Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vättern - Vätteros, Fjällrot - Vättersnipa - Vättle - Vättle, Ale och Kullings härads domsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1027
Vätteros—Vättle, Ale och Kullings härads domsaga
1028
Bild 2. Vätterns strand vid Ombergs södra ända.
upplöst i en skärgård med talrika små öar,
ss. Stora och Lilla Aspön samt Stora och
Lilla Röknen. Ensamma ligga längre åt s.
Fjuk och Jungfrun samt Visingsö, där en
se-dimentär lagerserie bevarats (se
Visingsö-formationen). De förnämsta tillflödena
till V. äro Tabergsån från s.,
Huskvarna-ån från s. ö., Röttleån och Mjölnaån från ö.,
Skyllbergsån från n. ö., avloppet från Unden,
Viken, örlen och Bottensjön samt Dummeån
frän v. V. avrinner från Motalaviken genom
Motala ström, vars flodområde vid älvens
utlopp ur V. är 6,340 kvkm, normala
högvatten-mängd 59, medelvattenmängd 43 och normala
lågvattenmängd 29 kbm i sek. Vattnets
klarhet och låga temp. såväl som vårflödenas
avsevärda försening visa, att V. i stor
utsträckning matas genom källflöden från
kringliggande högland. Nederbörden inom sjöns
område, omkr. 580 mm, är emellertid fullt
tillräcklig för såväl avrinningen genom
Motala ström, 210 mm, som avdunstningen, 370
mm. Högsta vattenståndet inträffar
vanligen i aug., lägsta i jan. och dec. Den årliga
variationen utgör blott 0,4 m. Längre
fluktuationer äro också av betydelse. Märkligast
äro emellertid de kraftigt utbildade dagliga
variationerna, seiches (se d. o.),
uppmärksammade redan av Daniel Tiselius i början av
1700-talet och i våra dagar studerade av F.
Bergsten.
V. förbindes genom Göta kanal med
Östersjön och Vänern. Sjöfarten är ganska livlig.
1908 framlades förslag om förbättrande av
vattenkraftstillgångarna i
Motala ström genom reglering
av V. Sedermera har tillstånd
1928 givits till veckoregle-ing
av V., och denna har
genomförts av Vattenfallsstyrelsen,
som överbyggt Motala ström
med en damm och kraftstation
omkr. 2,5 km nedanför
utloppet ur V.
Litt.: U. Hjärne, »Några
märkvärdigheter hos sjön
Vet-tern» (på latin 1705; sv. övers.
1916); D. Tiselius, »Uthförlig
beskrifning öfver den stora
Swea och Giötha siön Wätter»
(1723); J. Bohman, »Wettern
och dess kuster» (2 bd, 1834—
40); F. Bergsten, »The seiches
of lake Vetter» (i Geogr.
Annaler, 1—2, 1926). A-lW-n.
Vätteros, Fjällrot, La-
thrae’a squamäria, till fam. snyltrotväxter
(Orobanchaceae) hörande ört med lång, grenig,
vit jordstam, beklädd med tätt sittande, tjocka
fjäll. Från denna uppskjuta tidigt på våren
1—2 dm höga, enkla, ljusröda stänglar med
Vätteros, Lathraea squamaria.
ljusröda, tvåläppiga blommor i ensidig klase.
V. växer parasitiskt på rötterna av hassel, asp
o. a. lövträd och förekommer i Sverige täml.
sällsynt upp till Gästrikland. G. M-e.
Vättersnipa, sjöv., se Snipa, med bild.
Vättle, härad i Älvsborgs län, mellan sjön
Mjörn i n. ö. samt Göta älv och Göteborg i
s. v.; 361,13 kvkm, 10,969 inv. (1933).
Socknar: Angered, Bergum, Stora Lundby, Lerum
och Skallsjö. Genomdrages av Säveåns och
Lärjeåns välodlade och tätt bebyggda dalar
och kantas av Göta älv men består f. ö.
hu-vudsakl. av starkt kuperad, sjörik skogs- och
bergsbygd, norrut i Vättlefjäll omkr. 150 m
ö. h. och söderut i Trullsås 214 m ö. h. 12,661
har åker, 12,695 har skogsmark. Jämte
jordbruk betydande industri, främst i Agnesberg
(365 inv. 1931) samt i Säveåns dal (se kartan).
Kommunikationer: se kartan vid
Västergötland. Tillhör Kullings fögderi samt
V., Ale och Kullings härads domsaga.
Vättle, Ale och Kullings härads domsaga,
i Älvsborgs län, under Göta hovrätt,
omfattar Vättle, Ale och Kullings härader; ett
VÄTTLE HP
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
