1095 Ympvax—Ynglingatal 1098 Bild 5. Läggympning el. sidoympning av granart inomhus, a grundstammen med snitt i ena sidan, b ympkvisten, c denna anbragt på grundstammen. grundstammarnas blad slagit helt ut. Ymp-kvistarna, föreg. års skott, avskäras vanl. tidigare på vintern och förvaras i snö el. is, så att de bibehållas i vintervilan, tills y. sker. I vissa fall måste y. företagas i växthus el. drivbänkar, t. ex. för att förhindra alltför stark avdunstning. Oftast insättes ympkvisten i närheten av jordytan, varefter alla skott på grundstammen avskäras, så att växtens hela ovanjordsdel kommer att bestå av ympkvistens vävnader. Fruktträd ympas dock ofta uppe i kronan, omförädling. Enklaste sättet för y. är barkympning, varvid den snett avskurna ympen med snittytan vänd mot grundstammens ved inpassas i en uppskuren springa i barken av den tvärt avskurna grundstammen. Ympstället omviras och bestrykes med ympvax (se bild 1). Vid y. av smala grundstammar nyttjas ofta skarv-ympning el. kopulering (se d. o. och bild 2 här). Triangulering el. g e t-fotsympning och klyvympning (se bild 3 och 4) kunna båda användas, då y. skall ske före trädens savning. L ä g g y m p-n in g el. sidoympning utföres på grundstammar, på vilka man av någon anledning ej vill avskära toppen, förrän ympen vuxit fast (se bild 5). För att y. skall lyckas, måste tillses, att kambiet på ympkvisten sammanträffar med grundstammens kambium. Växter, som sakna kambium — enhjärtbladiga växter —, kunna i regel ej ympas. Vid y. kunna genom samman växningar av grund-stammens och ympkvistens vävnader uppkomma s. k. ympbastarder el. chimärer (se Bastard, sp. 993). Dessa äro dock ej egentliga bastarder, utan i dem förekomma ympens och grundstammens vävnader oförändrade bredvid varandra. C. G. D. (G. N.-L.) Ympvax, en blandning av harts, talg (förr tillsattes även vax) m. fl. ämnen, som nyttjas till övertäckning av snittytor på träd vid ympning o. s. v. Ett ofta använt recept är: 3 kg harts, 1 kg talg, 30 g linolja. Blandningen måste värmas för att kunna påstry-kas. — S. k. kallflytande y. beredes av 1 kg harts, 250 g talg och 200 g sprit. C. G. D. Ympämne, se Vaccin och Vaccination. Ymsen, insjö i n. Västergötland, på Vadsbo härads slättbygd; 14 kvkm, 71 m ö. h., 4,1 m djup. Avrinner söderut till Tidan. Invid Y. ruinerna av Ymseborg, som tillhörde de mot Magnus Ladulås upproriska Folkungarna; förstört trol. 1282. Jfr E. von Hofsten, »Ymseborg» (i Vadsbobygden 1927). Yngaren, av Nyköpingsån genomfluten insjö i s. Södermanland (jfr d. o., sp. 1207 och kartan), den sydligaste av sörmländska sjöplatåns större sjöar; 47 kvkm, 19 m ö. h. På en ö i Y. ligger Åkerö, på dess stränder bl. a. herresätena Broby, Danbyholm och Hagby -berga (se dessa ord). Yngelröta, zool., se Bin, sp. 307. Yngen. 1. Insjö i öknebo härad, Söderman land, s. v. om Södertälje; 14 kvkm, 38 m ö. h. Y. avrinner förbi Nykvarn till Gripsholms-fjärden av Mälaren. 2. Insjö i Färnebo härad, Värmland, strax ö. om Filipstad; 27 kvkm, 199 m ö. h. På en halvö i n. ligger Persbergs gruvfält. Y. avrinner, söderut genom Timsälven i Gullspångs-älvens system till Vänern. Yngeredsfors kraftaktiebolag bildades 1899 — nuv. aktiekap. 4 mill. kr. och fonder omkr. 4,3 mill. kr. — med syfte att för allmänna ändamål distribuera elektrisk energi. Bolaget äger två vattenkraftstationer vid Ätran: Yngeredsfors, omkr. 3 mil från flodens mynning, där 8,800 kw tillgodogöras vid 18,5 m fallhöjd, samt Ätrafors, omkr. */2 mil längre ned vid floden, där 9,600 kw tillgodogöras vid 24,5 m fallhöjd. Såsom reserv äger bolaget ett ångkraftverk om 5,700 kw i Var-berg. Genom övergång från 40 kw till 50 kw driftspänning på huvudlinjerna har sammankoppling blivit möjlig med Trollhätte kraftverks och Sydsvenska kraft-a.-b:s ledningsnät. Bg. Ynglingasagan, första delen av Snorres Heimsk ringla (se d. o.), där han berättar om Harald Hårfagers förfäder och Ynglingaättens (se d. o.) ursprung. Han börjar med asarnas invandring från Asien—Asgård till Sverige, där hövdingen Oden slog sig ned i Sigtuna. Snorres huvudkälla är Tjodolfs Ynglingatal (se d. o.). I vissa fall bero Snorres uppgifter på rent missförstånd (se t. ex. 011 ar). I vilken utsträckning han därjämte haft andra källor är en omstridd fråga. Av skriftliga källor har Snorre främst nyttjat den nu förlorade Skjoldungasagan (se S k j o 1 d ungarna); därifrån har det här och där kommit in ett visst svenskfientligt drag. Y. är ett märkligt försök att göra historia av mytologi och sagotradition. För svensk historia ligger dess största betydelse i att den bevarat Ynglingatal. — Litt.: Snorre Sturlasson, »Heimskringla», övers, av E. Olson (1919—26); G. Cederschiöld, »Våra älsta konungasagor och deras källor» (1910); S. Lindqvist i Nordisk Tidskrift 1932; A. Heusler, »Die gelehrte Urgeschichte im altisländischen Schrifttum» (1908). E. W-én. Ynglingatal (»uppräkning av ynglingarna», d. v. s. kungarna av Ynglingaätten), forn-norskt kväde, diktat i slutet av 800-talet av Tjodolf (se d. o.) till ära för en norsk fylkes-konung Ragnvald, kusin till Harald Hårfager. Där uppräknas dennes förfäder ända till Yngve-Frej. Innehållet är rätt enformigt, men Y. är den bästa bevarade representanten för ättekvädet. Dikten är bevarad i Snorres Ynglingasaga (se d. o.). Ett sammandrag av Y.