1055 Växtgeografi 1056 av kulturväxterna. Detta sker i huvudsak på fyra olika sätt, bl. a. beträffande sädesslagen (sädesförädling). 1) Införande av nya arter och sorter från andra länder. 2) Olika slags urval inom redan befintliga stammar (hos korsbefruktande växtarter ofta förenat med inavel). Dessa två slag av v. ha urgamla anor och ha säkerligen mer el. mindre medvetet bedrivits nästan lika länge, som människan själv odlat växter. Kulturväxterna finnas näml, numera ej i vilt tillstånd i fullt samma former, som de antagit i kultur. De tidigaste autentiska berättelserna om systematiskt växtförädlingsarbete härröra från holländska blomsterodlare under senare hälften av 1500-talet. Först på 1800-talet utvecklade sig emellertid en mera målmedveten och intensivt bedriven v. enl. urvalsmetoden. Början gjordes i Storbritannien, där engelsmännen Le Couteur och F. Hållet samt skotten Patrick Shireff under början och mitten av 1800-talet införde urval av enstaka plantor som förädlingsprincip. Samtidigt arbetade L. L. de V i 1 m o r i n (se d. o.) i Frankrike med samma metod, och han var den förste, som använde individual-urval med bedömning av avkomman som grund för urvalet. I början av 1890-talet återupptäcktes denna metod ung. samtidigt av N. II j. Nilsson (se d. o. och P e d i-greem e t od en) i Svalöv och W. M. H a y s i S:t Paul, Minnesota, och har sedan blivit en av v:s allra viktigaste metoder. Den öppnade förut oanade möjligheter för v. och har frambragt goda och bestående resultat på olika områden. Individualurval med bedömning av avkomman användes numera vid alla slags arbeten med självbefruktare och i förening med inavel även hos korsbefruktare. Det gamla enkla massurvalet (urval av ett stort antal plantor på en gång ocb sammanslagning av deras avkommor) begagnas nu inom självbefruktare blott för att plocka ut olika typer ur en blandning, inom korsbefruktare för förädling av olikformiga stammar (ofta med samtidig inavel) samt för att hålla kvar den sålunda förbättrade stammen på samma nivå. 3) Korsningsförädlingen söker genom korsning mellan olika sorter, i vissa fall även olika arter, att efter utklyvning erhålla omkombinationer av föräldrarnas egenskaper eller anhopning av vissa egenskaps-anlag i de nya typerna. Denna föräd-lingsgren tog egentligen först fart, sedan J. G. Men dels (se d. o. och M e n d e-1 i s m) ärftlighetslagar återupptäckts 1900, även om t. ex. Th. A. Knight (se d. o.) redan på 1790-talet utförde vete- och ärtkorsningar i praktiskt syfte. Också på detta område var anstalten i Svalöv (se Sveriges utsädesförening) en föregångare, särskilt genom de arbeten på detta område, som utfördes av H. Nilsson-Ehle (se d. o.). Nu kunde ett mera målmedvetet kombina-tionsarbete vidtaga, och med denna metod ha successivt oerhört stora förbättringar av od-lingsmaterialet ernåtts. 4) Det fjärde växtförädlingssättet, på vilket man först under de allra senaste åren slagit in, söker på experimentell väg förändra själva arvsmassan, t. ex. genom att framkalla genmutationer eller förändringar av kromosomer-nas antal. Härtill användas behandlingar med kemikalier, köld, hetta, bestrålningar samt artkorsningar. De på denna väg uppnådda preliminära resultaten inge mycket goda förhoppningar för framtiden. Ett viktigt moment i växtförädlingsverksamheten är jämförelsen och bedömningen av de redan förefintliga och de nyframställda sorterna under de förhållanden, där de äro ämnade att odlas. Detta måste ske dels under naturliga förhållanden i fältförsök, vart och ett med flera upprepningar av varje sort, anlagda på olika platser och under olika år, dels genom specialundersökningar över vissa egenskaper i särskilda laboratorier (kemiska, baknings-, frys-nings- o. s. v.). Emedan de förädlade sorterna såväl som förut existerande stammar av kulturväxterna alltid äro i viss grad anpassade för klimatiska o. a. förhållanden i den trakt, där de uppstått, men ej trivas lika väl på andra orter, måste självständig v. bedrivas ej blott i varje enskilt land utan även i olika delar av varje sådant. Numera finnas offentliga el. enskilda växtförädlingsanstalter i alla kulturländer, ofta försedda med filialstationer. I fråga om såväl jordbruks- som trädgårds och handelsväxterna har v. åstadkommit synnerligen avsevärda förbättringar i odlings materialet därigenom, att sorter framställts med högre avkastningsförmåga, bättre kvalitet samt större motståndskraft mot påfrestande väderleksförhållanden och angrepp av olika sjukdomsalstrare och skadedjur. Den ökade och i olika avseenden värdefullare avkastning. som kulturväxterna därigenom tillfört jordbruk och trädgårdsskötsel, är av så mycket större värde, som odlarna ej behöva vidtaga några extra åtgärder. Man beräknar, att den snart 50-åriga v. i Sverige enbart av stråsädesslagen årl. ökar de svenska lantbrukarnas inkomster med omkr. 30 mill. kr. I s. Sverige beräknas sålunda den av v. förorsakade ökningen av höstveteskördarna till ung. 40 % av avkastningen på 1880-talet. I Sverige och de flesta andra länder understödes v. numera av statsmakterna. Sålunda ha Sveriges utsädesförening och Weibullsholm (se d. o.) statsanslag. G. N.-L. Växtgeografi, Geobotanik, vetenskapen om växternas utbredning och gruppering i naturen i nutid och forntid. V. består av två huvudgrenar: 1) Den floristiska v. studerar de växtsystematiska enheternas (arters, släktens, familjers o. s. v.) utbredning och förekomstsätt samt växttäckets kvalitativa sammansättning i olika områden (dessa områdens flora). 2) Den sociologiska v. el. växtsociologien studerar de olika arternas gruppering till växtsamhällen, dessa växtsamhällens struktur, fysiognomi, utbredning, utveckling och förekomstsätt samt växttäckets kvantitativa sammansättning inom olika områden (dessa områdens vegetation). Båda grenarna förutsätta säkra och omfattande kunskaper i växtsystematik och ett intimt samarbete med denna vetenskapsgren. 1. Den floristiska v:s första uppgift är fastställandet av olika arters, släktens o. s. v. utbredning på jorden i horison