Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtgeografi, Geobotanik - Växthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
Växthus
1064
Sadeltaksväxthus.
efter sitt bottenskikt indelas i lavrika, mossrika och
nakna (= bottenskiktslösa). På mossarna spela
vit-mossrika rissamhällen en dominerande roll, öppna
ris- och halvrissamhällen bilda vegetationen i en stor
del av jordens öknar, t. ex. i Nordamerikas n.
ökenområde (sagebrush-regionen).
D. G r ä s-ö r t-s a m h ä 11 en. De på land
växande (terrestriska) gräs-ört-samhällena bruka indelas
i tre huvudtyper: 1. G r ä s-(ö r t-)h e d a r
bestå huvudsaki. av gräs (inkl, halvgräs) och örter med
mer el. mindre torra, styva och hårda, vanl. tidvis
brunbrända blad och ha ofta ett bottenskikt av lavar
el. mossor. De omväxla med rishedarna i fjäll- och
kustområden och bilda i många fjällområden ett
gräs-hedsbälte ovanför det lågalpina rishedsbältet (jfr
Sverige, sp. 981 ff.). I torrare trakter kunna
gräshedarna spela en dominerande roll över stora
områden, särskilt i de tempererade klimatens
stäppregioner. — 2. Ängar bestå huvudsaki. av örter och
gräs med mjuka, saftiga, ofta breda blad, gröna åtm.
under den varma årstiden. Bottenskiktet spelar vanl.
en föga framträdande roll. Ängarna, vilka äro svåra
att avgränsa från gräshedarna, ersätta dessa vid
bättre tillgång till ständig fuktighet. — 3.
Gräs-(ö r t-)m y r a r bestå av såväl styv- som mjukbladiga
gräs (inkl, halvgräs) och örter med basaldelarna i
vatten el. ständigt vattendränkt mark. Efter
bottenskiktet, som vanl. spelar en mycket framträdande roll,
kunna de indelas i brunmossrika,
vitmöss-rika och nakna. Från gräsmyrarna leda
rör-samhällena (vassar) över till de akvatiska
gräs-ört-samhällena, vilka åter kunna
indelas i nymphaeid- el. flytbladsamhällen,
elodeidsam-hällen el. submersa långstamsamhällen,
isoetidsamhäl-len el. submersa kortstamsamhällen och fritt flytande
lemnidsamhällen.
E. Rena moss-, lav- och algsamhällen.
Moss- och lavsamhällen spela särskilt på klippor en
mycket viktig roll (frånsett de epifytiska moss- och
lavsynusierna), algsamhällen bilda en väsentlig del
av vegetationen i hav och sötvatten, fastsittande el.
kringsvävande och av de mest växlande fysiognomiska
typer.
Litt.: L. Diels, »Pflanzengeographie» (i
»Sammlung Göschen», 3:e uppl. 1929); M.
Rikli, C. Schröter och E. Rübel, »Geographie
der Pflanzen» (i »Handwörterbuch der
Natur-wissenschaften», 2:a uppl. 1933); A. Engler,
»Übersicht über die Florenreiche und
Floren-gebiete der Erde» (i A. Engler och E. Gilg,
»Syl-labus der Pflanzenfamilien», 10:e uppl. 1924);
G. E. Du Rietz, »Zur methodologischen
Grund-lage der modernen Pflanzensoziologie» (1921),
»Vegetationsforschung auf
soziationsanalyti-scher Grundlage» (i Abderhaldens »Handbuch
der biologischen Arbeitsmethoden», avd. XI,
d. 5, 1930; se även arbeten av en rad andra
författare i samma bd) och »Classification and
nomenclature of vegetation» (i Sv. Bot. Tidskr.
1930); J. Braun-Blanquet,
»Pflanzensoziologie» (1928) och »Plant sociology» (1932); E.
Rübel, »Pflanzengesellschaften der Erde»
(1930); J. E. Weaver och F. E. Clements,
»Plant ecology» (1929); A. F. W.
Schim-per, »Pflanzengeographie auf physiologischer
Grundlage» (1898); »Die Vegetation der Erde»,
utg. av A. Engler och O. Drude (1896 ff.);
»Vegetationsbilder», utg. av G. Karsten och
H. Schenck (1904 ff.); E. Hannig, H.
Wink-ler, L. Diels och G. Samuelsson, »Die
Pflanzen-areale» (1926 ff.). E. D R.
Växthus, byggnad för odling av växter, som
icke tåla klimatet el. vid odling på kalljord
icke nå full utveckling el. vilkas utveckling
genom förhöjd värme skall påskyndas. Äldre
tiders v. (o r a n g e r i e r), mestadels för
odling av apelsin- och fikonträd, hade
ogenomskinligt tak och fönster blott i
söderväggen. Denna typ kvarlever i form av ö v e
r-vintringsväxthus vid större
herrgårdar och stadsplanteringar.
Handelsträdgårdarnas växthuskomplex göras numera nästan helt
av glas. H a 1 vt ak s väx t h us ha ensidigt
snedtak, sluttande från en hög murvägg till
den södervända glasväggen, och användas
t. ex. för drivning av tidiga vindruvor. S
a-deltaksväxthus ha dubbelsidigt
glastak och längdriktningen vanl. i n.—s. V. med
sadeltak och längdriktningen i ö.—v. lämpa
sig bäst för vinterodling av rosor, nejlikor
m. m. Sommartid bli de vid middagstiden lätt
för varma och utnyttja dåligt morgon- och
eftermiddagssol. Höga luftiga v. användas
till palm-, persike-, vin- och nejlikehus. Gurk-,
melon- och förökningshus (för uppdragning av
fröplantor och sticklingar) äro låga v.
Kaster el. backar äro en sorts låga enkla v.
Varmhus el. kalidarier böra liksom
drivhus, v. för drivning (se d. o. 3) av
prydnads- och nyttighetsväxter, hålla 18°—22° C
vintertid. I tempererade v. hålles temp.
mellan 8° och 13°. Kall- el.
övervint-r i n g s h u s, även benämnda frigidarier,
hållas frostfria, dock bör temp. ej överstiga 8°.
Blockhus bestå av flera sammanbyggda
sadeltakshus, där sidoväggarna äro
gemensamma för två hus el. borttagits. Förr
uppvärmdes v. genom eldning i kakelugnar el. från
murade rökkanaler, som utgingo från murade
ugnar, nedsänkta under golvet. Numera
användes varmvattensystem med koks- el.
vedeldning el. med hel- el. halvautomatisk
oljeeldning (se d. o.). Takets järnkonstruktion
vilar vanl. på betongmurar, och det enkla
glaslagret fastsättes i fastskruvade spröjsar,
bäst av teakträ el. pitch pine (Pinus palustris).
För att ej utestänga ljuset göras spröjsarna och
järnkonstruktionen så smäckra som möjligt.
Mot alltför starkt solsken skyddas växterna
genom hoprullbara skuggmattor av träribbor
el. väv, och under våren och högsommaren
bestrykes glaset med kritvälling. Genom
takhuvar, ventiler och skjutfönster med
vindskydd i glasväggarna sänkes temp., minskas
luftfuktigheten och höjes kolsyrehalten (jfr
Assimilation 3, sp. 335 ff.). Genom
användning av kolsyrebomber, gödselbäddar och
förbränning av sprit, oljor och briketter
tillföres v. kolsyra. Fruktträd, vinrankor och
större prydnadsväxter friplanteras i
jordbäddar. Kruk- och baljodlade växter ställas på
bord, lavar, på hyllor el. direkt på marken.
Litt.: G. Lind och R. Abrahamson,
»Moderna växthus» (2:a uppl. 1926); G. Lind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
