Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtförädling - Växtgeografi, Geobotanik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Växtgeografi
1056
av kulturväxterna. Detta sker i huvudsak
på fyra olika sätt, bl. a. beträffande
sädesslagen (sädesförädling).
1) Införande av nya arter och sorter från
andra länder.
2) Olika slags urval inom redan befintliga
stammar (hos korsbefruktande växtarter ofta
förenat med inavel). Dessa två slag av v. ha
urgamla anor och ha säkerligen mer el. mindre
medvetet bedrivits nästan lika länge, som
människan själv odlat växter. Kulturväxterna
finnas näml, numera ej i vilt tillstånd i fullt
samma former, som de antagit i kultur. De
tidigaste autentiska berättelserna om
systematiskt växtförädlingsarbete härröra från
holländska blomsterodlare under senare
hälften av 1500-talet. Först på 1800-talet
utvecklade sig emellertid en mera målmedveten och
intensivt bedriven v. enl. urvalsmetoden.
Början gjordes i Storbritannien, där
engelsmännen Le Couteur och F. Hållet samt
skotten Patrick Shireff under början
och mitten av 1800-talet införde urval av
enstaka plantor som förädlingsprincip.
Samtidigt arbetade L. L. de V i 1 m o r i n (se
d. o.) i Frankrike med samma metod, och
han var den förste, som använde
individual-urval med bedömning av avkomman som
grund för urvalet. I början av 1890-talet
återupptäcktes denna metod ung. samtidigt
av N. II j. Nilsson (se d. o. och P e d
i-greem e t od en) i Svalöv och W. M. H a y s
i S:t Paul, Minnesota, och har sedan blivit
en av v:s allra viktigaste metoder. Den
öppnade förut oanade möjligheter för v. och
har frambragt goda och bestående resultat på
olika områden. Individualurval med
bedömning av avkomman användes numera vid
alla slags arbeten med självbefruktare och i
förening med inavel även hos korsbefruktare.
Det gamla enkla massurvalet (urval av ett
stort antal plantor på en gång ocb
sammanslagning av deras avkommor) begagnas nu
inom självbefruktare blott för att plocka ut
olika typer ur en blandning, inom
korsbefruktare för förädling av olikformiga
stammar (ofta med samtidig inavel) samt för att
hålla kvar den sålunda förbättrade stammen
på samma nivå.
3) Korsningsförädlingen söker genom
korsning mellan olika sorter, i vissa fall även
olika arter, att efter utklyvning erhålla
omkombinationer av föräldrarnas
egenskaper eller anhopning av vissa
egenskaps-anlag i de nya typerna. Denna
föräd-lingsgren tog egentligen först fart, sedan
J. G. Men dels (se d. o. och M e n d
e-1 i s m) ärftlighetslagar återupptäckts 1900,
även om t. ex. Th. A. Knight (se d. o.)
redan på 1790-talet utförde vete- och
ärtkorsningar i praktiskt syfte. Också på detta
område var anstalten i Svalöv (se
Sveriges utsädesförening) en föregångare,
särskilt genom de arbeten på detta område,
som utfördes av H. Nilsson-Ehle (se d. o.).
Nu kunde ett mera målmedvetet
kombina-tionsarbete vidtaga, och med denna metod ha
successivt oerhört stora förbättringar av
od-lingsmaterialet ernåtts.
4) Det fjärde växtförädlingssättet, på vilket
man först under de allra senaste åren slagit in,
söker på experimentell väg förändra själva
arvsmassan, t. ex. genom att framkalla
genmutationer eller förändringar av
kromosomer-nas antal. Härtill användas behandlingar med
kemikalier, köld, hetta, bestrålningar samt
artkorsningar. De på denna väg uppnådda
preliminära resultaten inge mycket goda
förhoppningar för framtiden. Ett viktigt moment
i växtförädlingsverksamheten är jämförelsen
och bedömningen av de redan förefintliga och
de nyframställda sorterna under de
förhållanden, där de äro ämnade att odlas. Detta
måste ske dels under naturliga förhållanden
i fältförsök, vart och ett med flera
upprepningar av varje sort, anlagda på olika
platser och under olika år, dels genom
specialundersökningar över vissa egenskaper i
särskilda laboratorier (kemiska, baknings-,
frys-nings- o. s. v.).
Emedan de förädlade sorterna såväl som
förut existerande stammar av
kulturväxterna alltid äro i viss grad anpassade för
klimatiska o. a. förhållanden i den trakt, där
de uppstått, men ej trivas lika väl på andra
orter, måste självständig v. bedrivas ej blott
i varje enskilt land utan även i olika delar
av varje sådant. Numera finnas offentliga el.
enskilda växtförädlingsanstalter i alla
kulturländer, ofta försedda med filialstationer.
I fråga om såväl jordbruks- som trädgårds
och handelsväxterna har v. åstadkommit
synnerligen avsevärda förbättringar i odlings
materialet därigenom, att sorter framställts
med högre avkastningsförmåga, bättre
kvalitet samt större motståndskraft mot
påfrestande väderleksförhållanden och angrepp av
olika sjukdomsalstrare och skadedjur. Den
ökade och i olika avseenden värdefullare
avkastning. som kulturväxterna därigenom
tillfört jordbruk och trädgårdsskötsel, är av så
mycket större värde, som odlarna ej behöva
vidtaga några extra åtgärder. Man
beräknar, att den snart 50-åriga v. i Sverige
enbart av stråsädesslagen årl. ökar de svenska
lantbrukarnas inkomster med omkr. 30 mill.
kr. I s. Sverige beräknas sålunda den av v.
förorsakade ökningen av höstveteskördarna
till ung. 40 % av avkastningen på 1880-talet.
I Sverige och de flesta andra länder
understödes v. numera av statsmakterna. Sålunda
ha Sveriges utsädesförening och Weibullsholm
(se d. o.) statsanslag. G. N.-L.
Växtgeografi, Geobotanik, vetenskapen
om växternas utbredning och gruppering i
naturen i nutid och forntid. V. består av
två huvudgrenar: 1) Den floristiska v.
studerar de växtsystematiska enheternas (arters,
släktens, familjers o. s. v.) utbredning och
förekomstsätt samt växttäckets kvalitativa
sammansättning i olika områden (dessa
områdens flora). 2) Den sociologiska v. el.
växtsociologien studerar de olika arternas
gruppering till växtsamhällen, dessa
växtsamhällens struktur, fysiognomi, utbredning,
utveckling och förekomstsätt samt växttäckets
kvantitativa sammansättning inom olika
områden (dessa områdens vegetation).
Båda grenarna förutsätta säkra och omfattande
kunskaper i växtsystematik och ett intimt
samarbete med denna vetenskapsgren.
1. Den floristiska v:s första
uppgift är fastställandet av olika arters,
släktens o. s. v. utbredning på jorden i
horison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
