1075 X-axel—Xenon 1076 rättat tre kristna församlingar (se även J a-p a n, sp. 990). Han avled på en resa till Kina. — Som föredöme har X. betytt mycket för senare katolsk mission, även om hans metoder i det hela voro förfelade och präglades av stor ytlighet. Han kanoniserades 1622 och blev Indiens skyddshelgon 1747. — Monogr. av A. Brou (2 bd, 2:a uppl. 1922), Edith Anne Stewart (1917) och G. Schurhammer (1925). G. Lbrg. X-axel, mat., se Koordinatsystem. X-benthet, se K o b e n t h e t. XE (X-enhet), fys., se Röntgenstrå 1-n i n g, sp. 93. Xena'rthra, däggdjursordning, omfattande bältdjur, myrslokar och sengångare (se dessa ord). I den äldre systematiken sammanföras X. med myrkottar och jordsvin till ordn. tandfattiga (Edentata, se d. o.). T. P. X-enhet, se X E. Xe'nier (av grek. æe'nia, gåvor till en gäst), namn på en samling epigram av Martialis, upptogs 1797 av Goethe och Schiller med samma satiriska syfte. Xe'nier (av grek. æeni'a, gästfrihet), mindre ofta iakttagna förändringar av frukter och frön hos växter eller ägg hos djur, som uppkomma såsom direkt resultat av en befruktning med främmande pollen eller spermato-zoer. Befruktas t. ex. en gulkornig majssort med pollen från en blåkornig sort, fås redan i första generationen kolvar med blå korn. Förändringen berör endast frövitan och förorsakas av den av pollenslangens båda kärnor, som sammansmälter med embryosäckens centralkärna och ger upphov till frövitan (se Embryo säck). I inskränkt bemärkelse brukas uttrycket x. ofta om blott sådana fall hos växter, som äro analoga med ovan omnämnda förhållanden hos majs. G. N.-L. Xeno'fanes (grek. Xenofa'nes, lat. Xeno’pha-nes), forngrekisk skald och filosof, se E 1 e a-tiska skolan. Xe'nofon (grek. Xenofön, lat. Xe'nophon), forngrekisk (atensk) författare (f. omkr. 430, d. efter 359 f. Kr.), lärjunge till Sokrates, slöt sig till den grekiska legosoldathär, som Kyros d. y. (se d. o.) värvade för att nå persiska tronen. Då den grekiska hären efter det olyckliga slaget vid Kunaxa (401) var berövad sina anförare och råkade i yttersta trångmål, övertogo X. och spartanen Cheirisofos ledningen. De förde hären under stora vanskligheter och strapatser norrut genom Arme-niens berg till Trapezunt vid Svarta havet (»de tiotusens återtåg»). Därpå färdades hären sjö-ledes till Trakien, gick över till Mindre Asien och förenade sig med spartanska trupper, som upptagit kriget mot perserna. Då den spartanska hären hemkallades, följde X. med och deltog på spartanernas sida i slaget vid Ko-roneia (394) mot sina landsmän och tebanerna (se Grekland, sp. 1030). Landsförvisad på grund härav, belönades X. av spartanerna med ett gods i Elis och bosatte sig till slut i Korint. Då Aten och Sparta snart förenade sig mot Tebe, upphävdes X:s landsförvisning. Alla X:s verk äro bevarade och några främmande tillagda honom. Mest bekant är hans skildring av de tiotusens återtåg (»Anabasis»); märkligt nog utgavs den under en annans (Themistogenes’) namn. »Kyru paideia» (lat. »Cyropaedia», Kyros’ uppfostran), det märk ligaste av X:s verk, är en politisk-pedagogisk tendensroman, där han framställer Kyros d. ä. som idealbilden av en konung med fri omdiktning av historiska fakta. »Hellenika», Greklands historia 411—362, är en vida underlägsen fortsättning av Thukydides’ med Spartavänlig tendens. »Agesilaos» är ett lovtal över den spartanske konungen med detta namn; skriften om lakedaimoniernas statsförfattning söker påvisa dennas förträfflighet. Den ytterst intressanta skriften om atenarnas .statsförfattning är däremot skriven av en oligarkisk partigängare kort före 420. Nationalekonomiskt intressant är X:s reformprogram för att hjälpa upp Atens finanser (»Poroi», möjl. .skriven omkr. 355). X:s intresse för lanthushållning, jakt och hästuppfödning tog sig uttryck i andra skrifter. X. författade även en försvarsskrift för Sokrates (»Apologia»), »Hågkomster om Sokrates» (»Apomnemoneumata», lat. »Memorabilia»), en lös och oordnad samling berättelser, till vilken hans hushållslära (»Oikonomikos») är ett tillägg, och »Gästabudet» (»Symposion»). Den djupgående olikheten mellan X:s och Platons framställningar av Sokrates har föranlett en ändlös diskussion. Bilderna låta icke förena sig, och detta beror på skildrarna, som bägge göra Sokrates till sitt språkrör. X. var en det praktiska livets man utan djupare begåvning för och uppfattning av filosofiska problem, hans moraliserande betraktelser äro banala och vardagliga. Hans berömmelse vilar pä hans klara stil och hans briljanta äventyrsbok om de tiotusens tåg. Många uppl., senast av E. C. Marchant i Oxford Classical Texts (5 vol., 1901—19). Om de invecklade handskriftsförhållandena se A. W. Persson, »Zur Textgeschichte X:s» (Lunds Univ:s Årsskr., 10: 2, 1915). Av de mera lästa skrifterna många kommenterade uppl.; skol-uppl. av »Anabasis» bl. a. av P. A. Hallström (1855) och L. A. Aulin (1861; omarb. i utdrag av M Dalsjö 1903, omtr. 1924), sv. övers, av »Anabasis» av S. G. Dahl (1876; nytryck 1895); »Hågkomster om Sokrates» av S. Ljungdahl (1888). M.' Pn N-n. Xenogaml, bot., se Pollination, sp. 1189. Xeno'krates (grek. Xenokra'tes, lat. Xeno'-crates), forngrekisk filosof (396—314 f. Kr.), lärjunge till Platon, från 339 föreståndare för dennes skola Akademien. Läran om talen som urprinciperna, vilken Platon hyllade som äldre, utbildade X. i antropomorfistisk riktning (enheten den manliga, tvåheten den kvinnliga urgudomligheten); han betraktade naturmakterna som gudar och utvecklade läran om demonerna. X:s indelning av filosofien i dialektik, fysik och etik består ännu. Personligen var X. en god och självständig patriot. Monogr. av R. Heinze (1892). M. Pn N-n. Xenon [-nå'n] (av grek. xe'nos, främling), den tyngsta av de inaktiva ädelgaserna (se d. o.). Det upptäcktes 1898 av W. Ramsay och M. W. Travers i luft, där det förekommer till en mängd av 0,09 kbcm i en kbm luft. X. framställes tills, m. krypton (se d. o.) ur flytande syre, som först anrikas genom destilla-tion och syrets partiella förbränning med väte till en halt av 2 % (krypton + x.), varpå dessa gaser adsorberas av kiselsyregel och i sin tur skiljas genom fraktionerad destillation