Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väteionkoncentration - Vätekarbonsyra - Vätestjärnor - Vätesuperoxid - Vätesvavla - Vätgas - Vätska - Vätskebroms - Vätsketryck - Vättak - Vättaksplatån - Vättar - Vätteljus - Vättern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Vätekarbonsyra—Vättern
1026
buffer(t)lösning av känd v.,
som vid titrering med
indikatorn ger samma färgnyans
(»buffer[t]verkan»).
Bufferiös-ningar eller »buffrar» kallas
vissa lösningar med känd, av
koncentrationen oberoende v.
De innehålla blandningar av
salter och motsv. vanl.
organiska syror (t. ex.
natriumacetat + ättiksyra,
trinatriumfos-fat + dinatriumfosfat m. m.).
Sörensen, vars arbeten på detta
område varit banbrytande, o. a.
forskare ha angivit
buffer(t)-lösningar, som utan luckor
täcka hela det biologiskt
viktiga området från pH = 1,5 till
pH = 11 och utgöra
oumbärliga redskap vid biokemiska
undersökningar. G. S-ck.
Vätekarbonsyra, kem., se
Myrsyra.
Vätestjärnor, astron., se Spektralklass.
Vätesuperoxld, förening av väte och syre
med formeln H2O2, som upptäcktes 1818 av
L. J. Thénard (se d. o.). V. är den
primära produkten, då väte förenas med syre,
men erhålles härvid endast i mycket ringa
mängd på grund av att den lätt sönderfaller.
Den framställes av barium- eller
natriumsuper-oxid vid inverkan av svavel- eller
fluorvätesyra samt genom sönderdelning i
vattenlösning av elektrolytiskt framställt
bariumper-karbonat eller kaliumpersulfat. Ren v. saknar
praktisk betydelse; i handeln förekommer
dels en 30-procentig, dels en 3-procentig
vattenlösning, den förra kallad perhydrol. Båda
äro färglösa vätskor. V. sönderfaller under
inverkan av vissa katalytiskt verkande
ämnen, ss. platina, silver, brunsten, baser och
enzymet katalas, och under värmeutveckling
enl. formeln: 2 H2O2 = 2 II2O + O2 i vatten
och syrgas men är vid frånvaro av dessa
ämnen vid vanlig temp. beständig. Den
katalytiska spjälkningen kan fördröjas genom
små tillsatser av syror, fosforsyra, urinsyra
o. a., vilka därför ofta ingå i
handelsprepara-ten i och för deras stabilisering. På grund
av sina oxiderande egenskaper nyttjas v. som
antiseptiskt medel och vid blekning av siden,
elfenben, fjäder, pälsverk och hår. G. S-ck.
Vätesvavla, kem., se Svavelväte.
Vätgas, dets. som väte (se d. o.).
Vätska, kropp i flytande
aggregationstill-stånd, har obestämd form men, vid given
temp., bestämd volym. På grund av
ytspänningen (se K a p i 1 1 a r i t e t 1) kan v. bilda
droppar. Vid avkylning under smältpunkten
(se Smältning) övergår v. i fast form.
Ibland har den ej någon bestämd smpt utan
blir alltmer tjockflytande och antar
slutligen en fast kropps egenskaper; i många
fall uppstår dock ej som i de egentliga fasta
kropparna en lagbunden ordning av
atomerna. En kropp i detta tillstånd kan betraktas
som en starkt överkyld v. (jfr A m 0 r f). I
gasform kunna v. övergå genom avdunstning
och kokning (se dessa ord). Sv. B-r.
Vätskebroms, se Hydraulisk broms.
Vätsketryck, tryck på väggarna av ett
Bild 1. Landskapsbild från Vätterns nordligaste del.
kärl, innehållande en vätska. V. är lika med
vikten av en vätskepelare, som har ytenheten
till bas och avståndet från vätskeytan till
höjd. Det är oberoende av kärlets form,
vilket kan leda till att bottentrycket blir större
än det tryck, som svarar mot hela
vätske-mängdens vikt (den hydrostatiska paradoxen,
se vidare II y d r o s t a t i k). J.T.
Vättak, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, vid övre Tidan, s. om Tidaholm; 14,98
kvkm, 259 inv. (1934). Småkuperad
skogs-och jordbruksbygd. 412 har åker, 746 har
skogsmark. Ingår i Valstads, Kymbo, V :s
och Sun taks pastorat i Skara stift, Vartofta
kontrakt.
Vättaksplatån, se Västergötland, sp. 977.
Vättar, i nordisk folktro övernaturliga
väsen, knutna till en viss plats som skyddsandar.
V. voro jordens, skogarnas och bergens
verkliga herrar, naturens »rådande», »råd», som
de också kallas (jfr R å 2). De fingo ej oroas
eller förtörnas, och genom offer borde man
göra dem blida och vänliga (jfr
Älvkvarnar). Se även Vitterfolket. E. W-én.
Vätteljus, sydsvenskt namn på ett slags
petrifikat (se Be lem ni t). V. troddes kunna
lysa vid julen och hjälpa mot ont, som
vät-tarna vållat.
Vättern, Sveriges näst största insjö; 1,900
kvkm, 88,2 m ö. h. V. har en längd av 128
km men en största bredd av endast 31 km.
Djupförhållandena äro rätt regelbundna med
det största djupet, 119 m, i s. ung.
mittemellan Jönköping och Visingsö (se kartor vid
Närke, Östergötland och
Västergötland). V. intar ett av förkastningar i
ö. och v. begränsat område, en gravsänka.
Stränderna äro därför nästan överallt branta,
i synnerhet i ö., där i Grännatrakten
förkastningen har en språngböjd av omkr. 360
m. Brant stupar även Ombergs av
förkast-ningslinjer begränsade bergparti, liksom V:s
stränder i s. på ömse sidor om Jönköping,
medan den v. stranden utmed Hökensås i
allm. är mindre brant. Genom den
olikformiga nivåförändringen efter istiden har V.
stjälpts över mot s., där sjöns kontur därför
är jämnare, medan den i n. är splittrad och
XX. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
