Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Vämö—Väne
868
smått frö, ss. klöver- och gräsfrö, en lätt
myllning. Med v. brytes den skorpa, som
kan ha bildats på åkerytan och hindrar
brod-dens uppkomst och vidare utveckling. Då
jorden sammantryckes, ökas den kapillära
ledningen i jorden, och jordfuktigheten uppstiger
livligare till ytan. Härigenom främjas även
avdunstningen från jordytan. Jorden uttorkas
något mindre av de v., som lämna markytan
täckt av lös jord, som hindrar avdunstningen,
ss. ring- och cambridgevältar, än av
slätvältar; men fullständigare vinnes detta genom
harvning efter vältningen. Den förr vanligaste
v., s 1 ä t v ä 11 e n, utgöres av en rund
trästock; numera göras sådana v. även av
gjutjärn eller cement och delas på längden i 2—3
kortare cylindrar för att underlätta
vändningen (jfr bild 1). För att välta i drillar lagd
jord användas, om ock mer sällan, efter drillen
formade slätvältar, drillvältar.
Kraftigare verkande v., även kallade kokkrossar e,
äro stångjärnsvält, som utgöres av en,
stundom på mitten tudelad, trumma, bildad
av på ändstyckena fästa skarpkantiga
järnstänger, r i n g v ä 11 (bild 2), bestående av på
två axlar fritt löpande linsformiga ringar,
crosskillvält, med grova ringar med
skarpa knaggar, samt c a m b r i d g e v ä 1 t
(bild 3), med omväxlande släta och tandade
ringar. Numera brukas i Sverige, jämte släta,
mest ring- och cambridgevältar. H. J. Dft.
2. (Tekn.j Se Vägmaskiner.
Vämö, Vämmö, nordligaste delen av
Karlskrona stads område, består av ön Inre V. (se
Karlskrona, sp. 422 och kartan) och, skild
därifrån av Sunna kanal, halvön Yttre V.
Vända, att medelst roder och segel
manövrera ett fartyg så, att det från bidevindsläge
med vinden in på ena sidan kommer i
bidevindsläge med vinden in på andra sidan.
Manövern benämnes genom vindsvändning
el. s t a g v ä n d n i n g, då den utföres genom
lovning mot vinden och därefter, sedan
vindögat passerats, avfallning, tills seglen åter
fyllas, samt undanvindsvändning,
fördevinds- el. kovändning, då den
verkställes genom avfallning från vinden, tills
fördevindsläge uppnås, och därefter
upplov-ning till nya bidevindsläget. — I storm och
hög sjö, då genomvindsvändning ej kan ske,
företages grund vändning (se d. o.). ö-g.
Vändare, text., se K a r d n i n g.
Vände(l)rot (Ven d-), Rhizöma valerianae,
en drog, som består av den torkade
jordstammen med birötter av Valeriana officinalis (se
V a 1 e r i a n a). V. har egendomlig, stark
lukt och aromatisk, sötaktigt bitter smak.
De verksamma beståndsdelarna finnas i dess
flyktiga olja, den förr officinella Aetheroleum
valerianae, en gul till brun, starkt luktande
vätska, innehållande jämte terpener t e
r-p i n e o 1, borneol samt bornylestrar med
flyktiga fettsyror (valerian- och
isovalerian-syra). V. har anor inom medicinen från
1000-talet. — Små doser framkalla excitation, stora
verka förlamande. Preparat på v. ha mest
använts vid nervåkommor, bl. a. vid hysteri,
såsom efter omständigheterna stimulerande el.
lugnande och krampstillande medel, ibland
med suggestiv verkan, bl. a. i form av
Tinc-tura valerianae aetherea
(valerianadrop-par el. v ä n d e r o t s d r o p p a r), beredd
med 5 dir Hoffmanns droppar; även
märkes preparatet Menthyli valeriana,s (v
a-1 i d o 1), en klar, färglös, aromatisk vätska, en
lösning av mentol (se d. o.) i
mentylisova-lerianat; 10—15 droppar tagas på en
sockerbit vid migrän, astma o. s. v. C. G. S.
Vänderotsfamiljen, Valerianäceae, fam. bland
sympetalerna, med osymmetriska blommor och
undersittande, trerummigt fruktämne.
Hithörande omkr. 400 arter växa företrädesvis i
Amerikas och Gamla världens tempererade
trakter och äro vanl. örter med motsatta blad
utan stipler, kvastlika knippen, femtalig
blomkrona och 1—4 ståndare. Två släkten,
Valeriana (se d. o.) och Valerianella (se
Vårsallatsläktet), tillhöra svenska floran.
Centranthus (se d. o.) odlas som
prydnadsväxt. G. M-e.
Vänderotsläktet, bot., se Valeriana.
Vändkretsar, dets. som tropiker (se d. o.).
Kräftans vändkrets kallas även n.
vändkretsen och Stenbockens s. vändkretsen.
Vändkretskalmer, Subtropiska k a 1
m-bälten, se Atlantiska oceanen, sp.
416, och Hästlatituderna.
Vändning, obstetr., med., operativt ingrepp
vid förlossningar, med vilket man ändrar ett
felaktigt läge, snedläge eller tvärläge (se
Förlossning), av fostret till längdläge.
V. utföres antingen med enbart yttre
handgrepp, yttre v., eller, om sådant ej lyckas,
med en hand införd i livmodern och den
andra handen arbetande utanpå buken, inre
v. Vid den senare fattas och neddrages i regel
fostrets ena fot, ibland båda, s. k. inre v. på
fot, varefter fostret framfödes i fotbjudning.
Även då livmoderhalsen ej hunnit bli mer
utvidgad, än att den tillåter blott två fingrar
av den i slidan införda handen att tränga upp
i livmodern, utföres ibland inre v.; den kallas
då vanl. kombinerad, bipolar el.
B r a x t o n II i c k s’ v.
Om vid förlossning i huvudbjudning
komplikationer inträffa, som bringa moderns el.
fostrets liv i fara, och förlossningen ej
fortskridit så långt, att förlossningstången (se
d. o.) kan brukas till förlossningens snabba
avslutande, begagnar operatören inre v. på
fot och förändrar sålunda huvudbjudningen
till fotbjudning för att därefter genom
dragning i den nedhämtade foten raskt kunna
ut-skaffa fostret, inre v. med utdragning
på fot. Vid föreliggande moderkaka, då för
modern livsfarlig blödning ofta uppträder
under sista månaderna av havandeskapet eller
början av förlossningen, brukas ofta Braxton
Hieks’ v., varefter genom varsam dragning i
en neddragen fot fostrets bål tamponerar,
d. v. s. täpper till det blödande
moderkaks-fästet i livmoderkroppens nedre del. Bvn.
Vändskiva, se Järnväg, sp. 45, och
Plog, sp. 1094.
Vändvåg, fys., se Torsionsvåg.
Väne, härad i Älvsborgs län, kring översta
delen av Göta älv samt städerna Vänersborg
och Trollhättan; 386,78 kvkm, 13,376 inv.
(1933). Socknar: Väne-Ryr, Vassända-Naglum,
V. Tunhem, N. Björke, Gärdhem och
Väne-Äsaka. V:s förnämsta slättbygd ligger ö. om
Göta älv. Den begränsas i n. ö. av
Halle-och Hunneberg och övergår mot s. i småbergig
skogsbygd. I de bergiga skogstrakterna v. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
