1101 Y ohimbln—Y ork 1102 Yohimbln, en alkaloid, härstammande från det i tropiska Västafrika växande trädet Corynanthe yohimbe (fam. Rubiaceae). Infödingarna bereda av trädet ett medel till stegring av könsdriften. Y. har försökts i små doser mot nedsatt könsdrift och åderförkalkning. Stora doser alstra förgiftning. C. G. S. Yokkaichi [jåkkaitj*i], hamnstad på mell. Hondo, Japan, vid Iseviken. s. v. om Nagoya; 51.810 inv. (1931). Textilindustri; betydande export av bomullsfabrikat, te och porslin. Yokohama [jåkåha-], J ok oh am a, hamnstad på mell. Hondo, Japan, 30 km s. s. v. om Tokyo, på Tokyobuktens v. strand; 620,306 inv. (1931). 1859, då Y. ännu var en obetydlig fiskarby, öppnades hamnen i det närbelägna Kanagawa (1901 införlivat med Y.) för främmande fartyg, men trafiken överflyttades snart till Y:s nyanlagda hamn, varefter staden snabbt uppblomstrade. Som Tokyos hamnstad är Y. den förnämsta i Japan näst Kobe; den flera ggr utvidgade hamnen omfattar 37,6 kvkm med ett största djup av 12—15 m; 1932 uppgick det ankommande tonnaget till 9,998,000 ton. Exporten omfattar silke, siden-och bomullsfabrikat, papper, te m. m., importen bl. a. ris, vete, sojabönor och råvaror för textilindustrien. Stora varv, bomullsväverier, metallfabriker, pappersbruk m. m. Y. är nu en modern storstad; många offentliga byggnader ha uppförts efter jordbävningen 1923, då stora delar av Y. förstördes. Yokosuka [jåkåska], Jokosuka, stad på mell. Hondo, Japan, nära Tokyobuktens inlopp; 110,301 inv. (1931). Y. är en av Japans förnämsta krigshamnar, anlagd 1885, starkt befäst, med arsenal, flyghamn o. s. v. Yo'ldia a'rctica, förr namn på den numera till släktet Portlandia hänförda ishavsmussla, som, krävande iskallt vatten, ss. vid Sibirien och i det gotigla-ciala (se Istiden, sp. 813) havet i v, Skandinavien, är sällsynt och förkrympt redan vid v. Spetsbergen (Yoldia bay) samt inom Stockholmstraktens och Ro-merikes finigla-ciala ishavsleror (se Istiden, sp. 814). Y. finnes fossil i kvartära leror, avsatta nära landiskanten, också i Ostpreussen, Storbritannien och Nordamerika. G. D. G. Yo'ldiahavet kallades det senglaciala baltiska ishavet, innan man visste, att Yoldia alls ej varit utmärkande för dess temp. utan i detsamma blott bildat en förkrympt och efter mindre än ett årh. utdöende, starkt begränsad reliktkoloni. G. D. G. Yonezawa [jånezacaa], stad på n. Hondo, Japan, 80 km s. v. om Sendai; 44,731 inv. (1930). Sidenväverier. Yonkers [jåTjkoz], stad i staten New York, U. S. A., på ö. stranden av nedre Hudson; 134,646 inv. (1930). Som en av New Yorks nordliga förorter har Y. snabbt tillväxt och har betydande industri, bl. a. tillv. av maskiner, mattor och gummivaror. Dess yttre delar äro till stor del bebyggda med villor. Yonne [jån]. 1. Vänsterbiflod till Seine, mell. Frankrike, upprinner i Morvanmassivet och utmynnar vid Montereau-faut-Yonne; längd 293 km, största biflod Armanqon, segelbar 108 km till Auxerre. Genom Canal du Nivernais förbindes Y. med Loire, genom Canal de Bourgogne med Saöne. 2. Dep. i mell. Frankrike, kring floden Yonne, motsv. delar av Bourgogne, Champagne och Ile-de-France; 7,461 kvkm, 275.755 inv. (1931); huvudstad: Auxerre. Y. tillhör till största delen Parisbäckenet och når längst i s. ö. Morvans granitmassiv. Floddalarna äro bördiga, de omgivande kalkplatåerna kala och sterila. Jordbruket producerar främst vete och havre; betydande frukt- och vinodling. Yorck von Wartenburg [jå'rk fån [-va'rton-bork],-] {+va'rton- bork],+} Hans David Ludwig, greve, preussisk fältmarskalk (1759—1830). 1 1812 års krig tillhörde Y. den preussiska kår, som under franskt överbefäl opererade mot ryssarna. Sedan han fått befälet över denna kår, avslöt han konventionen i T a u r o g-gen med ryssarna 30 dec. 1812, varigenom han på eget bevåg avföll från fransmännen och i själva verket bröt väg för det stora befrielseverket. Han ingick sommaren 1813 med sin armékår i schlesiska armén under Blücher, uppbar största arbetet i slaget vid Katzbach (26 aug. 1813), segrade vid Wartenburg (3 okt. s. å.) och i flera slag i Frankrike 1814. S. å. blev han greve samt 1821 fältmarskalk. — Monogr. av J. G. Droysen (2 dir, 10:e uppl. 1890) och A. Conrady (1930). C. O. N.* Yoritomo [jåritåmå], se Japan, sp. 995. York [jäk]. 1. Grevskap, se Yorkshire. 2. Stad i eng. grevsk. Yorkshire, vid floden Ouse; 84,810 inv. (1931). Y. är Yorkshires ursprungliga huvudstad men är nu avskilt från grevskapets övriga administrativa delar och bildar egen county borough (15 kvkm); ärkebiskopssäte. Stadens äldsta delar, som ha trånga, krokiga gator och många märkliga medeltida byggnader, omges av en väl bibehållen stadsmur, uppförd vid 1300-talets mitt på lämningarna av de forna romerska befästningarna; fyra stadsportar kvarstå. Slottet, urspr. gr. av Vilhelm Erövraren, härstammar i nuv. form från 1800-talets början (nu domstolsbyggnad och fängelse). Y:s märkligaste byggnad är katedralen (Saint Peter’s, vanl. kallad Minster), Englands största medeltidskyrka, urspr. gr. 627; nuv. byggnad, som påbörjades i slutet av 1000-talet och i huvudsak var fullbordad 1472, visar prov på alla stilarter från den normandiska till per-pendikelstilen. Såväl katedralen som stadens övriga talrika kyrkor äro berömda för sin rikedom på medeltida glasmålningar. Av det forna benediktinklostret kvarstå hospitiet (inrymmer rika samlingar av romerska forn-saker) och ruiner av klosterkyrkan (Saint Mary’s abbey; 1200-talet). Bland andra byggnader märkas Guildhall (1400-talet) och Mer- Yoldia (Portlandia) arctica. Nat. storl.