1081 Yakoba—Yamagata 1082 Två bilder från Yale-universitetets centralgård, »campus». tillnamnet Väjasaneya. De efter honom nämnda Väjasaneyins ordnade Yajurvedamateria-let på ett klarare sätt än de äldre skolorna (därav »Vita» gentemot »Svarta»), i det att de skilde ut språken, som samlades i Väjasaneyi-Sämhitä, från prosautläggningarna, som kom-mo att bilda éatapatha-Brähmana. — Litt.: M. Winternitz, »Geschichte der indischen Litteratur», I (1909). K. Rw. Yakoba, J a k u b u, numera off. B a u c h i, landskap och en av Nordprovinserna i Nigeria, Västafrika; bebos av hausatalande stammar och var under 1800-talet en av de mäktigaste hausastaterna. Huvudstaden, Bauchi (förr även kallad Y.), har omkr. 50,000 inv. och är en viktig handelsplats. Yaksa, mest i plur., i den indiska mytologien ett slags halvt demoniska väsen av hu-vudsakl. välvillig art. De äro särskilt förbundna med rikedomsguden Kubera, vars följe de utgöra. Eg. äro de trädandar, för-länare av fruktbarhet och välstånd. Yaksa-kulten, som är av gammalt ursprung, har spelat stor roll i indiska folkreligionen. Se A K. Coomaraswamy, »Yaksas» (1928). K. Rw. Yakub beg, dets. som Jakub beg (se d. o.). Yalelås [jéil-], se Lås, sp. 469. Yale-universitetet [jéil ], grundat 1701 i Saybrook som prästseminarium, flyttat 1718 till New Haven (se d. o.), ombildades till univ. på 1770-talet, fick sitt nuv. namn först 1887. Det omfattar nu en rad fakulteter och specialhögskolor (för sköna konster, medicin, juridik, skogsvetenskap, teologi, musik, sjuk- och barnavård m. m.), utomordentligt bibliotek (bl. a. en rik svensk avd.), naturhistoriskt museum, experimentalfält, konstmuseum, teater, botanisk trädgård, ob-servatorium (med filial i Johannesburg, Sydafrika) m. m. 1930 funnos 689 lärare, 5,230 lärjungar och 1,053 auskultanter. Vid Y. utges flera skriftserier och tidskrifter, bl. a. genom den 1908 upprättade Yale University Press. Yalu-kiang [ja-], Y a 1 u, Jalu, flod i Östasien, upprinner på Chang-pai-shan, bildar gränsen mellan Korea och Manchuriet och utmynnar i V. Koreabukten av Gula havet vid An-tung; längd omkr. 800 km. — Under ryskjapanska kriget (se d. o., sp. 1299) besegrade Kuroki vid Y. ryssarna. Yama, den indiske dödsguden. Som sådan uppträdande redan i Vedaböckerna, behöll Y., medan de andra vediska gudarna förbleknade, sin makt över folkfantasien och är ännu alltjämt känd och fruktad. Urspr. härskade han över det underjordiska dödsriket, därifrån utsändande sina sändebud (bland dem två hemska, fyrögda, svartfläckiga hundar) för att hämta de dödliga, då deras stund var kommen. I Rigveda är bilden merendels en annan. Y. härskar över ett himmelskt paradis, där de avlidna leva i fröjd och salighet; i sin egenskap av den förste döde är han deras konung. Denna bild av Y. och hans rike är en frukt av de vediska diktarnas traktan efter att tillförsäkra de högsta sam-fundsmedlemmarna (präster och adel) en gudalik fortvaro efter döden. Y:s syster, som också är hans maka, heter Yami; deras fader är Vivasvant, moder Saranyü, och från dem stamma människorna. Denna myt torde vara sekundär men är gammal, vilket visas av Avestatraditionen. Y :s motsvarighet i Avesta, Vivahvantättlingen Yima, är en mytisk konung, levande under en gyllene tidsålder, då det varken fanns köld el. hetta, varken åldrande el. död. Han härskar över saliga, ej över avlidna. — Täml. tidigt kom Y:s dödsrike att fattas som helvetet och Y. själv som dess skräckinjagande furste. Han avbildas som svart, klädd i eldröda kläder och har glödande ögon; i handen bär han domarstaven och en snara, med vilken han drar människorna till sig. Somliga ger han en mild lott, andra dömer han till namnlösa kval. Hans rike är beläget i s., och han är herre över det s. väderstrecket. — Litt.: H. Olden-berg, »Die Religion des Veda» (2: a uppl. 1917); E. Arbman, »Tod und Unsterblichkeit im vedischen Glauben» (i Archiv für Religionswis-senschaft, XXV och XXVI, 1927/28). K. Rw. Yamagata [ja-], stad i n. delen av Hondo, Japan, 50 km v. om Sendai; 66,145 inv. (1931). Viktig handelsstad; tillv. av koppar-och järnvaror m. m.