- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1051-1052

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtanatomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1051

Växtanatomi

1052

Bild 5. Tvärsnitt genom sklerenkymvävnaden hos nyzeeländskt lin. — Bild 6. Kollenkymceller, sedda från
sidan. — Bild 7. Mjölksaftkärl (m) i roten av maskros. — Bild 8. Växpunkt hos ledgräs (Hippuris).

euphorbiacéer, asklepiadacéer). Förutom
plasma, cellsaft och talrika kärnor innehålla de
mjölksaft, som lätt stelnar i luften
(kautschuk m. m.). I andra fall (t. ex.
vallmoväxter, korgblommiga, Chelidonium majus) bildas
i st. f. dessa mjölksaftrör s. k. mjölksaftkärl
(bild 7) på så sätt, att flera dylika celler
sammansmälta (cellförening, -fusion). Ofta uppstå
sekretbehållare (se d. o.). Körtelceller och
körtelvävnader (se G 1 a n d e 1) avsöndra utåt
harts, eteriska oljor, slem m. m. Hit höra
även honungskörtlar (se d. o.).

Endast hos de högre växterna, som äga rot,
stam och blad, kunna de nu nämnda
vävnaderna påvisas, däremot ej hos bålväxterna (se
d. o.). De tre grundorganen tillväxa genom
delningar i de förut nämnda meristemen
(del-ningsvävnader, embryonala vävnader).
Ur-meristemen härledas direkt från äggcellens
delningar, sekundära meristem uppstå
däremot i redan definitivt utvuxna vävnader av
annat slag. Skottens längdtillväxt och i

Bild 9. Tetraederformad toppcell hos fräken
(Equise-tum), A sedd uppifrån, B mediant längdsnitt.
Ordningsföljden för cellernas bildning anges genom siffror.

Bild 10. Tvärsnitt genom en gren av en dikotyledon
(Aristolochia sipho). m märg, omsluten av
kärlsträngar (fv). fc, ifc, faskiknlärt, resp,
interfaskiku-lärt kambium, vl veddel, cb sildel, p sildelens
paren-kym, pc pericykel med mekanisk vävnad (sk). e
stärkelseslida, c primär bark, varav yttre delen är
kollenkym (cl). — Bild 11. Tvärsnitt genom stammen
av en monokotyledon (majs), pr bark, pc pericykel,
gc grundvävnad.

vissa fall förgrening försiggå hos
faneroga-merna från en grupp meristematiska celler i
toppen (vegetationspunkten, växpunkten, bild
8). Denna avskiljer celler bakåt, vilka
utformas med hänsyn till den blivande
funktionen, samtidigt som den ständigt föryngrar
sig uppåt. Hos mossor och ormbunkar
ut-göres vegetationspunkten av en enda
tetraederformad toppcell (bild 9). Stammens och
rötternas tjocklekstillväxt hos dikotyledoner
och barrträd ombesörjes av ett cylinderformat
meristem, kambium (se d. o. och nedan).

örtartade stammar äro ytterst beklädda av
en typisk epidermis. Därunder följer (den
primära) barken (se Bark). I synnerhet i
underjordiska stamdelar och hos vattenväxter
plägar det innersta lagret i barken bestå av
mera långsträckta celler med egendomligt
förtjockade radiära väggar (endodermis, se
d. o.). Stundom är det stärkelseförande och
benämnes då stärkelseslida. Stammens
innersta del, som innehåller kärlsträngarna,
kallas centralcylindern. På ett
stamtvärsnitt synas kärlsträngarna hos
fräkenväx-terna, gymnospermer och dikotyledoner
ordnade i cirkel (bild 10). Hos ormbunkar och
monokotyledoner ligga de däremot till synes
regellöst utströdda (bild 11).

Man plägar skilja mellan ett fåtal
karakteristiska kärlsträngstyper, som delvis synas
vara av systematiskt värde (se
Lednings-vävnad och bild 12). Monokotyledonernas
kärlsträngar sakna i likhet med de
koncentriska meristematisk vävnad, då denna helt
förbrukats vid deras bildning (»slutna
kärlsträngar»). Hos dikotyledoner och barrträd
ligger däremot alltid ett kambium mellan
ved- och sildel (»öppna kärlsträngar»), varför
bildningen av nya element här kan fortsätta
(sekundär tjocklekstillväxt). Då de i cirkel
ordnade kärlsträngarna ligga skilda från
var

Bild 12. Schematisk framställning av de 4
huvudformerna av kärlsträngar: a kollateral, b bikollateral,
c koncentrisk, d radial. — k kambium, p sildel,
x veddel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free