Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtanatomi - Växtbaser - Västbiologi, Växtekologi - Växter - Växternas rörelser - Växternas spridning - Växternas tillväxt - Växtfetter - Växtfibrer - Växtformation - Växtfysiognomik - Växtfysiologi - Växtfärgning - Växtföljd (Cirkulation, Omlopp, Rotation) - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
V äxtbaser—V äxtf örädling
1054
andra, plägar kambiet växa ut även mellan
dessa (interfaskikulärt kambium) och sålunda
bilda en sluten cylinder, som även bildar ny
bark eller grundvävnad. I fleråriga stammar
blir det alltid ett avbrott i tillväxten under
vintern eller torrtiden. Då veden, som bildas
i början av nästa vegetationsperiod, genom sin
täthet, färg etc. i allm. rätt avsevärt skiljer
sig från den längre fram utväxande, uppstå
tydliga årsringar (se Trä, med bild 1 och 2).
Xylemet tillväxer betydligt starkare än
flo-èmet. Den genom tjocklekstillväxten
framkallade spänningen i ytskikten medför, att
epidermis mycket snart förstöres. Genom
verksamheten av ett sekundärt bildat
meris-tem (korkkambium) avsättas emellertid som
ersättning härför utåt korkceller och inåt
oförkorkade klorofyllförande celler. År från
år förskjutes detta kambium inåt och isolerar
därmed partier av bark- och
bast-(sil-)de-larna. Härigenom komma de färska silrören
alltid att ligga relativt ytligt (jfr Bark).
Vid stammens normala förgrening
(knoppbildning) uppstå alltid de nya grenarna ytligt
(exogent) från delningsvävnaden i
stamspetsen. Knoppar, som tillfälligtvis bildas på
andra ställen (adventivknoppar), kunna
däremot även härröra från inre vävnader —
endogent ursprung. Se vidare Skott 1 och
Skottbyggnad. — Om rotens och bladens
anatomi se R o t och Blad. — Om hit
hänvisad cellavsnörning se Cell, sp. 769. N. Jn.
Växtbaser, kem., se Al k alo i d e r.
Växtbiologi, Växtekologi, vetenskapen
om växternas förhållande till sin omgivning,
omfattar: 1) Geografisk v. el.
växt-ge o er r a f i (se d. o.). Hit kan även räknas
geologisk v. el. paleobiologi,
växternas levnadsförhållanden under tidigare
geologiska perioder. 2) Morfologisk v.
(fortplantningsbiologi, spridningsbiologi,
livs-formsbiologi m. m.) behandlar sambandet
mellan växternas form och deras omgivning.
3) Fysiologisk v. behandlar
sambandet mellan växternas geografi och fysiologi.
4) Genetisk v. angriper på
växtgeogra-fisk och morfologisk-biologisk grund
tillpassnings-, artbildnings- och utvecklingsproblemen.
V. har vid Uppsala univ. egen professur och
institution, donerade av dr F. Kempe. E. D. R.
Växter, bot., se Växtriket.
Växternas rörelser, bot., se
Retnings-fysiologi.
Växternas spridning, bot., se
Sprid-ningsanordning.
Växternas tillväxt, se Växtanatomi.
Växtfetter, se Fe t te r.
Växtfibrer, av allmänheten begagnat men
täml. obestämt uttryck av samma betydelse
som växttrådar (se Fiber).
Växtformation, se Växtgeografi,sp. 1060.
Växtfysiognomik, se Botanik, sp. 976.
Växtfysiologi, läran om växternas
livsyttringar. Jfr Assimilation,
Näringsfysiologi, Retnings fysiologi och
Transpiration.
Växtfärgning, färgning med färgämnen,
hämtade ur växtriket. Bland växtfärgämnena
utmärka sig en del för mycket stor äkthet,
ss. alizarin och indigo. De flesta äro
däremot mycket obeständiga såväl mot sura och
lutaktiga ämnen som mot ljus och luft.
Allt
eftersom den moderna färgämnesindustrien
lyckats framställa det ena efter det andra
högäkta organiska färgämnet, ha därför
växt-färgerna mer och mer ersatts av de syntetiska
färgerna. Inom den svenska hemslöjden
användes dock allmänt färgning av vävnader
med färgämnen, som erhållits genom
urkokning av olika slags växtmaterial. Två
växt-färger, rotholz och blauholz, vilka erhållas
ur bladen från två amerikanska träd, ha
fortfarande någon användning även inom
industrien, framför allt på grund av sitt billiga
pris och den vackra svarta färg, som de
förläna siden och ylle. I. B.
Växtföljd (Cirkulation, Omlopp,
Rotation), den ordning, vari olika grödor
följa varandra på åkern. Vid fortsatt
odling av samma växtart på samma åker
avtar vanl. skördeavkastningen, jorden blir
»trött» (se T r ö 11 h e t 2). Därför och för att
ernå lämplig fördelning av åkerarbetena och
gödslingen brukar man omväxla med
grödorna, varvid dessa få komma i viss följd.
Motsatsen, fritt jordbruk, som kan ge
större möjligheter att begagna tillfälliga
konjunkturer för lönande avsättning av vissa
skördealster, brukas med fördel blott där
tillfällig arbetskraft och möjlighet att skaffa
behövlig gödselmängd samt tillika lätt
avsättning av produkterna finnas, ss. intill
städer. Äldsta och primitivaste v. äro de
numera föga brukade sädesbruken (se
Enskiftesbruk, Tvåskiftesbruk,
Treskiftesbruk och Fyrskifte
s-bruk), vid vilka säd följer på säd
omedelbart el. utan annat avbrott än för trädning.
Från dessa brukningssätt har man vanl.
övergått till att mellan sädesgrödorna inskjuta
foderodling på fleråriga vallar, s ä d e
s-vallbruk (koppelbruk), t. ex.
träda, höstsäd, 3 år vall, 2 år vårsäd, varigenom
vunnits dels en vid ängarnas fortgående
uppodling behövlig tillgång på hö och bete och
därmed på gödsel, dels arbetsbesparing. Då
de fleråriga vallarna äro jämförelsevis litet
givande, övergår man vid större intensitet i
odlingen till kortvariga och slutligen endast
ettåriga fodervallar samt införande av
rotfrukter och handelsväxter i v. (se
Växelbruk). För v:s rationella anordning böra
gälla följ, regler: varje växtslag bör följa
efter lämpligt föreg. växtslag, »förfrukt», och
»tröttande» växter blott med flera års
mellantid. Träde eller grödor, som motverka
ogräsens utveckling el. som kunna rensas,
inskjutas mellan de ogrässamlande, och
grödorna ordnas så, att grundlig bearbetning och
gödsling kunna ske med regelbundna
mellantider. Hänsyn tas till behovet av en jämn
arbetsfördelning, så att jordbearbetning, sådd
och skörd jämnt fördelas på arbetsåret.
Mellan gr öd or, ss. stubbrovor eller
grönfoderväxter, kunna inskjutas efter tidigt
mognande gröda före bearbetningen för nästa
års sådd. V:s sammansättning och längd,
d. v. s. antalet av dess skiften, rättas efter
jordens och klimatets beskaffenhet, behovet
av och avsättningsmöjligheten för olika
grödor. tillgång på arbetskraft m. m. H. J. Dft.
Växtförädling, den gren av den
experimentella botaniken, som försöker frambringa i
olika avseenden bättre sorter och stammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
