1047 Växjö—Alvesta järnväg—Växtanatomi 1048 skap synas ha iakttagit en försiktig neutralitet vid kampen mellan Dackes män och konungens, ehuru sympatierna snarast omfattade upprorsmännen. Flera ggr under de danska fejderna har staden härjats av fiender: 1277, 27 febr. 1570 och i jan. 1612. 1277 nedbrändes domkyrkan liksom staden (av Erik Klipping och Valdemar Birgersson); vid de senare tillfällena blev kyrkan illa skadad, varvid de sista kvarlevorna av medeltids-inredningen synas ha gått förlorade. När domkyrkan 1612 blev spolierad och en dansk häravd. i den hade sitt läger, blev domkapitlets arkiv till större delen förstört. V. har hemsökts av stora eldsvådor även 1516, 1658, 1690, 1749, 1753, 1799, 1838, 1843. Efter den sista stora eldsvådan (31 okt. 1843, då 1,140 personer blevo husvilla) erhöll staden sina breda gator; av den gamla staden återstår ännu Båtsmansbacken. Litt.: »Ur Värends historia» (1912); J. Rosengren m. fl., »Ny Smålands beskrifning» (4 bd, 1897—1920; utg. av Nya Växjö-Bladet); C. O. Arcadius, »Grundlinjer till undervisning i hembygdskunskap vid V. folkskole-seminarium, I. Historisk hembygdskunskap» (1914); uppsatser i Hyltén-Cavallius-För-eningens Årsbok 1920 ff. K. P-a. 2. Landskommun och -församling i Kronobergs län. Konga härad, kring V. stad; 74,17 kvkm, 4,715 inv. (1934). Småkuperad sjöom-given skogs- och jordbruksbygd. 1,254 har åker, 3.608 har skogsmark. Bland förorter till V. stad märkas municipalsamhället Växjö östregård (se d. o.) och villasamhället Hov. I V. ligga vidare S:t Sigfrids sjukhus (jfr S i n n e s s j u k v å r d, sp. 923), brunns- och badorten Evedal (se d. o.), östrabo biskopsgård. Kronobergs (se d. o.) kungsgård och slottsruin samt Teleborgs (se d. o.) egendom. Ingår i V. stads- och landsförsamlingars samt öjaby pastorat i Växjö stift, Kinnevalds kontrakt. Växjö—Alvesta järnväg (sign. W. A. J.), spårvidd 1.435 m, 17.5 km lång, öppnad för trafik 1865. förbinder Växjö med Alvesta vid S. J. Trafiken ombesörjes av Karlskrona— Växjö järnvägs a.-b. F. P. Växjö domkyrka, se Växjö. Växjögranit, se Granit, sp. 946 f., och Småland, sp. 1354 jämte karta. Växjö stift omfattar hela Kronobergs län, Jönköpings län med undantag av N. Vedbo, S. Vedbo och större delen av Mo härader, Eksjö och Tranås samt s. hälften av Kalmar län (Handbörds, Stranda, N. Möre och S. Möre härader, hela Öland, Kalmar, Oskarshamn, Nybro och Borgholm), d. v. s. landskapet Småland (utom 8 härader och 4 städer) samt landskapet Öland; 24 500.72 kvkm, 480,126 inv. (1933). Består (maj 1934) av 19 kontrakt: Kinnevalds; Allbo; Sunnerbo; Konga; Norrvidinge; Uppvidinge; Tveta; östbo; Västbo; Västra härads; östra härads; Vista; N. Möre; Stranda; Handbörds; S. Möre; Ölands norra; Ölands medelkontrakt; Ölands södra. Tills. 145 pastorat. 242 lands-, 9 stads- och 4 gemensamma lands- och stads-församlingar. — V. bildades i senare hälften av 1100-talet, då Värend skildes från Linköpings stift. Efter reformationen lades även andra delar av Småland till stiftet och i bör jan av 1600-talet Tveta och Vista härader. 1 aug. 1915 införlivades Kalmar stift (se d. o.) med V. — Litt.: Se Herdaminne (även i suppl.); G. Stenvall, »Växjö stifts matrikel» (1930); Toni Schmid i Personhist. Tidskr. 1931. G. R-ll. Växjö—Tingsryds järnväg (sign. V. T. J.), spårvidd 1,067 m, 45 km lång, öppnad för trafik 1897, förbinder Växjö med Tingsryd (Blekinge kustbanor). F. P. Växjö—Aseda—Hultsfreds järnväg (sign. V. Å. H. J.), spårvidd 0,891 m, 115,o km lång, förbinder Växjö med Brittatorp. Aseda, Gård-veda och Hultsfred. Sträckan Växjö—Klavre-ström öppnades 1895, Klavreström—-Aseda 1902, Aseda—Virserum 1911, Virserum— Hultsfred 1922. F. P. Växjö östregård, municipalsamhälle och förstad i Växjö landskommun, Kronobergs län, närmast ö. om Växjö stad, på n. stranden av Växjösjön; 56 har, 1,871 inv. (1934). Tax.-värde å fastighet 4,523,400 kr. (1932), tax. inkomst 1,437,920 kr. Växla, jaktv., se Växel, sp. 1040. Växpunkt, Växtpunkt, Vegetations-punkt, bot., se Växtanatomi, sp. 1052. Växtanatomi, läran om växternas inre byggnad. V. grundlädes av italienaren M. Malpighi (1675) och engelsmannen N. Grew (1682). Alla växtens organ äro uppbyggda av celler (se C e 11), vilka i sin finare struktur ej väsentligt avvika från djurens. Pro-toplasman är dock i allm. omgiven av en vägg, som hos de högre växterna huvudsaki. är bildad av cellulosa, hos svampar och en del alger av kitin- el. pektinartade ämnen. — 1 de encelliga växterna äro alla livsprocesser knutna till en enda cell. Med högre utformning följer en arbetsfördelning, varvid varje funktion fullgöres av därtill speciellt utbildade celler, samlade till en mer eller mindre enhetlig bildning (cellvävnad). Läran om dessa kallas histologi. Äkta cellvävnader uppstå alltid genom delningar i särskilda delningsvävnader el. meristem (se nedan). Cellerna inom en vävnad äro alltså med avseende på sin uppkomst nära besläktade med varandra. Ofta äro också proto-plasmamassorna hela livet inbördes förbundna med varandra genom tunna plasmasträngar (plasmodesmer, bild 1), som genomtränga fina porer i cellväggarna. Falska cellvävnader (pseudoparenkym, se bild 2) uppstå genom sammanflätning el. annan anhopning av celler, som med avseende på sitt ursprung icke ha något närmare med varandra att göra (jfr Askomyceter, sp. 302, och Svampar). De utbildade vävnaderna kunna karakteriseras efter cellernas form och storlek. Därvid skiljer man huvudsaki. mellan parenkymcel-ler och prosenkymceller (se Parenkym 2 och bild 3). En klar översikt erhålles dock först då man samtidigt tar hänsyn även till funktionen. Växtens ytskikt utgöres av en skyddsvävnad el. hudvävnad (se d. o.). Hos blad, örtstammar och unga rötter utgöres den huvudsaki. av ett enkelt lager tättställda parenkymceller (epidermis). Epidermisceller-nas yttervägg är på ovanjordsorganen oftast förtjockad, och dessutom är hela organets yta överdragen med en tunn sammanhängande