Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västergötland - Litteraturanvisningar - Västergötland, hertig av, titel - Västergötland—Göteborgs järnvägar - Västerhaninge - Västerhavet - Västerhejde - Västerkvarn - Västerlanda - Västerlandet - Västerledskyrkan - Västerljung - Västerlänningar - Västerlösa - Västerlövsta - Västermo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
V ästergötland—V äster mo
986
fören:s Resehandböcker, XXII, »V.» (1922;
med litt.-förteckn.); Sv. Turistfören:s Årsskr.
1924; B. Sterner, »Hemindustrien i Kinds och
Marks härader» (i Sv. Geogr. Ärsbok 1927);
»Skrifter utgivna till Göteborgs stads
trehun-draårsjubileum» (se Göteborg, sp. 193);
M. Sjöbeck, »V.» (1933); V:s
Fornminnes-fören:s Tidskr. 1869 ff.; »V., bidrag till
landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning»
(1911 ff.; redig, av E. Neuman);
Vestrogo-thica, skriftserie, utg. av Västgöta nation i
Uppsala (1928 ff.); Skövdeortens
hembygds-och fornminnesfören:s skriftserie (1928 ff.);
K. E. Sahlström, »Om V:s
stenåldersbebyg-gelse» (1915); G. Sarauw och J. Alin,
»Göta-älvsområdets fornminnen» (1923); K. Torin,
»Vestergötlands runinskrifter» (1871-—93); E.
Fischer, »V :s romanska stenkonst» (1918)
och »V :s kyrkliga konst under medeltiden»
(1920); N. Beckman, »Vägar och städer i
medeltidens V.» (1916); O. Sjögren, »Sverige»,
III (1921; ny uppl. 1933). Se även
källförteckningen på färgkartan.
Västergötland, hertig av, titel, som sedan
1861 bäres av arvfursten Karl, konung Oskar
II:« tredje son.
Västergötland—Göteborgs järnvägar (sign.
V. G. J.), spårvidd 0,891 m, 260,1 km lång,
förbinder Göteborg med Nossebro, Tumleberg
(med en 1899 öppnad sidolinje till
Håkan-torp), Vara, Skara, Gössäter, Forshem,
Mariestad, Torved (med en 1916 öppnad sidolinje
till Gullspång) och Gårdsjö (S. J.). — Linjen
Göteborg—Skara öppnades 1899,
Skara—Gössäter (förutvarande
Skara—Kinnekulle—Vänerns järnväg) 1887, Gössäter—Mariestad
(förutvarande Mariestad—Kinnekulle järnväg)
1889, Mariestad—Gårdsjö 1909. F. P.
Västerhaninge, socken i Stockholms län,
Sotholms härad, på Södertörns östkust; 120,85
kvkm, 2,818 inv. (1934). Gammal
kulturbygd med många herrgårdar; i det inre
Hanvedens högsta skogsområden med Tornberget
och Pålamalm (se Södertörn). 2,870 har
åker, 6,018 har skogsmark. Större samhälle:
Tungelsta (se d. o.). Folkhögskola och
bygde-gård vid V. station och kyrkby.
Egendomar: Häringe, Berga (se dessa ord), Ekeby
m. fl. Vid Hårsfjärden (se d. o.) den flottan
tillhöriga Vitså hamn samt Årsta havsbad.
Ingår i V. och Muskö pastorat i Strängnäs
stift, Södertörns kontrakt.
Västerhavet, stundom använt namn på
farvattnen utanför svenska och norska
västkusten, d. v. s. Kattegatt, Skagerak och
Nordsjön. Vesterhavet är det danska
namnet på Nordsjön.
Västerhejde, socken i Gotlands s. härad,
närmast s. om Visby; 27,92 kvkm, 638 inv.
(1934). Skogbevuxet och delvis odlat
platåområde med brant klintkust (Högklint,
Korpklint) mot havet. 650 har åker, 1,470 har
skogsmark. I V. ligga K. F. U. M:s vilohem
Fridhem samt Kneippbyn (se dessa ord).
Egendom: Nygårds. Ingår i Stenkumla, V.,
Trä-kumla, Valls, Hogräns och Atlingbo pastorat
i Visby stift, Medelkontraktet.
Västerkvarn, kraftverk i Kolbäcksåns
nedersta lopp, i Kolbäcks socken, Västmanlands
län; 2.550 hkr. Tillhör ASEA.
Västerlanda, socken i Bohuslän, Inlands
Torpe härad, vid Göta älv; 70,59 kvkm, 1,902
inv. (1934). Bergs- och skogsbygd
(Inlands-ryggen) i det inre, bördiga dalterrasser utmed
älven. 1,201 har åker, 3,336 har skogsmark.
Egendom: Torskog. Ingår i lljärtums och V.
pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels s. kontr.
Västerlandet betecknar vanl. Europa som
en kultur- och eivilisationsenhet, stundom med
inbegrepp av det genom europeisk
kolonisation påverkade Amerika (särskilt U. S. A.),
ställt i motsats mot österlandet, d. v. s. Asien,
till vilket man i regel räknat även Ryssland.
Västerledskyrkan, se Äppelviken.
Västerljung, kustsocken i Södermanlands
län, Ilölebo härad, s. om sjön Sillen, Trosaån
och Trosa; 99.50 kvkm, 1,118 inv. (1934).
Slättbygd mellan Sillen och Hållsviken, f. ö.
skogs-och bergsbygd samt skärgård. 1,901 har åker,
5,197 har skogsmark. Egendomar: örboholm,
Erikslund (se dessa ord) och Dalbyö.
Pastorat i Strängnäs stift, Daga kontrakt.
Västerlänningar (ry. zapadniki), anhängare
av en rysk samhällsströmning i mitten av
1800-talet, som i strid med slavofilernas (jfr
Slavofilis m) tes, att den ryska
historiska utvecklingen var till sin art skild från
den västerländska och att Rysslands
bestämmelse var att blott genom utveckling av sitt
eget nationella väsen komma att spela en
dominerande roll i världshistorien, hävdade,
att den ryska utvecklingen måste följa samma
väg som Västerlandets och att det efterblivna
Ryssland måste tillägna sig den västerländska
kulturen. Sitt centrum hade v., liksom
slavo-filismen, i universitetskretsarna i Moskva.
V:s språkrör i pressen var främst Bjelinskij
(se d. o.), i skönlitteraturen bl. a. Turgenjev,
i historieforskningen Granovskij och S. M.
Solovjev. Hävdandet av den europeiska
kulturens överlägsenhet ledde till att v. särskilt
i den då aktuella livegenskapsfrågan kommo
att intaga en framstegsvänlig hållning, och
deras krets fick därigenom betydelse som
en central för friare idéer under Nikolaus I:s
reaktionstid. Emellertid rådde bland v. själva
— som aldrig framlade något utarbetat
politiskt program eller utgjorde någon formell
politisk organisation — stora politiska
åsiktsskillnader. Vid slutet av 1840-talet började
kretsen falla sönder, och efter 1848 slogo några
av v. in på direkt revolutionära linjer, medan
andra hamnade i moderat liberalism. A. Kgn.
Västerlösa, socken i Östergötlands län,
Vi-folka härad, vid Svartån, på den bördiga
öst-götaslätten; 31,09 kvkm, 907 inv. (1934). 2,418
har åker, 229 har skogsmark. Egendom: As.
Ingår i V., Björkebergs och Ledbergs pastorat
i Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs
kontrakt.
Västerlövsta, socken i Västmanlands läns
Upplandsdel, Simtuna härad, ö. om Sala;
172,07 kvkm, 3,816 inv. (1934). Skogs- och
jordbruksbygd kring övre örsundaån och
En-köpingsåsen (här kallad Hedåsen,
Dalkarlsåsen). 4,694 har åker, 10,213 har skogsmark.
I V. municipalsamhället Ileby (se d. o.). Stor
tegelindustri. Ingår i V. och Enåkers
pastorat i Ärkestiftet, Fjärdhundra s. kontrakt.
Västermo, socken i Södermanlands län,
Väs-terrekarne härad, på n. stranden av
Hjälmaren, v. om Kungsörsåsen; 89,27 kvkm, 1.497
inv. (1934). Jämn skogs- och jordbruksbygd,
rik på moss- och sandmarker. 2,796 har åker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
