Världskriget (Fredsmål och fredstrevare) 917 Veneto (se d. o.) icke blott togo revansch för nederlaget vid Caporetto utan dessutom så fullständigt söndersprängde den österrikiskungerska armén, att allt ytterligare motstånd var lönlöst. Stillestånd avslöts 3 nov. I fråga om alla dessa stillestånd gällde det, att centralmakternas underkastelse var fullständig. Det mest synliga tecknet därpå var den tyska flottans utlämnande och överföring till Scapa flow (se d. o.), där den inom kort sänktes av tyskarna själva (jfr R e u t e r, L. von). Om striderna på spridda krigsskådeplatser utanför Europa se Kolonialstriderna under världskriget. Om från de allierades sida gjorda försök att efter Rysslands utträde ur ententeblocket understödja den kontrarevolutionära s. k. vitryska rörelsen mot bolsjevikerna se A r-c h a n g e 1 s k, sp. 1293, Ryssland, sp. 1356 f., och Sibirien, sp. 781 f. Under v. kommo även luftstridskrafter till flitig användning. Åren närmast före v. och särskilt under 1914 arbetades intensivt på deras organisatoriska och tekniska utveckling. Denna pågick under v. i alltmer ökat tempo. Flygstridskrafter kommo därigenom att i allt större utsträckning tagas i bruk på samtliga krigsfronter (jfr Flygvapnet). Men härutöver användes flygstridskrafter för från övrig krigföring fristående uppgifter i politisk-strategiskt syfte i form av bombarde-ringsraider. Bland dessa märkas framför allt de under 1918 utförda 64 tyska bombanfallen, däribland 44 mot franska och 9 mot engelska städer, hamnar o. a. anläggningar. Av de förra märkas de 28 mot Paris nattetid, av vilka dock endast 13 kunna anses effektiva; antalet dödade uppgives till 265. antalet sårade till 603, och den materiella skadan har uppskattats till 30 mill. frcs. De mot England riktade anfallen avsågo nästan alla London. Det har beräknats, att de förluster, som av sammanlagt 10 luftskepp och 128 flygplan under tiden maj 1915—maj 1918 i 25 luftanfall tillfogades personal och materiel i Londonområdet, uppgingo till 524 dödade, 1,264 sårade, 800 raserade byggnader samt att materiella skadan motsvarade omkr. 2 mill. pd st. Mot tyska städer, orter m. m. utom den egentliga krigsskådeplatsen utfördes under 1918 sammanlagt 207 bombarde-ringsraider, flertalet mot Saarområdet och Baden. Anfallen hade till syfte att i ökad grad störa krigsindustriens arbete, åstadkomma krigströtthet hos befolkningen samt tvinga tyskarna att till hemortens försvar binda artilleri- och flygstridskrafter. Som exempel på skador må anföras, att ett enda anfall mot Mauserfabriken i Oberndorff medförde skador för omkr. 1 mill. Rmk. L-ts; M. B-dt; ö-g. Frederna. Mångskiftande hade de krafter varit, som drivit de olika makterna in i kriget, olikartade voro också målen. När dessa senare redan under krigets tidigare skeden offentligen dryftades, var det i övervägande grad allmänna principer, som skötos i förgrunden, ägnade att i möjligaste mån påverka den allmänna opinionen i olika stater och därför huvudsakligen att betrakta såsom ett led i en omfångsrik »krigspropaganda». Dit hör bl. a. den av engelske premiärministern Asquith i nov. 1914 proklamerade, på den 918 tyska kränkningen av Belgiens neutralitet grundade satsen, att England icke skulle sticka svärdet i skidan, innan »de små nationernas rätt ställts på oangriplig grundval». I förening med en skarp förkastelsedom över Preussens »militära herravälde», som skulle tillfullo och slutgiltigt förstöras, kom denna sats att bli karakteristisk för de anspråk på att föra en kulturens kamp mot barbarerna (»boches», »hunner»), som ententeparten omedelbart gjorde till sina och med ihärdig konsekvens fasthöll under hela kriget. Den agitatoriska fördel framför motståndarna, som en-tentemakterna härigenom erhöllo, förstodo de att med stor skicklighet utnyttja, i det att de med stöd av det faktum, att centralmakterna tagit det formella initiativet vid krigsförklaringarna, stämplade dem såsom för grannarnas trygghet farliga fredsstörare. Småningom gav denna de allierades inställning upphov till anspråket att få sitta till doms över fiendernas, särskilt Tysklands, inre förhållanden, till kravet på en genomgripande »sinnesändring» hos dem, vilken främst skulle yttra sig i upprättande av styrelseformer av mera »demokratisk» karaktär. Men utom dessa mera principiella fredsmål, som skarpare än någonsin formulerades under den engelska valkampanjen i slutet av 1918 (se Lloyd George, sp. 105), förekommo andra, som voro utslag av en mera konkret intressepolitik. Bland dem må främst nämnas kraven på upprättelse åt Belgien, som skulle återfå »allt och mer än allt vad det offrat», på Elsass-Lothringens återförening med Frankrike och vänstra Rhenstrandens avskiljande från Tyskland, på Rysslands herravälde över Konstantinopel och inloppen till Svarta havet, på Italiens förvärv av Sydtyrolen och en mängd områden vid Adriatiska havet (jfr Italien, sp. 850), på återupprättande av Polen som en självständig stat, på införlivande av betydande ungerska områden med Rumänien (se d. o., sp. 1203) o. s. v. Centralmakternas krigsmål blevo aldrig definierade i samma konkreta form. De dryftades vid skilda tillfällen, då tanken riktades på tyskt förvärv av t. ex. Luxemburg, Briey-Longwybäc-kenet och ett kolonialområde i Kongo samt på gränsförbättringar för de övriga centralmakterna på deras grannars bekostnad. Med Ryssland tävlade de i fråga om proklamationer till förmån för Polens (jfr d. o., sp. 1169) frigörelse, ehuru stark oenighet länge rådde mellan Tyskland och Österrike-Ungern om formen. Oklara voro syftena med Belgien, för vars återställande Tyskland i det längsta hoppades kunna kräva kompensationer i form av garantier för sin säkerhet. Redan under krigets första tid omtalas försök att verka för fredens återställande. Från påvestolen riktades vid olika tillfällen freds-appeller till de krigförande, och från arbetar-håll gjordes ett uttalande till förmån för ett snabbt slut på kriget så tidigt som på en interallierad socialistkonferens i London febr. 1915. Presidenten Wilson sysslade i samråd med överste House (se d. o., sp. 42) tidigt med planer på en fredsmedling, men först 1916 började frågan allvarligare dryftas. I början av detta år gjorde House ett nytt besök i Europa, varunder han gjorde sonderingar be-