Y ttrotantal(it)—Yukon 1125 av fluorkalcium med växlande mängder ytt-riumfluorid. Fyndort: Hundholmen i Tys-fjord, n. Norge. N. Zn. Yttrotantal(it), vanl. halvmetalliskt glänsande och svart, rombiskt (se Kristallsystem) kristalliserande granitpegmatit-mineral, som utgöres av ett tantalat (och niobat) av yttrium, järn, kalcium m. fl. metaller. Y. ger grått streck samt har hårdheten 5—5,5 (se Hårdhetsskala) och spec. v. 5.5—5.9. Se även Broddbo, Finn-bo, Pegmatit, Radioaktiva mineral, sp. 389, T a n t a 1 och Ytterby. — Den s. k. gula y. från Ytterby har fergu-sonitens (se d. o.) sammansättning. N. Zn. Ytü [ito'], stad, se 1 t ü. Ytutvidgningskoefficient, fys., se Dilatation. Ytvatten el. Dagvatten, det vatten, som förekommer (stillastående el. rinnande) på markens yta. Det bildas huvudsaki. vid snösmältning el. kraftigt regn. Det stagnerande y. är skadligt för växterna, enär det förhindrar lufttillförseln till rötterna och slammar ihop finare jordarter, t. ex. lerjord. På åkerjord äro särskilda åtgärder erforderliga för avledandet av y.: upplöjda vattenfåror på höstsädesfälten och dagvattenbrunnar i slutna sänkor. Y. bör skiljas från sjunkvatten, vilket är nederbördsvatten, som befinner sig i rörelse nedåt i marken mot grundvattnet. G. Ekm. Ytved, se Trä, sp. 697. Yucata'n [jo-], halvö i Centralamerika, omfattande de mexikanska staterna Y. och Cam-peche (avdelad från Y. 1858) samt angränsande delar av Brittiska Honduras och Guatemala (se kartan vid Centralamerika). Bestämd sydgräns saknas. Y. omfattar ung. 170,000 kvkm och 500.000 inv., huvudsak], mayaindianer, som till stor del tala sitt gamla språk (se Mayaspråk). Längs stora delar av nordkusten löpa låga sandbankar. Västkusten är låg och sandig, östkusten däremot högre och delvis bergig; hamnförhållandena äro mycket dåliga. Genom ett brett obebott urskogs- och sumpbälte avskiljes Y. från Mexiko och står varken med vägar el. telegraflinjer i förbindelse med förbundsrepubliken. Berggrunden utgöres av tertiär kalksten med utpräglade karstbildningar. I n. saknas floder fullständigt, men stundom komma de underjordiska floderna i dagen genom in-störtningar, s. k. cenotes, som i förspansk tid huvudsaki. försågo befolkningen med vatten under torrtiden. I n. och ö. är Y. nästan absolut plant, men landet höjer sig mot s. All icke odlad jord är täckt av täta, snåriga torrskogar, vilka i s. övergå i tropisk urskog. Klimatet är relativt torrt med regntid juni— okt., nederbörd 830 mm årl. (Mérida), medeltemp. 25,8° C. Kulturväxter äro majs, socker, tobak, kaffe, tomater och en hel del tropiska frukter, bomull samt framför allt henequen el. sisalhampa, varav Y. producerat hälften av världsbehovet; exporten har dock gått tillbaka (13.9 mill. pesos 1932). En annan viktig exportartikel är chicle (se Tuggummi; exportvärdet, som nådde sitt maximum 1929, utgjorde 2,4 mill. pesos 1932). 1517 besöktes Y :s kust f. ggn av spanjorer under Francisco de Cördova. Erövringen bör 1126 jade 1526 av Francisco Montejo. Efter hårt motstånd vunno spanjorerna 1541 en avgörande seger och underlade sig de n. och v. delarna. Hela Y. har i verkligheten aldrig varit helt underkuvat, och ännu äro stora delar i s. och ö. icke utforskade Först 1697 föll den sista mera betydande oavhängiga platsen, Tayasal, på en ö i Peténsjön. Mot förbundsrepubliken har Y. ständigt varit i opposition och gjorde sig oavhängigt under en kortare period i mitten av 1800-talet. 1847— 1910 förekommo flera allvarliga indianuppror. Den s. ö. delen av staten Y., Quintana Roo-territoriet, avskildes 1902 och fick en ganska självständig styrelse. 1930 uppdelades detta område mellan staterna Y. och Campeche. Staten Y. omfattar den bördigaste och tätast befolkade n. v. delen av halvön (384,790 inv. 1930). Huvudstad: Mérida (79,000 inv. s. å.), hamnstad: Progreso. — Om Y:s förhistoria se M a y a och Mexiko. Litt.: T. Gann och J. E. Thompson, »The history of the Maya» (1931); S. Linné, »Strövtåg genom Mexicos forntid» (i Ymer 1934); C. L. Lundell, »Archeological discoveries in the Maya area» (i Proceedings of the American Philosophical Society, vol. 72, 1933); G. Dee Williams, »Maya-spanish crosses in Y.» (s. å.). S.L-é. Yucatanhampa, sisalhampa (se d. o.). Yucca, Palmlilja, liljeväxtsläkte i Nord-och Centralamerika, med vedstam och stora, hängande, vanl. vita blommor i toppställd, stor blomställning. Många arter odlas som prydnadsväxter i växthus (se färgpl. till art. Liljeväxter). G. M-e. Yuccafiber fås av Yucca gloriosa, Y. fila-mentosa m. fl. arter av Yucca (se d. o.), härstammande från Nordamerikas varmare delar. Fibrerna bestå mest av bastceller och användas till repslageriarbeten, inom pappersfabrikationen m. m. Fibern har numera mycket begränsad användning. O-f J-n. Yui-cheng-hien [jui-tferj-hjen], Juicheng-h s i e n, missionsstation i kin. prov. Shan-si, tillhörande Svenska missionen i Kina; gr. 1904. Yuit, se Eskimåer, sp. 1039. Yukon [jö'kån el. -kon], J u k o n. 1. Flod, i n. v. Nordamerika, med ett flodområde av 900,000 kvkm, 3,600 km lång. Y. har sina källor i de snö- och glaciärrika kanadiska kustbergen, där Lewes, som i sitt övre lopp-genomflyter flera stora sjöar, ss. Bennettsjön och Labergesjön, utgör den egentliga källflöden. Den upptar från höger Teslin, som flyter i de kanadiska Kordillerernas huvudlängsdal, och Pelly från n. Klippiga bergen, på en höjd av 475 m, samt flyter mot n. v. förbi Klondike. Den kommer sedan in i Alaska, där den på en höjd av 150 m från höger upptar Porcu-pine och gör en skarp krök, delad i flera armar, mot v. s. v., följande bergskedjans omböjning, tills den vid inflödet från höger av Koyukuk vänder mot s. v. och v. till början av sin flerarmade deltamynning, då den böjer mot n. och utmynnar i Beringshav. Efter att nedanför sjöarna ha bildat White Horsefallen flyter Y. rätt lugnt och likformigt. Tack vare de talrika tillflödena från de snörika fjällen och tundran har Y. rätt högt vattenstånd även på sensommaren och