985 V ästergötland—V äster mo 986 fören:s Resehandböcker, XXII, »V.» (1922; med litt.-förteckn.); Sv. Turistfören:s Årsskr. 1924; B. Sterner, »Hemindustrien i Kinds och Marks härader» (i Sv. Geogr. Ärsbok 1927); »Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehun-draårsjubileum» (se Göteborg, sp. 193); M. Sjöbeck, »V.» (1933); V:s Fornminnes-fören:s Tidskr. 1869 ff.; »V., bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning» (1911 ff.; redig, av E. Neuman); Vestrogo-thica, skriftserie, utg. av Västgöta nation i Uppsala (1928 ff.); Skövdeortens hembygds-och fornminnesfören:s skriftserie (1928 ff.); K. E. Sahlström, »Om V:s stenåldersbebyg-gelse» (1915); G. Sarauw och J. Alin, »Göta-älvsområdets fornminnen» (1923); K. Torin, »Vestergötlands runinskrifter» (1871-—93); E. Fischer, »V :s romanska stenkonst» (1918) och »V :s kyrkliga konst under medeltiden» (1920); N. Beckman, »Vägar och städer i medeltidens V.» (1916); O. Sjögren, »Sverige», III (1921; ny uppl. 1933). Se även källförteckningen på färgkartan. Västergötland, hertig av, titel, som sedan 1861 bäres av arvfursten Karl, konung Oskar II:« tredje son. Västergötland—Göteborgs järnvägar (sign. V. G. J.), spårvidd 0,891 m, 260,1 km lång, förbinder Göteborg med Nossebro, Tumleberg (med en 1899 öppnad sidolinje till Håkan-torp), Vara, Skara, Gössäter, Forshem, Mariestad, Torved (med en 1916 öppnad sidolinje till Gullspång) och Gårdsjö (S. J.). — Linjen Göteborg—Skara öppnades 1899, Skara—Gössäter (förutvarande Skara—Kinnekulle—Vänerns järnväg) 1887, Gössäter—Mariestad (förutvarande Mariestad—Kinnekulle järnväg) 1889, Mariestad—Gårdsjö 1909. F. P. Västerhaninge, socken i Stockholms län, Sotholms härad, på Södertörns östkust; 120,85 kvkm, 2,818 inv. (1934). Gammal kulturbygd med många herrgårdar; i det inre Hanvedens högsta skogsområden med Tornberget och Pålamalm (se Södertörn). 2,870 har åker, 6,018 har skogsmark. Större samhälle: Tungelsta (se d. o.). Folkhögskola och bygde-gård vid V. station och kyrkby. Egendomar: Häringe, Berga (se dessa ord), Ekeby m. fl. Vid Hårsfjärden (se d. o.) den flottan tillhöriga Vitså hamn samt Årsta havsbad. Ingår i V. och Muskö pastorat i Strängnäs stift, Södertörns kontrakt. Västerhavet, stundom använt namn på farvattnen utanför svenska och norska västkusten, d. v. s. Kattegatt, Skagerak och Nordsjön. Vesterhavet är det danska namnet på Nordsjön. Västerhejde, socken i Gotlands s. härad, närmast s. om Visby; 27,92 kvkm, 638 inv. (1934). Skogbevuxet och delvis odlat platåområde med brant klintkust (Högklint, Korpklint) mot havet. 650 har åker, 1,470 har skogsmark. I V. ligga K. F. U. M:s vilohem Fridhem samt Kneippbyn (se dessa ord). Egendom: Nygårds. Ingår i Stenkumla, V., Trä-kumla, Valls, Hogräns och Atlingbo pastorat i Visby stift, Medelkontraktet. Västerkvarn, kraftverk i Kolbäcksåns nedersta lopp, i Kolbäcks socken, Västmanlands län; 2.550 hkr. Tillhör ASEA. Västerlanda, socken i Bohuslän, Inlands Torpe härad, vid Göta älv; 70,59 kvkm, 1,902 inv. (1934). Bergs- och skogsbygd (Inlands-ryggen) i det inre, bördiga dalterrasser utmed älven. 1,201 har åker, 3,336 har skogsmark. Egendom: Torskog. Ingår i lljärtums och V. pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels s. kontr. Västerlandet betecknar vanl. Europa som en kultur- och eivilisationsenhet, stundom med inbegrepp av det genom europeisk kolonisation påverkade Amerika (särskilt U. S. A.), ställt i motsats mot österlandet, d. v. s. Asien, till vilket man i regel räknat även Ryssland. Västerledskyrkan, se Äppelviken. Västerljung, kustsocken i Södermanlands län, Ilölebo härad, s. om sjön Sillen, Trosaån och Trosa; 99.50 kvkm, 1,118 inv. (1934). Slättbygd mellan Sillen och Hållsviken, f. ö. skogs-och bergsbygd samt skärgård. 1,901 har åker, 5,197 har skogsmark. Egendomar: örboholm, Erikslund (se dessa ord) och Dalbyö. Pastorat i Strängnäs stift, Daga kontrakt. Västerlänningar (ry. zapadniki), anhängare av en rysk samhällsströmning i mitten av 1800-talet, som i strid med slavofilernas (jfr Slavofilis m) tes, att den ryska historiska utvecklingen var till sin art skild från den västerländska och att Rysslands bestämmelse var att blott genom utveckling av sitt eget nationella väsen komma att spela en dominerande roll i världshistorien, hävdade, att den ryska utvecklingen måste följa samma väg som Västerlandets och att det efterblivna Ryssland måste tillägna sig den västerländska kulturen. Sitt centrum hade v., liksom slavo-filismen, i universitetskretsarna i Moskva. V:s språkrör i pressen var främst Bjelinskij (se d. o.), i skönlitteraturen bl. a. Turgenjev, i historieforskningen Granovskij och S. M. Solovjev. Hävdandet av den europeiska kulturens överlägsenhet ledde till att v. särskilt i den då aktuella livegenskapsfrågan kommo att intaga en framstegsvänlig hållning, och deras krets fick därigenom betydelse som en central för friare idéer under Nikolaus I:s reaktionstid. Emellertid rådde bland v. själva — som aldrig framlade något utarbetat politiskt program eller utgjorde någon formell politisk organisation — stora politiska åsiktsskillnader. Vid slutet av 1840-talet började kretsen falla sönder, och efter 1848 slogo några av v. in på direkt revolutionära linjer, medan andra hamnade i moderat liberalism. A. Kgn. Västerlösa, socken i Östergötlands län, Vi-folka härad, vid Svartån, på den bördiga öst-götaslätten; 31,09 kvkm, 907 inv. (1934). 2,418 har åker, 229 har skogsmark. Egendom: As. Ingår i V., Björkebergs och Ledbergs pastorat i Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. Västerlövsta, socken i Västmanlands läns Upplandsdel, Simtuna härad, ö. om Sala; 172,07 kvkm, 3,816 inv. (1934). Skogs- och jordbruksbygd kring övre örsundaån och En-köpingsåsen (här kallad Hedåsen, Dalkarlsåsen). 4,694 har åker, 10,213 har skogsmark. I V. municipalsamhället Ileby (se d. o.). Stor tegelindustri. Ingår i V. och Enåkers pastorat i Ärkestiftet, Fjärdhundra s. kontrakt. Västermo, socken i Södermanlands län, Väs-terrekarne härad, på n. stranden av Hjälmaren, v. om Kungsörsåsen; 89,27 kvkm, 1.497 inv. (1934). Jämn skogs- och jordbruksbygd, rik på moss- och sandmarker. 2,796 har åker,