915 Världskriget (Krigshändelserna 1918) 916 1917 ingrepo Förenta staterna aktivt i sjökriget även i de europeiska farvattnen. Detta var också av nöden, ty någon bestämd tendens till minskning i sänkt handelstonnage kunde icke förmärkas under det oinskränkta u-båts-krigets andra halvår (aug. 1917—jan. 1918) men väl en mindre ökning i tyska u-båts-beståndet, trots ansenliga förluster (40 tyska u-båtar gingo förlorade aug.—dec. 1917). Först fr. o. m. april 1918 minskades storleken av det per månad sänkta handelstonnaget. De krigförandes totalförluster. (Enl. Revue Militaire Fran?aise april 1933.) Döda Saknade oeh tillfångatagna Tyskland 1,950,000 900,000 Österrike-Ungern 1,047,000 2,175,000 Bulgarien 49,000 150,000 Turkiet 325,000 —- Frankrike 1,457,000 478,000 Storbritannien 1,010,000 344,000 Ryssland 1,700,000 2,250,000 Italien 533,000 585 000 Förenta staterna 60,000 2,000 Belgien 115,000 45,000 Rumänien 158,000 190,000 Serbien 322,000 175,000 Grekland . 5,000 1,000 Portugal 5,000 20,000 Tills, omkr. 8,750,000 Vad situationen till lands beträffar, hade den i öster helt förändrats till Tysklands fördel genom att Ryssland uppgivit kampen och nu drog konsekvenserna av vapenvilan och i mars avslöt fred i Brest-Litovsk (se d. o. och Polsk-ryska fronten, sp. 1217). Detta exempel följdes av Rumänien (se d. o., sp. 1203) genom freden i Bukarest i maj. Härigenom hade Tyskland fått en mängd trupper frigjorda, vilka skickades till västfronten, där en väldig offensiv, åsyftande »fullständig genombrytning av de fientliga linjerna», tog sin början i mars, det sista tyska försöket att vinna en seger, som kunde bli grundval för en fred (se B e 1 g i s k-franska fronten, sp. 1181—98). Början såg lovande ut, men sedan de allierade -— efter att ha förverkligat vad som länge varit ett önskemål, en enhetlig ledning av krigsoperationerna, nu lagd i den franske generalen Fochs hand — lyckats hejda anloppet både mot Amiens och Paris, växte tyskarnas svå Fältarméernas i Europa styrka vid krigets slut. (Enl. »Statistics of the military effort of the British empire during the great war», utg. av brittiska krigsdep. 1922.) [-Västfronten-] {+Västfron- ten+} Östfronten Italienska fronten Balkan Storbritannien 11 nov. 1918 1,794,000 75,300 132,600 Frankrike 11 nov. 1918... 2,562,000 — 41,000 191,000 Förenta staterna 13 nov. 1918 1,876,000 — 5,000 — Italien 30 okt. 1918 55,000 2 075 000 144 000 Belgien 1 nov. 1918 145,000 Serbien 30 okt. 1918 110 500 Grekland 30 okt. 1918 — — — 150,100 Tyskland 11 nov. 1918 3,403,000 385,000 22,500 80,000 Österrike-Ungern 3 nov. 1918 124,000 328,500 1,352,700 122,000 Turkiet 31 okt. 1918 1 39 000 Bulgarien — — — 400,000 1 Dessutom 250,000 i Mindre Asien. righeter successivt. De förlorade i juli initiativet, då de allierade började en motoffensiv, som i olika etapper fullföljdes, tills tyskarna 11 nov. ingingo stillestånd. Villkoren voro i huvudsak följ.: Tyskland förband sig att omedelbart utrymma allt i Belgien, Frankrike och Luxemburg ockuperat område, Elsass-Lothringen samt allt tyskt område v. om Rhen och inom en neutral 10-kilometerszon på högra Rhenstranden. Det i Tyskland utrymda området v. om Rhen och brohuvuden om 30 km radie på högra Rhenstranden vid Mainz, Koblenz och Köln skulle på tysk bekostnad hållas ockuperade av allierade trupper. På alla övriga fronter skulle alla tyska trupper hemkallas inom Tysklands gränser, så snart de allierade med hänsyn till det inre läget i de dittills tyskockuperade områdena funno tiden därför lämplig. Vapen av alla slag, lokomotiv, järnvägsvagnar, automo-biler, krigsfartyg o. s. v. skulle i stor utsträckning genast utlämnas i de kvantiteter konventionen i detalj bestämde, uppbringade handelsfartyg återlämnas, krigsfångar och internerade civila frigivas (utan motsv. åtgärd på segrarsidan). Blockaden av tyska hamnar skulle fortsättas under stilleståndet och tyska handelsfartyg till sjöss utanför territorial-området kunna uppbringas. En inrikespolitisk upplösning (se Tyskland, sp. 938) hade bidragit till att göra allt ytterligare motstånd utsiktslöst. Härtill kom, att bundsförvanterna i tur och ordning föllo ifrån. Det var Bulgarien, som först gav upp spelet. Det kunde icke längre uthärda den nu under general Franchet-d’Espèreys ledning stående Salonikiarméns allt starkare tryck och kapitulerade 29 sept. (se S a lo n i ki-f ron ten, sp. 236 f.). Därefter följde Turkiet. Då Allenby fortsatte sin erövring av Heliga landet och även ockuperade stora delar av Syrien med Damaskus, bröts den turkiska arméns motståndskraft där (se P a 1 es-t i n a f r o n t e n, sp. 546 f.), och detsamma gällde de turkiska stridskrafterna på mesopotamiska krigsskådeplatsen (se d. o., sp. 1215). Inför en demonstration mot Konstantinopel av trupper ur Salonikiarmén nödgades Turkiet slutligen ingå stillestånd 30 okt. Det för österrike-Ungern utslagsgivande nederlaget inträffade på italienska krigsskådeplatsen (se d. o., sp. 864 f.). Sedan ett stort österrikiskt anfall misslyckats, som i juni igångsatts vid Piave, till fullföljande av fjolårets stora framgång och i förhoppning om ett avgörande, följde en tid av relativt lugn, varunder dock betänkliga upp-lösningssymtom började framträda inom den nationellt mycket blandade armén. Dessa symtom ökades hastigt under de politiska händelsernas tiyck och fingo en ödesdiger verkan, när italienarna i okt. grepo till offensiven och i slaget vid Vittorio