Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väva valmar - Vävda tapeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vävda tapeter
1031
bredda och av hög ålder samt synas ha
existerat även i Sverige. Sålunda nämner Linné
i sin »Dalaresa» en dylik från Nås, vilken har
åtskilligt gemensamt med v. Den äldsta
uppteckningen av dennas melodi och turer
finnes under namnet »Branikula» i ett
manuskript från 1785. I äldre uppteckningar
förekommer Kehraus (jfr d. o.) som en variant
av v. E. Kl.
Vävda tapeter, benämning på de textila
tapeter (se d. o.) eller väggbonader, som äro
utförda i en speciell teknik. Denna kallas
vanl. gobeläng (gobelin; se
Gobelängtapeter) ehuru oegentligt, då ju tekniken
existerade långt tidigare och oberoende av
Gobelinmanufakturen. Därför ha även
brukats de speciellt franska
teknikbenämningarna basse-lisse och haute-lisse (se d. o.). Även
orden tapetzeri el. tapisseri ha upptagits som
teknisk term, bl. a. av Bottiger, men torde icke
ha vunnit burskap. Om flamskvävnad se d. o.
— Teknik. Varpen täckes helt av
inslags-garnet, vilket plockas in h. o. h. (skyttling
förekommer ej alls) och genom sina olika
färger bildar hela mönstret. Tekniken har
särskilt använts för figurala framställningar,
där effekten ofta närmar sig måleriets. V.
utföras i regel på vävstol med stående varp —
stundom även på liggande varp — med
ledning av en bakom varpen fäst arbetsritning,
s. k. kartong. — Historik. V. förekommo
redan under tidig medeltid. Bland de äldsta
bevarade exemplen märkas en från S:t Gereon i
Köln, den praktfulla framställningen av
Kristus och apostlarna i domen i Ilalberstadt (1180)
samt Baldisholbonaden i Kunstindustrimuseet
i Oslo (1200-talet). — 1400-talet betecknar i
alla avseenden denna konsts verkliga
guldålder. Andliga och världsliga furstar tävlade om
att förvärva dessa textila dyrbarheter.
Tapet-väveriet blomstrade främst i Frankrike och
Nederländerna, särskilt städerna Paris, Arras,
Tournai, Bryssel, men även Schweiz och
Tyskland hade en beundransvärd tillverkning.
Stilen var givetvis påverkad av det samtida,
högtstående nederländska måleriet, men den
äger dock alltid under denna epok en
dekorativ ytkaraktär, som utgör en av dess största
konstnärliga förtjänster. Teknik och
material äro oförlikneliga. Icke sällan äro
tapeterna fr. o. m. denna tid utförda i sviter med
samhörande scener av bibliskt, historiskt,
allegoriskt el. annat innehåll inom en enhetlig
dekorativ ram. Till denna epok hör den
världsberömda sviten i Clunymuseet, kalla/d »La dame
ä la licorne». — Från omkr. 1500 har
Brys-selfabrikationen det största anseendet. Här
fortlever den dekorativa ytstilen ganska länge.
En av den italienska renässansen påverkad,
slutligen stilupplösande riktning med starkare
modellering och utpräglad perspektivteckning
gör sig dock alltmera gällande. Den italienska
stilen spåras först hos Maitre Philippe och
slog igenom, då Pieter van Aelst av påven
Leo X erhöll uppdraget att utföra den stora
sviten »Apostlarnas historia», som Rafael
komponerat för Vatikanen. Bland de ledande
i Bryssel må nämnas Pieter Pannemaker och
hans efterföljare Willem Pannemaker, vilka
äro kända för sina »verdurer», tapeter med
enbart vegetativt mönster, samt målaren
Barend van Orley. Barockstilen infördes i tapet-
1032
väveriet genom Rubens, vars svit »Decius
Mus’ historia» vävdes 1618. — Den första
kungliga tapetmanufakturen i Frankrike
började omkr. 1530 i Fontainebleau. Under
Phi-libert Delormes ledning utfördes där bl. a.
v. i arabeskstil efter Ducerceaus förebild.
Under Colberts insiktsfulla ledning uppstod
en ny glansperiod. Charles Lebrun blev
konstnärlig ledare för alla de kungliga
manufakturerna, och det är tack vare honom, som
La manufacture des Gobelins omedelbart 1662
kunde framträda som en ateljé av högsta rang
(jfr Gobelängtapeter). Något senare
inrättades kungl. manufakturer i Beauvais
och Aubusson. Kartongerna utfördes i regel
efter Lebruns skisser. Kompositionernas stil
överensstämmer med det samtida måleriets.
Senare gjorde bl. a. J. B. Oudry och F.
Boucher märkliga insatser som ledare för
de kungliga manufakturerna. — Då den
nederländska tapettillverkningen mot 1500
talets slut till följd av de politiska
oroligheterna gick tillbaka, överflyttade en del
vävare till andra länder. I England
grundades bl. a. (omkr. 1620) en betydande
verkstad i Mortlake, där den vackra sviten över
Hero- och Leandersagan (i svenska statens
ägo) är tillverkad. I Danmark utfördes stora
sviter för Kronborgs slott, bl. a. 1586 av
Hans Knieper den praktfulla bordshimmel,
som senare togs som krigsbyte av svenskarna
och nu utgör en av Nationalmuseums största
dyrbarheter. — Tapetväveriet i Sverige
förskriver sig från den äldre Vasatiden. Erik
XIV inkallade flandriska vävare, vilka med
tillskott av svenska krafter utförde v. för de
många slotten. Av denna tillverkning
återstår tyvärr knappast mer än den i sviten »De
svenska sagokungarna» ingående
Svenotape-ten, som utförts av Nils Eskilsson efter
kartong av flamländaren Dominicus Ver Wilt.
Den under 1600-talet oerhört stegrade lyxen
i fråga om v. tillfredsställdes genom import,
och den av Ulrika Eleonora d. ä. på Karlbergs
slott under några år underhållna vävarstugan
spelade ingen större roll; detsamma torde
kunna sägas om de under slottsbygget
inkallade franska vävarna, hos vilka bl. a. Per
Hil-leström gick i lära. Även under 1700-talet
inköptes dyrbara v. — Svenska statens mycket
betydande samling av v., vilken nu på ett
mönstergillt sätt ordnats av en av Europas
största kännare på området, överintendenten
Bottiger, vittnar om den forna prakten, ehuru
den, av bevarade inventarier och räkenskaper
att döma, endast utgör en bråkdel av vad
som en gång tillhört de kungl. slotten.
1800-talet betydde förfall för tapetkonsten.
Sedan det senaste sekelskiftet ha flera
nordiska konstnärer sökt skapa en ny,
utpräglat textil stil, delvis genom återknytande
till de medeltida (prerafaelitiska)
traditionerna. Till en viss grad banbrytande var den
norske målaren Gerhard Munthe. Bland
svenskarna märkas Carl Larsson, Alf Wallander,
Gunnar Wennerberg, av den yngre
generationen Hilding Linnqvist, vars stora tapet i
stadsbiblioteket i Stockholm blev färdig 1931.
Litt.: J. Bottiger, »Svenska statens
samling af väfda tapeter» (3 dir, 1894—98);
H. Göbel, »Wandteppiche» (4 bd, 1923—28);
Betty Kurth, »Die deutschen Bildteppiche des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
