Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y ttrotantal(it)—Yukon
1125
av fluorkalcium med växlande mängder
ytt-riumfluorid. Fyndort: Hundholmen i
Tys-fjord, n. Norge. N. Zn.
Yttrotantal(it), vanl. halvmetalliskt
glänsande och svart, rombiskt (se
Kristallsystem) kristalliserande
granitpegmatit-mineral, som utgöres av ett tantalat (och
niobat) av yttrium, järn, kalcium m. fl.
metaller. Y. ger grått streck samt har
hårdheten 5—5,5 (se Hårdhetsskala) och
spec. v. 5.5—5.9. Se även Broddbo,
Finn-bo, Pegmatit, Radioaktiva
mineral, sp. 389, T a n t a 1 och Ytterby. —
Den s. k. gula y. från Ytterby har
fergu-sonitens (se d. o.) sammansättning. N. Zn.
Ytü [ito’], stad, se 1 t ü.
Ytutvidgningskoefficient, fys., se
Dilatation.
Ytvatten el. Dagvatten, det vatten,
som förekommer (stillastående el. rinnande)
på markens yta. Det bildas huvudsaki. vid
snösmältning el. kraftigt regn. Det
stagnerande y. är skadligt för växterna, enär det
förhindrar lufttillförseln till rötterna och
slammar ihop finare jordarter, t. ex. lerjord.
På åkerjord äro särskilda åtgärder
erforderliga för avledandet av y.: upplöjda
vattenfåror på höstsädesfälten och
dagvattenbrunnar i slutna sänkor. Y. bör skiljas från
sjunkvatten, vilket är nederbördsvatten,
som befinner sig i rörelse nedåt i marken mot
grundvattnet. G. Ekm.
Ytved, se Trä, sp. 697.
Yucata’n [jo-], halvö i Centralamerika,
omfattande de mexikanska staterna Y. och
Cam-peche (avdelad från Y. 1858) samt
angränsande delar av Brittiska Honduras och
Guatemala (se kartan vid Centralamerika).
Bestämd sydgräns saknas. Y. omfattar ung.
170,000 kvkm och 500.000 inv., huvudsak],
mayaindianer, som till stor del tala sitt gamla
språk (se Mayaspråk). Längs stora delar
av nordkusten löpa låga sandbankar.
Västkusten är låg och sandig, östkusten däremot
högre och delvis bergig; hamnförhållandena
äro mycket dåliga. Genom ett brett obebott
urskogs- och sumpbälte avskiljes Y. från
Mexiko och står varken med vägar el.
telegraflinjer i förbindelse med
förbundsrepubliken. Berggrunden utgöres av tertiär
kalksten med utpräglade karstbildningar. I n.
saknas floder fullständigt, men stundom komma
de underjordiska floderna i dagen genom
in-störtningar, s. k. cenotes, som i förspansk tid
huvudsaki. försågo befolkningen med vatten
under torrtiden. I n. och ö. är Y. nästan
absolut plant, men landet höjer sig mot s.
All icke odlad jord är täckt av täta, snåriga
torrskogar, vilka i s. övergå i tropisk urskog.
Klimatet är relativt torrt med regntid juni—
okt., nederbörd 830 mm årl. (Mérida),
medeltemp. 25,8° C. Kulturväxter äro majs, socker,
tobak, kaffe, tomater och en hel del tropiska
frukter, bomull samt framför allt henequen
el. sisalhampa, varav Y. producerat hälften av
världsbehovet; exporten har dock gått tillbaka
(13.9 mill. pesos 1932). En annan viktig
exportartikel är chicle (se Tuggummi;
exportvärdet, som nådde sitt maximum 1929,
utgjorde 2,4 mill. pesos 1932).
1517 besöktes Y :s kust f. ggn av spanjorer
under Francisco de Cördova. Erövringen
bör
1126
jade 1526 av Francisco Montejo. Efter hårt
motstånd vunno spanjorerna 1541 en
avgörande seger och underlade sig de n. och v.
delarna. Hela Y. har i verkligheten aldrig
varit helt underkuvat, och ännu äro stora
delar i s. och ö. icke utforskade Först 1697
föll den sista mera betydande oavhängiga
platsen, Tayasal, på en ö i Peténsjön. Mot
förbundsrepubliken har Y. ständigt varit i
opposition och gjorde sig oavhängigt under en
kortare period i mitten av 1800-talet. 1847—
1910 förekommo flera allvarliga indianuppror.
Den s. ö. delen av staten Y., Quintana
Roo-territoriet, avskildes 1902 och fick en ganska
självständig styrelse. 1930 uppdelades detta
område mellan staterna Y. och Campeche.
Staten Y. omfattar den bördigaste och tätast
befolkade n. v. delen av halvön (384,790 inv.
1930). Huvudstad: Mérida (79,000 inv. s. å.),
hamnstad: Progreso. — Om Y:s förhistoria
se M a y a och Mexiko.
Litt.: T. Gann och J. E. Thompson, »The
history of the Maya» (1931); S. Linné,
»Strövtåg genom Mexicos forntid» (i Ymer 1934);
C. L. Lundell, »Archeological discoveries in
the Maya area» (i Proceedings of the
American Philosophical Society, vol. 72, 1933); G.
Dee Williams, »Maya-spanish crosses in Y.»
(s. å.). S.L-é.
Yucatanhampa, sisalhampa (se d. o.).
Yucca, Palmlilja, liljeväxtsläkte i
Nord-och Centralamerika, med vedstam och stora,
hängande, vanl. vita blommor i toppställd,
stor blomställning. Många arter odlas som
prydnadsväxter i växthus (se färgpl. till art.
Liljeväxter). G. M-e.
Yuccafiber fås av Yucca gloriosa, Y.
fila-mentosa m. fl. arter av Yucca (se d. o.),
härstammande från Nordamerikas varmare delar.
Fibrerna bestå mest av bastceller och
användas till repslageriarbeten, inom
pappersfabrikationen m. m. Fibern har numera
mycket begränsad användning. O-f J-n.
Yui-cheng-hien [jui-tferj-hjen],
Juicheng-h s i e n, missionsstation i kin. prov. Shan-si,
tillhörande Svenska missionen i Kina; gr. 1904.
Yuit, se Eskimåer, sp. 1039.
Yukon [jö’kån el. -kon], J u k o n. 1. Flod,
i n. v. Nordamerika, med ett flodområde av
900,000 kvkm, 3,600 km lång. Y. har sina
källor i de snö- och glaciärrika kanadiska
kustbergen, där Lewes, som i sitt övre
lopp-genomflyter flera stora sjöar, ss. Bennettsjön
och Labergesjön, utgör den egentliga
källflöden. Den upptar från höger Teslin, som flyter
i de kanadiska Kordillerernas huvudlängsdal,
och Pelly från n. Klippiga bergen, på en höjd
av 475 m, samt flyter mot n. v. förbi Klondike.
Den kommer sedan in i Alaska, där den på
en höjd av 150 m från höger upptar
Porcu-pine och gör en skarp krök, delad i flera
armar, mot v. s. v., följande bergskedjans
omböjning, tills den vid inflödet från höger
av Koyukuk vänder mot s. v. och v. till
början av sin flerarmade deltamynning, då den
böjer mot n. och utmynnar i Beringshav.
Efter att nedanför sjöarna ha bildat White
Horsefallen flyter Y. rätt lugnt och
likformigt. Tack vare de talrika tillflödena från
de snörika fjällen och tundran har Y. rätt
högt vattenstånd även på sensommaren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
