1029 Vättlösa—Väva valmar 1030 tingslag (tingsställen: Alingsås och Älvängen). Vättlösa, socken i Skaraborgs län, Kinne härad, på slättbygden s. ö. om Kinnekulle; 33,58 kvkm, 729 inv. (1934). 1,521 har åker, 1,152 har skogsmark. Ingår i Götene, Holme-stads, V:s och Ledsjö pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt. Vättungen, herrgård i Bäcke socken, mell. Dalsland; 1.580 har, därav 76 har åker; tax.-värde 265,900 kr. (1933). V., ett av de äldsta säterierna på Dal, tillhörde från 1416 i omkr. 300 år släkten Stake och vid 1700-talets mitt släkten Belfrage. Vätö, socken i Stockholms län, Bro och Vätö skeppslag, n. om yttre delen av Norr-täljeviken; 62,67 kvkm, 1,363 inv. (1934). Omfattar kring det långsträckta, smala Vätö-sund ett fastlandsområde och den betydande Vätön (33,84 kvkm), där 3/4 av befolkningen bo, samt s. ö. därom en betydande skärgård med bl. a. Lidö (se d. o.), Tyvö och n. Giss-lingö. 1.012 har åker, 3,340 har skogsmark. Stenindustri. Ingår i V. och Björkö-Arholma pastorat i Ärkestiftet, Lyhundra kontrakt. Vävare, kyrkohist., se K a t a r e r. Vävarfinkar, Spermestinae, underfam. av vävarfåglarna (se d. o.), äro små fåglar med antingen kort och tjock el. smal, kägellik näbb. De äro vanliga burfåglar, varvid de förra kallas »amadiner», de senare »astrilder» (se d. o.), hela gruppen »praktfinkar» (se d. o.). De livnära sig av frön, äro livliga, sällskapliga fåglar med vacker dräkt och förekomma allmänt i Afrika, Ostindien och Australien. Till amadinerna hör r i s f å g e 1 n el. r i s-f in ken från Java, Sumatra och Malacka, där den är allmän i odlade trakter. Huvudet är svart med vita kinder, kroppens övre del grå, undersidan blekt vinröd och den tjocka näbben rosenröd. Längden är omkr. 13 cm. Amaranten, dvärga strilden, lilla el. röda astrilden, Lagonosticta senegala (minima), är hemmahörande i Västafrika och når en längd av 10 cm. Hanen är övervägande purpurröd, honan brun. Näbben är röd med svart rygg. Blodfinken, Lagonosticta brunneiceps, lever i ö. och s. Afrika, där den är allmän i närheten av människoboningar. Den är något större än föreg. art, som den liknar till färgen. Bakhuvudet är dock brunt och honan mörkare brun. Boet är täml. enkelt. Kolonivävaren el. kolonisparven, Pliiletaerus socius, är övervägande brun och når en längd av 14 cm. Den finnes i det inre av Sydafrika. Många par bygga sina bon tätt intill varandra i höga träd, så att hela kolonien kommer att ligga under ett gemensamt tak. Den förekommer ej som burfågel. Under benämningen v i d u i d e r el. änkor sammanföras några afrikanska v., vilkas hanar i parningsdräkt utmärkas av enormt förlängda stjärtfjädrar. Hit hör paradis änkan, Steganura para-disea, som lägger äggen i andra vävares bon. Utom de ovan uppräknade hålles ytterligare ett 20-tal v. som burfåglar i Sverige. T. P. Vävarfåglar, Ploceidae, fågelfam. av tättingarnas ordn., omfattande omkr. 500 arter från Afrika, Ostindien och Australien. Alla bygga konstrika bon av sammanvävda grässtrån, kvistar o. dyl. V. indelas i två under- En vävarfågels (Ploceus-art) bo. fam., vävarfinkar (se d. o.) och egentliga vävare, Ploceinae. Bland de senare, som huvudsaki. förekomma i Afrika, märkes trädvävarsläktet, Ploceus, med talrika arter. De nå högst storleken av en bofink, uppträda sällskapligt och livnära sig av frön och insekter. Fjäderdräkten är övervägande gul och svart. Hanarna bygga konstfulla hängande bon längst ute på trädens kvistar. De tåla lätt fångenskap. Beträffande kolonivävare, släktet Philetaerus, se V ä v a r f i n-k a r. T. P. Vävarstarar, Ic-te'ridae, till ordn. tättingar hörande, stararna närstående fågelfam., omfattande omkr. 190 arter från Amerika. V. äro täml. kraftigt byggda med mjuk, glänsande fjäderdräkt i övervägande svart, gult och rött. De äro livliga, sällskapliga fåglar, som sjunga väl, vistas i skogarna och livnära sig av smärre ryggradsdjur, insekter, maskar, frukter och frön. De bygga, vanl. kolonivis, konstrika bon, liknande vävarfåglarnas. Många hållas som burfåglar. Baltimorefå-g e 1 n, Icterus galbula (baltimore), är övervägande svart och orangefärgad; längden uppgår till 19 cm. Den är en vanlig burfågel i Nordamerika. Rödvingen el. s u m p-hj ordfågeln, Agelaius phoeniceus, är djupsvart med röda vingtäckare och når en längd av 22 cm. Liksom några andra v. uppträder den efter häckningstiden i stora skaror och anses förorsaka skada på de mognande sädesfälten. K o f å g e 1 n el. kostaren, Molothrus ater, är brunsvart, på bröstet och ryggen glänsande i blått och grönt. Längden är 19 cm. Den förekommer över större delen av Nordamerika, i synnerhet i sumptrakter, och uppträder vid sina flyttningar i ofantliga svärmar. Den plockar gärna insekter från ryggen på boskap. Äggen läggas i andra fåglars bon. Båtstjärten, Quiscalus quiscula, är övervägande svart, me-tallglänsande i violett, rött och grönt. Läng-åen är 31 cm. Den rundade stjärten kan hopvikas båtlikt. Båtstjärten förekommer i ö. och s. Nordamerika. T. P. Vävautomat, se Vävning, sp. 1037. Väva valmar, mycket känd folkdans, till vars melodi plägar sjungas en text, som börjar med orden: »Så väva vi valmar». V. är en s. k. kontradans med uppställning på två parallella led, där de olika parens inbördes dansrörelser påminna om de olika trådgruppernas och skyttelns rörelser vid vävning. Danser med vävmotiv äro mycket ut