. vägar och broar, som handläggas av
länsstyrelserna. Beträffande vägar och broar
åligger det V. att utöva den centrala tekniska
uppsikten över vägväsendet samt på bästa
sätt främja dess utveckling i tekniskt och
tekniskt-ekonomiskt hänseende. — Styrelsen
utgöres av en överdir. som chef förverket,
vilken icke nödvändigtvis behöver vara tekniskt
utbildad, fem byråchefer, varav en förestår
vägbyrån, en brobyrån (samtidigt
broinspektör), en järn vägsbyrån, en harnnbyrån och en
kameralbyrån. 1 styrelsen finnas därjämte
anställda tre väginspektörer, vardera med visst
inspektionsområde och med uppgift att verka
för vägväsendets planmässiga utveckling
samt övervaka och leda vägingenjörernas (se
nedan) verksamhet, en vägtrafikinspektör och
en maskininspektör för övervakande av de
enskilda järnvägarnas rullande materiel.
Dessutom äro anställda två förste
byråingenjörer, en förste revisor, tre byråingenjörer,
tre revisorer, en assistent åt
maskininspektören, en biträdande hamningenjör, en extra
revisor och fem biträdande ingenjörer.
Länsstyrelserna ha den närmaste uppsikten över
vägväsendet i länen och biträdas därvid av
vägingenjörer, en i varje län, samt i vissa
862
län biträdande vägingenjörer och i andra län
vägingenjörsassistenter. Dessa
befattningshavare äro V:s tjänstemän men äro
stationerade i vederbörande residensstäder; de
kontrollera statsunderstödda väg- och broföretag.
Länsstyrelserna fördela tillgängliga
statsmedel på väg- och broföretag enl. av V.
granskade flerårsplaner. — De allmänna arbetenas
förvaltning utövades 1819—27 av kungl.
strömrensningskommittén, 1828—40 av
Storami ralsä mbetets tredje avd., 1840—41 av
Styrelsen för allmänna vattenbyggnader och
1841—82 av Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader samt omhänderhas från 1882
av V. Intill 1887 handhade styrelsen
statsbanornas byggande. N. B-r.
Vägsenap, bot., se Sisymbrium.
Vägskatt. Då genom 1891 års väglag å
landet även andra skatteobjekt än
fastigheter ålades att bidraga till den allmänna
väghållningen (se V ä g h å 1 1 n i n g s s k
yl-dighet), kommo nämnda skatteobjekt att
bidraga med penningar efter uttaxering enl.
särskilda grunder. Fördelningsgrunden utgör
vägfyrk, som f. n. åsättes för varje 15 kr.
inkomst samt varje 200 kr. taxeringsvärde å
fastighet. I den mån denna v., som för varje
vägfyrk å icke väghållande fastighet
åsäfe-tes till samma belopp, vartill ev.
förekommande naturaväghållning uppskattats för
varje vägfyrk, icke är tillräcklig för att
bestrida väghållningsdistriktets utgifter,
uttaxeras ytterligare vägskatt för samtliga
väg-fyrkar (både väghållare och icke väghållare).
Nya bestämmelser äro beslutade 1934 (se
V ä g h å 11 n i n g s s k y 1 d i g h et). Jfr
Väglag. Schg.
Vägsladd, se Vägmaskiner.
Vägsteklar, PompiUdae, en till
gaddsteklar-na (se d. o.) hörande familj, som står nära
grävsteklarna men skiljes från dessa genom
att halssköldens sidohörn nå upp till el. nära
till vinglocken. V. ha en svart, sparsamt
hårig kropp, som ofta har röda el. vita
teckningar, samt långa, spensliga ben.
Vägstekel-honan drar försorg om avkomman genom att
förse den med proviant, som utgöres av
spindlar. Dessa förlamar hon med ett styng av
sin gadd och insläpar därefter bytet, vanl.
gående baklänges, i den håla, som hon
antingen grävt i marken el. gjort i ordning i
murket trä, murbruk, snäckskal el. dyl.
Endast arterna av släktet Pseudagenia mura
själva på skyddade ställen små celler av lera
till bytets förvaring. V. inlägga endast en
spindel i varje cell, och då denna följaktligen
ensam skall räcka till för en stekellarv, väljer
varje art vissa bestämda spindelarter, vilka
äro tillräckligt stora, och fånga i regel blott
fullväxta honor, vilka innehålla mest näring.
Släktet Pompilus omfattar över hälften av
Sveriges vägstekelarter och bar tillika de
största och vanligaste arterna. De flesta gräva
sina bon i lös sand. Vissa släkten, t. ex.
Priocnemis, använda ofta redan färdiga hålor,
vari de förfärdiga flera celler utmed en
huvudgång och tillstoppa boet med allehanda
växtavfall. Släktet Prosalius, uppställt av
Chr. Aurivillius, är hittills blott funnet i
Sverige. I tropikerna förekomma jättelika v.,
vilka förmå övervinna t. o. m. de stora
fågelspindlarna. I. T-dh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
