Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Växtanatomi
1050
Bild 1. Snitt genom
frövitan hos
rävkaka.
Bild 2. Pseudoparenkym. Längdsnitt genom
foten av Karl Johanssvamp (t. v.) och snitt
genom mjöldryga (t. h.).
Bild 3. a parenkym, b prosenkym.
kutinhinna, kutikula (se d. o. 1), som är
svårgenomtränglig för vatten. Många växter äga
dessutom ytterligare skydd genom hår (se
d. o.), vaxöverdrag m. m. Stundom tjänstgöra
epidermiseellerna som vattenbehållare.
Gasutbytet med luften sker genom klyvöppningar
(se d. o.). Även hos gröna växter sakna
epi-dermiscellerna i allm. klorofyll. I flera fall
(stammar, frukter, knölar etc.) tjänstgör
epi-dermis endast en tid och ersättes därefter av
en motståndskraftigare vävnad (kork, se d. o.
och Bark), bildad från ett särskilt meristem.
Gasutbytet genom korken förmedlas av
lenti-celler (se B a r k p o r). Rötternas epidermis,
som saknar kutikula, är mycket kortlivad och
ersättes snart av det närmast under liggande
cellskiktet (exodermis).
Innanför hudvävnaden följer
grundvävnaden. Även den är huvudsaki. bildad av
paren-kymatiska element. I denna vävnad äga flera
viktiga livsprocesser rum, ss. magasinering av
vatten (vattenvävnad), näringsberedning (t. ex.
i assimilationsvävnaden, se Assimilation
3) samt delvis näringens bortledning och
upplagring (jfr Reservnäring). Alltefter
uppgiftens särart är parenkymcellernas och
grundvävnadens utformning något växlande.
Under vissa förhållanden äro
parenkymcel-lerna lösare förenade och äga luftfyllda
mellanrum (intercellulargångar), t. ex. i rötterna
hos vissa sumpväxter (se A n d n i n g s r ö
t-ter). Dylik vävnad benämnes aerenkym och
är även vanlig hos vattenväxter. Insprängda
i den parenkymatiska grundvävnaden
förekomma stundom långsträckta celler med
starkt förtjockade väggar, stenceller el.
idio-blaster (t. ex. de hårda kropparna i
fruktköttet hos päron). Dessa deltaga icke i
ämnesomsättningen utan ha en mekanisk, stödjande
uppgift.
Växtens stadga och fasthet bero till
väsentlig del på vätsketrycket i grundvävnadens
celler. Förlora dessa sin turgor (se S u
g-kraft), slokar plantan. Ett totalt
sammanfallande förhindras dock genom förekomsten
av mekaniska (stödje-)vävnader (stereom),
som bilda den slit-, tryck- och böjningsfasta
konstruktionen (bild 4). I fullt utvuxna och
färdiga organ utgöres denna vävnad av
skle-renkymceller (-trådar, bild 5), »basttrådar»
(jfr Bast). Hithörande celler bli färdiga
först sedan organet slutat sin längdtillväxt.
Dit kunna räknas de ovan nämnda kortare
stencellerna. Viktigare äro dock de
prosenky-matiska sklerenkymcellerna med starkt
förtjockade och stundom förvedade väggar med
springformiga porer. Cellernas lumen är
mycket liten, de sakna plasma och äro alltså döda
bildningar. I rötter, stammar och
»bladnerver» äro de hopfogade till kraftiga strängar,
som i form av band, rör el. skidor
genomdraga organen i dessas längdriktning. Ännu
i tillväxt stadda organ, som fordra mekanisk
förstärkning, innehålla ofta s. k.
kollenkym-celler (bild 6). Vanl. äro dessa täml.
långsträckta parenkymceller, som i motsats till
föreg. bibehålla levande plasma och cellsaft.
Genom karakteristiska förtjockningar i
cellhörnen få de betydande motståndskraft mot
tryck och slitning. Trots denna mekaniska
funktion kunna de fortfarande ombesörja
äm-nestransport m. m.
I stammar, som ständigt utsättas för
böjning, ligga stödjevävnaderna så nära
periferien som möjligt. Rötterna, som i första
hand böra skyddas mot att slitas av, ha
däremot den mekaniska konstruktionen
övervägande förlagd till de centrala delarna.
Stundom finner man mycket sinnrika
konstruktioner av lister och balkar, som tydligen med
ett minimum av material ger stor effekt. Den
fysiologiska anatomien, som söker utreda
sambanden mellan konstruktion och funktion,
har bl. a. många exempel att uppvisa i
denna väg.
De specifikt ämnesledande vävnaderna äro
dels sådana, som leda vatten och salter från
marken (kärl el. trakéer och trakeider), dels
äggviteledande element — silrören med s. k.
annex- eller följeceller. Av varje typ finnas
buntar el. knippen, vilka normalt även
innehålla parenkymceller. Dessa komplex
benämnas vanl. kärldel, veddel el. xylem och sildel,
bastdel eller floem. Oftast förenas en grupp
av varje slag till en gemensam bildning,
benämnd kärlsträng (se nedan). Se vidare L e
d-ningsvävnad (med bilder).
Sekret (se d. o.) bildas hos många växter i
isolerade celler, vilka antingen äro mer el.
mindre rundade el. också slangliknande och
ofta förgrenade. Som rör kunna de senare
genomdraga ,stora delar av växten (t. ex.
12 3
Bild 4. Schematiska stamtvärsnitt, visande
fördelningen av kärlsträngar och stödjevävnad. 1 enårig
kvist av lind (Tilia platyphylla), 2 vitplister (Lamium
album), 3 dadelpalm (Phoenix dactylifera).
Kärlsträngarna äro tecknade svarta med vita punkter,
stödjevävnaden grå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
