Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget - Krigshändelserna 1917 - Krigshändelserna 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget (Krigshändelserna 1917—18)
913
den amerikanska republiken, som tidvis
medfört, att de tyska sjökrigsmetoderna
modererats, men som ständigt blossat upp, då nya
tyska övergrepp utsatt amerikanska
medborgare för livsfara och åsidosatt den av
presidenten Wilson starkt framhävda principen
om havens frihet. Tysklands proklamering (31
jan.) av det oinskränkta u-båtskriget bragte
därför det länge spända förhållandet mellan
de båda länderna till en kris, som 3 febr,
medförde avbrytande av de diplomatiska
förbindelserna och 6 april amerikansk
krigsförklaring mot Tyskland (jfr A m e r i k a s
förenta stater, sp. 832, och Wilson,
Wood-row). Till en början voro inga större
amerikanska krigsinsatser att vänta, då det ännu
praktiskt taget saknades en amerikansk armé.
Förenta staterna visade emellertid genast stor
beslutsamhet att så hastigt som möjligt fylla
denna brist och aktivt deltaga i kriget på
den europeiska kontinenten. Även om
överbefälhavaren Pershing redan juni 1917 kom
över till Frankrike och tog itu med de
organisatoriska förberedelserna, skulle det dröja
till sommaren 1918, innan den amerikanska
armén var i stånd till självständiga
krigsoperationer av större betydelse (se
Amerikas deltagande i världskriget).
Ännu mindre blev den militära medverkan,
som lämnades av den serie amerikanska
stater, vilka följde Förenta staternas exempel
och bröto med Tyskland (jfr ovan, sp. 891).
Antalet mobiliserade under hela världskriget.
(Enl. Revue Militaire FranQaise april 1933.)
Tyskland ...... 13,250,000
Österrike-üngern 9,000,000
Bulgarien ........ 950,000
Turkiet ........ 2,850,000
Frankrike........ 8,194,500
Storbritannien... 9,496,370
Ryssland ...... 19,000,000
Italien....... 5,615,000
Förenta staterna 3,800,000
Belgien ........ 380,000
Rumänien....... 1,000,000
Serbien ....... 450,000
Grekland ....... 200,000
Portugal....... 60,000
Medan Tyskland i avvaktan på
u-båtskri-gets verkan företrädesvis höll sig på
defensiven till lands, sökte ententemakterna behålla
det initiativ, som de haft under föreg. hösts
intensiva offensivskede. Även de började få
vidkännas svårigheter, särskilt beträffande
manskapstillgången, vilket manade till
skyndsamhet, för såvitt segern skulle kunna
tillkämpas. Föreg. års försök att samordna olika
bundsförvanters olika aktioner hade i stor
utsträckning misslyckats. Vid en ny konferens
i Chantilly i nov. 1916 beslutades för 1917
nya ansträngningar i samma riktning, men
även nu uppstodo (delvis oförutsedda) hinder
för en samfälld offensiv. I Frankrike ersattes
Joffre som överbefälhavare med general
Ni-velle, vilken hälsades med förhoppningar såsom
målsman för en ny, mera offensivt betonad
strategi. Hans bana blev kort. Den
omfattade endast en, låt vara jättelik, aktion på
fronten från trakten n. om Arras till
Aisne-linjen, som varade från början av april till
början av maj, karakteriserades av
fruktansvärda förluster och därför döptes till
»blodsoffensiven» (se A i s n e, sp. 316 f., A
r-r a s, sp. 161—163, och Belgisk-franska
fronten, sp. 1174—79). Efter dess slut
krävdes en lång tid av reorganisation inom
franska armén, där missmod och
krigstrött-het skapat en orosstämning, som tog sig
ut
914
tryck i en serie myterier och revolutionära
demonstrationer (jfr Frankrike, sp. 1006).
Nivelles efterträdare general Pétain löste
denna uppgift men endast genom att för
återstoden av året avstå från större offensiva
operationer. Dessa överlätos åt engelsmännen,
som kämpade hårt i Flandern juli—nov. under
de svåraste förhållanden och med endast
obetydliga terrängvinster till resultat men också
i det s. k. tankslaget vid Cambrai i nov. på
allvar introducerade ett nytt och under
slutstriderna på ententesidan alltmera uppskattat
vapen (se Belgisk-franska fronten,
sp. 1179—81, Cambrai, sp. 514 f., och
Stridsvagn).
På östfronten uteblev Rysslands deltagande
i ententemakternas planerade gemensamma
våroffensiv genom revolutionens utbrott i
mars. En stridspaus blev nödvändig icke
minst på grund av att disciplinen svårt
undergrävts. När under stark påtryckning från
västmakterna ett anfall igångsatts i Galizien
i juli, ledde det till ett svårt nederlag.
Upplösningstillståndet inom ryska armén
begagnade tyskarna till att i sept. taga Riga och
i okt. ösel, varefter Ryssland, sedan
bolsje-vikerna i nov. tagit makten, var moget för
vapenvila i dec. (se P o 1 s k - r y s k a
fronten, sp. 1216 f.).
Italiens del i våroffensiven blev det 10 :e
Isonzoslaget, igångsatt i mitten av maj, i aug.
följt av det 11 :e, vars utgång så oroade
österrikarna, att de beslöto genom en större
motoffensiv söka förvärva en bättre
frontlinje. Med betydande tyska hjälptrupper
verkställde Conrads efterträdare såsom
general-stabschef, general Arz v. Straussenburg, denna
plan i okt.—nov. med sådan framgång, att
italienska fronten flyttades ett betydande
stycke bakåt, till Piavelinjen, och italienska
armén tillfogades så stora förluster, att den
måste stödjas med franska och engelska
förstärkningar och underkastas en omfattande
reorganisation för att åter bli stridsduglig (se
Caporetto och Italienska
krigsskådeplatsen, sp. 863 f.). Cadorna fick
vika för general Diaz.
Vad Balkansituationen beträffar, gjorde
Sar-rail i mars och maj ett par framstötar med
obetydligt resultat på Salonikifronten (se d. o.,
sp. 236). I övrigt bör framhållas, att spelet
om Grekland, som blivit allt hårdare under
särskilt ententemakternas upprepade
neutra-litetskränkningar, under året fick ett första
avgörande genom Greklands inträde bland de
krigförande ententemakterna (se Grekland,
sp. 1037). Turkiets motgångar stegrades.
Under Allenbys ledning upptogs engelsmännens
fälttåg i Palestina och ledde i dec. till
Jerusalems erövring (se Palestinafronten,
sp. 545 f.). På mesopotamiska
krigsskådeplatsen (se d. o., sp. 1215) fick brittiska armén
upprättelse för tidigare motgångar genom
besättandet av bl. a. Bagdad i mars.
19 18. För Tyskland hade 1917 års
krigshändelser medfört den missräkningen, att
u-båtskriget icke brutit fiendens
motståndskraft trots storleken av det sänkta
handels-tonnaget och att Förenta staterna m. fl.
kommit med förstärkningar till fiendeblocket och
därmed försvårat möjligheterna att vinna
seger på västfronten. Från och med sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
