1129 Yxe—Yün-nan 1130 Litt.: O. Montelius, »Die älteren Kulturperioden. 1. Die Methode» (1903); N. Åberg, »De nordiska stridsyxornas typologi» (1915) oeh »Die nordiscben Bootäxte» (i Præhisto-rische Zeitschrift 1917); W. M. Flinders Petrie, »Tools and weapons» (1917). T. J. A.* Yxe, egendom i Linde socken, Västmanland, 7 km ö. om Nora; 1,790 har, därav 195 har åker; tax.-värde 352,000 kr. (1932). Huvudbyggnad i sten efter ritningar av N. Tessin d. y. Har bl. a. tillhört släkterna Heijke, ITeijkensköld och Wedberg samt Hammarby-Yxe a.-b. Det äges sedan 1925 av P. Svanberg. Yxhult, stenhuggeri, gasbetongfabrik och kalkbruk i Kumla socken, Närke, med fabriks-bana till Kumla station (5 km); 3G1 inv. (1931). Äges av Y :s stenhuggeri-a.-b., gr. 1878, aktiekap. 600,000 kr., 140 arb. ■— Kalkstens- och alunskifferbrotten vid Y. ha bearbetats sedan urminnes tid. Yxkull (Uexküll), von, svensk-baltisk urgammal adelssläkt, urspr. från Estland. Redan på 1500-talet voro släktmedlemmar i svensk tjänst. En linje naturaliserades i Sverige 1625 (utdöd) med hovmarskalken W o 1-m a r Y. (d. 1627); landshövdingen i Åbo Otto Reinhold Y. (1670—1746) blev frih. 1730 (ätten utdöd på manssidan 1770). En annan gren blev friherrlig 1648 med namnet von Yxkull-Gyllenband; denna ätt är utdöd i Sverige men har utgrenat sig till Ryssland och Württemberg. — Litt.: G. O. Han-sen, »Geschichte des Geschlechts derer von Uexkull», I (1900); M. v. Taube, »Archiva-lische Funde in Estland» (i Hist. Tidskr. 1929). B. Il-d. Yxkullsund, herrgård i Berga socken, Kronobergs län, s. om Värnamo, vid sydändan av sjön Furen; 1,074 har, därav 75 har åker; tax.-värde 279,800 kr. (1933). Tillhörde i slutet av 1600-talet släkten Yxkull, kom omkr. 1768 till släkten Gyllengranat, tillhörde omkr. 1804—73 släkten Danckwardt samt äges sedan 1908 av Strömsnäs bruks a.-b. Yxlan, se Furu sund och kartan vid Frötuna och Länna. Yxnerum, socken i Östergötlands län, Skärkinds härad, vid Smålandsgränsen, i skogs-, bergs- och jordbruksbygden kring sjöarna Yxningen, Borken och Såken; 102,74 kvkm, 750 inv. (1934). 1,029 har åker, 5,401 har skogsmark. Mer än halva socknen lyder under Borkhults (se d. o.) fideikommiss. Ingår i Björsäters och Y:s pastorat i Linköpings stift, Skärkinds kontrakt. Yxningen, gränssjö mellan Hammarkinds och Skärkinds härader i Östergötland och N. Tjusts härad i Småland; 31 kvkm, 39 m ö. h. Avflyter genom Gusumsån till Slätbaken. Y'xpila, se Gamlakarleby. Yxtaholm, egendom i Mellösa socken, Södermanlands län, 8 km n. ö. om Flen; 1,711 har, därav 404 har åker; tax.-värde 506,600 kr. (1932). Den på en udde i Yxtasjön belägna huvudbyggnaden är uppförd på 1750-talet. Y. kom på 1300-talet under Vårfruberga kloster och Strängnäs domkyrka, tillhörde på 1580-talet S. Lillie, som erhöll säterifrihet för gården, under 1600-talet bl. a. släkterna Ulf-sparre af Broxvik och Liljesparre, senare Clodt, Tottie, De Geer och von Plåten. Under 1900-talet har Y. flera gånger växlat ägare. Yüandynastien [jyan-], se Kina, sp. 709. Yiian Shi-kai [jyan-] (J u a n - s c h i - k a i), kinesisk statsman (1860—1916). Framträdde redan tidigt i den kinesiska politiken som Li Hung-changs gunstling, sändes 1884 av denne som kinesisk resident till Söul och korsade under ett årtionde Japans planer att dominera Korea. 1895 blev Y. chef för Kinas första division av modernt tränade soldater, i Chi-li, räddade i kuppen 1898 änkekejsarinnan Tsi-hi och störtade kej-sar Kuang-sü och de unga reformmännen. Y. blev 1900 guver nör över Shan-tung, där han energiskt nedslog boxarrörelsen, blev 1901 generalguvernör i Chi-li och var under åtta år en ledande man i rörelsen för försiktiga reformer (se Kin a, sp. 714). Han störtades 1909 efter kejsarinnans död men återkallades av manchuhovet i dess nöd vid revolutionens utbrott okt. 1911 och fick då alla regeringstrupper i sin hand och diktatorsmakt. Han förde nu revolutionskriget så, att de revolutionära å ena sidan ej knäckte hans trupper, å andra sidan hade tillräckliga framgångar för att skrämma manchuhuset till abdikation (febr. 1912). Sedan Sun Yat-sen några veckor varit den nya republikens provisoriske president, övertogs posten av Y., som blev nästan enväldig och okt. 1913 valdes till verklig president. Våren 1915 fick Y. bära bördan av motståndet mot Japans försök att tillvälla sig protektorat över Kina men lyckades endast delvis. Han ville bemäktiga sig tronen och ge-nomtrumfade hösten 1915 folkliga och mycket »enhälliga» val av honom till kejsare. Till följd av ett allvarligt uppror uppgav han mars 1916 kejsarplanerna och försökte förgäves besvärja upprorsstormen. Se vidare Kina, sp. 712—717. B. Kgn. Yün-cheng [jyn-tjerj], den äldsta av Svenska missionens i Kina missionsanstalter, i prov. Shan-si, gr. 1888, med två seminarier och fyra skolor. Yiin-ho [jyn-^å], se Kejsarkanalen. Yün-nan [jyn-], J ü n n a n, provins i s. v. Kina, vid gränsen mot Fr. Indokina och Burma; 382,913 kvkm, 11,020,591 inv. (1926; enl. postverkets beräkning); huvudstad: Yün-nan-fu (se d. o.). Y. är h. o. h. ett bergland; v. delarna genomdragas av det inreasiatiska bergssystemets talrika parallellkedjor, s. och ö. delarna äro mera platåartade. Huvudfloderna äro Yang-tsi-kiang, Mekong och Sal-ween samt källfloderna till Si-kiang och Song-koi; flera mestadels avloppslösa sjöar finnas i trakten av Yün-nan-fu m. fl. Odlingen är begränsad till de klimatiskt bäst gynnade dalslätterna och platåerna (ris, majs, te, sockerrör, frukt, grönsaker m. m.). Y. är en av Kinas mineralrikaste provinser: tenn utvin-nes vid Ko-kiu-hien, koppar vid Tung-chuan och Chao-tung; dessutom finnas betydande förekomster av antimon, stenkol, bergsalt, guld, silver, ädelstenar (rubiner, topaser, sa