Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Vänstertrafik—Värde
878
vid riksdagsvalet 1917 59,000 röster. Det
sökte anknytning till Kommunistiska
inter-nationalen (se 1 n t e r n a t i o n a 1 e n). Dess
kongress beslöt 1921 att oförbehållsamt
godkänna denna internationals
anslutningsvill-kor och riktlinjer, de s. k. 21 Moskvateserna,
samt ändrade samtidigt partiets namn till
Sveriges kommunistiska parti (sektion av
Kommunistiska internationalen). En
minoritet, som vägrade att godkänna
Moskvateserna, uteslöts. Den utgjordes av bl. a. C.
Lindhagen, F. Månsson och I. Vennerström samt
bildade omedelbart ett nytt parti, vilket
övertog det socialdemokratiska vänsterpartiets
namn, program och stadgar. Det lyckades
vinna mark huvudsaki. i Gävleborgs,
Väster-norrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
1 jan. 1922 ägde det endast 5,500 medl. men
förfogade över sex mandat i Andra
kammaren och två mandat i Första kammaren.
Sammanslagning med Socialdemokratiska
arbetarepartiet kom till stånd 1923 på grundval av
sistnämnda partis program. — Jan. 1934
bildade den då ur Socialdemokratiska
arbetarepartiet uteslutne riksdagsmannen A. Ström
en fristående arbetarkommun i Göteborg samt
på några andra platser på Västkusten. Dessa
organisationer uppgingo 15 maj s. å. i
Socialistiska partiet, det nya namnet på
Sveriges kommunistiska parti (se d. o.;
»Kil-bomsriktningen»). S. H.
Vänstertrafik, se Högertrafik, även i
suppl.
Vänstervridande, fys.-kem., se Optisk
vridningsförmåga.
Väpnad neutralitet, i folkrättens historia
namn på sammanslutningar av neutrala
stater i syfte att skydda sig mot krigförandes
övergrepp, i nödfall med vapenmakt. Sådana
förbund slötos mellan Sverige och Danmark
1691 och 1756. Mest bekant är det förbund,
som slöts mellan Sverige, Danmark och
Ryssland 1780 (»första väpnade neutraliteten»)
under sjökriget mellan England och Frankrike.
Därvid uppställdes följ, principer: 1) neutrala
fartyg äga fritt idka sjöfart mellan
krigförande makts hamnar; 2) neutral flagga
skyddar fientligt gods med undantag för
kontraband; 3) såsom krigskontraband erkännas
endast vissa, i en traktat mellan England och
Ryssland av 1766 angivna varor; 4) blockad
erkännes blott om den är effektiv. _Dessa
regler vunno anslutning från flertalet
kontinentalmakter men erkändes ej av England.
Under Napoleonskrigen förnyades v. genom
ett 1800 slutet förbund mellan Sverige,
Danmark, Ryssland och Preussen (»andra väpnade
neutraliteten»); jämte de föreg. reglerna
uppställdes ytterligare en: att neutrala fartyg,
som segla under konvoj (se d. o.), skola
vara fria från visitation. Detta förbund
sprängdes emellertid 1801, då England sände
en flotta till Östersjön. Ehuru de genom v.
hävdade reglerna på grund av Englands
motstånd icke kunna sägas omedelbart ha vunnit
erkännande inom folkrätten, blevo de dock av
betydelse, emedan de i viktiga delar ligga
till grund för Parisdeklarationen 1856 (se
Sjökrigsrätt). — Litt.: Th. Boye, »De
væbnede neutralitetsforbund» (1912); J. B.
Scott, »The armed neutralities of 1780 and
1800» (1918). T. G-l.
Väpnare, dels ynglingar, som efter att ha
varit pager undergingo utbildning till
riddare (se d. o., sp. 779), dels medlemmarna av en
medeltida frälsemannagrupp i Norden. I
Sverige stodo v. (svenner, a vapn) i rang efter
riddare men över vanliga frälsemän. Flera
personer, som innehade rikets högsta ämbeten,
blevo aldrig eller först sent riddare, t. ex. Bo
Jonsson (Grip) samt Karl Knutsson (Bonde).
Av v. bestod till stor del lågfrälset. Kj. K-n.
Väppling, bot., se Klöversläktet.
Värd, biol., se Parasiter 2 och 3.
Värddjur, bot., se Parasiter 3.
Värde. 1. (Filos.) V. tänkes vanl. som en
egenskap, som tillskrives vissa objekt. Så
säges t. ex. hälsa el. förmögenhet vara något
värdefullt. Emellertid kan denna egenskap
icke jämställas med andra, då den icke kan
sägas uppfattas på samma sätt som dessa.
Å ena sidan menar man, att föremålen
alldeles oberoende av vårt ställningstagande
besitta vissa v., vilka bestämma vårt
ställningstagande (objektiv värdeteori), å andra sidan
anses, att föremålen besitta v. endast genom
vårt ställningstagande, för ett värderande
subjekt (subjektiv värdeteori). Frågan om
existensen av objektiva och därmed
allmängiltiga v., vilka kunna göras till föremål för
vetenskaplig forskning, är av fundamental
betydelse för etiken. Avgörande är därvid
frågan om värderingens, värdeomdömets
natur, om detta kan fattas som ett omdöme av
samma slag som alla andra. Då i allm.
lusten och det, som väcker lust, värderas, har
man tidigare bestämt v. som förmågan att
väcka lust. Men detta är ohållbart. Ett
oegennyttigt handlingssätt k a n av mig värderas,
även om det ej bereder mig några fördelar.
I själva värderingen ingår visserligen en
säregen känsla av lustkaraktär, värdekänslan,
men det, som är föremål för värderingen,
behöver därför ej vara lusten el. förmågan att
väcka lust. I värderingen ingår jämte
värdekänslan även en föreställning om det
värderade föremålet som existerande.
Värderingen kan enl. Hägerström (se d. o.), som på
detta område utfört sitt betydelsefullaste
arbete, visserligen uttryckas i önskesatser, ss.
»huru gott, om detta inträffade; måtte detta
inträffa»; men då den vanl. uttryckes i
om-dömesform: »detta är gott», så förledes man
av det språkliga uttrycket att
in-tänka känslan i det värderade föremålet och
i v. se något objektivt. Hägerströms
värdeteori är subjektivistisk i den meningen, art
den innebär, att det icke finnes v., endast
värderingar, däremot är den icke relativistisk
i den meningen, att den skulle anta relativa
v. men förneka absoluta.
Frågan om värderingens natur har utom
av Hägerström särskilt diskuterats av
Mei-nong (se d. o.), som betraktar värderingen
som en känsla, och av von Ehrenfels, enl.
vilken den är ett begärande, vidare av Höfler,
Lipps, Maier (se dessa ord) m. fl. V:s
absoluta objektiva karaktär har särskilt
upprätthållits av Windelband, Rickert, Münsterberg
och Scheler (se dessa ord). — Värdebegreppet
behandlas i alla framställningar av etiken.
Särskilt märkas: A. Meinong,
»Psychologisch-etische Untersucbungen zur Wertthe’’rie»
(1894); Chr. von Ehrenfels, »System der Wert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
