Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Väll—Vält
866
Väll, ett tunt järnrör i orgeln, som
förmedlar en tangents rörelse till väderlådan.
V. ha två vällarmar, vid vilka abstrakterna
äro fästa. V. anbringas på en vällram el. ett
vällbräde. T. N.
Välla, att genom hoppressning vid högre
temp. få sammanhang mellan fasta
metalldelar. Nära likbetydande med svetsa (se
Svetsning), varvid sammanhanget även
kan nås genom flytande metall. Se V ä
11-j ä r n och V ä 1 1 n i n g. C. B.
Vällen, långsträckt gränssjö mellan
Uppsala och Stockholms län, i Ekeby och
Blad-åkers socknar, n. Uppland; 11 kvkm, 13 m
ö. h., 5,4 m djup. Avrinner till S. Kvarken.
Välling, soppa av mjölk jämte mjöl el.
gryn och salt. Slätvälling tillredes med
vetemjöl, stänkvälling med små äggklimpar. V.
med havre- el. majsenamjöl, ris-, manna- el.
havregryn förekommer, dock ej så ofta som
förr, i svensk husmanskost. D-e.
Vällinge. 1. Socken, fr. o. m. 1927 Vellinge
(se d. o.).
2. Egendom i Salems socken, Stockholms
län (Södertörn), vid Mälaren; 1,760 har, därav
447 har åker; tax.-värde 699,200 kr. (1933).
Från 1572 tillhörde V. kronan. På
1600—-1800-talet funnos manufakturverk av olika
slag. Sedan 1717 har V. tillhört bl. a.
släkterna Lampa, Funck och Boneau (från 1744);
huvudbyggnaden uppfördes i mitten av
1700-talet. V. såldes 1900 till Stockholms stad.
1929 förlädes här ett provisoriskt
sinnessjukhus och 1933 en arbetslöshetskommitténs
ungdomskurs i frivillig arbetstjänst.
Vällinge (V e 1 1 i n g e)—Skanör—Falsterbo
järnväg (sign. H. S. F. J.), spårvidd 1,435 m,
17,3 km lång, förbinder Vellinge station på
Malmö—Trälleborgs järnväg med Skanör och
Falsterbo, fick koncession 1898, öppnades 1904.
Vällista, Väliste, fjäll i Undersåkers
socken, Jämtland, s. v. om Undersåkers
station; 1,024 m ö. h. Mycket besökt av turister.
Välljärn. Vid färskning (se d. o.) av
tackjärn enl. äldre metoder fås mer el. mindre
kolfattigt järn i fast (degigt) tillstånd; vid
hoppressning härav (se Välla) fås v. (se
Järn, sp. 25). V. innehåller långsträckta
slagginneslutningar (se d. o.), som medföra
$eghet och oömhet vid glödgning (i det att
järnet ej blir grovkristalliniskt). Det är
motsats till g ö t j ä r n, som efter färskningen
varit flytande och innehåller mindre mängd
slagginneslutningar. C. B.
Vällning, metall. Om stycken av järn med
låg kolhalt upphettas till en lämpligt hög
temp. och utsättas för slag eller tryck
(smid-ning el. pressning), kunna de fullständigt
sammanfogas (hopvällas) med varandra. Vid
härdsmidesmetoderna sammantryckes den i
härden erhållna smältan, som består av små,
mer el. mindre sammanhängande järnklumpar
samt slagg, nödtorftigt under hammare, då
slagg utpressas, och fördelas sedan i
lämpliga smältstycken. Dessa upphettas ånyo till
vällvärme och sammanpressas under hammare,
i press eller valsverk, så att de olika
järnstyckena fullständigt förenas med varandra,
vilket kallas järnets v. Jfr Svetsning,
Tysksmide och Vallonsmide. E. S. B.
Vällovlig, epitet, som under ståndsperioden
tillädes borgarståndet.
Vällugn, långsträckt flamugn (se Ugn), i
vilken järn, som måste undergå vällning (se
d. o.), upphettas före bearbetningen medelst
hammare, press eller valsverk. Järnstyckena,
ämnena, inläggas i ugnens längst bort från
eldbryggan belägna ända och makas
småningom mot denna, där de erhålla vällvärme.
Som bränsle nyttjas i regel stenkol eller
gene-ratorgas. Vid vissa härdsmidesmetoder sker
vällningen i samma härd som färskningen
eller i särskild härdugn (se Tysksmide
och Vallonsmide). E. S. B.
Välluv, socken i Malmöhus län, Luggude
härad, på slättbygden närmast ö. om
Hälsingborg; 12,58 kvkm, 790 inv. (1934). 1,114
har åker, 19 liar skogsmark. Egendom:
Eke-berga. Ingår i Bårslövs, Fjärestads,
Frille-stads och V :s pastorat i Lunds stift, Luggude
s. kontrakt.
Välsignelse (lat. benedi’ctio), nedkallande
av Guds nåd och beskydd. Se Apostolisk
välsignelse och Benediktion. —
V ä 1 s ign el s en, bönen »Herren välsigne
eder (oss) och bevare eder (oss)». (G. A-n.)
Välsk (eng. welsh, ty. welsch), urspr.
keltisk, senare romansk; sydländsk (ofta i
motsats mot nordisk). — Välska seder,
yppigt levnadssätt. — Välsk t band,
enklare halvfranskt band med rygg av
fårskinn. — Välsk böna, bondböna.
Välskrivning, konsten att skriva en vårdad
handstil, skönskrivning (kalligrafi). Vid de
allmänna läroverken och liknande
läroanstalter är v. ett övningsämne på lägsta stadiet.
I folkskolans undervisningsplan ingår v. i
skrivning, en huvudgren av ämnet
modersmålet, och anslutes på det tidigaste stadiet
nära till tal- och läsövningar (jfr
Skriv-läsmetoden). För v. ha i Sverige
utarbetats olika system, dels med upprättstående,
dels med åt höger lutande stil. Fr. Sg.
Vält. 1. (Lantbr.) Redskap för jordens
sammanpressning, krossning av kokor och
jordytans jämnande. V. brukas i omväxling med
harvning för jordens bearbetning före sådden
och nyttjas efter sådden för att tillpacka
jorden kring utsädet och kring broddplantornas
rötter (broddvältning) samt för att ge
Bild 1. Slätvält. Bild 2. Ringvält. Bild 3. Cambridgevält.
XX. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
