Yün-nan-fu—Zachrisson, R. E. 1131 firer) m. m. Befolkningen består av kineser, shanstammar, lolo och miao-tsi; de icke kinesiska folken äro delvis muhammedaner. Y:s förbindelse med yttervärlden går buvudsakl. över den med franskt kapital byggda järnvägen Yiin-nan-fu—Haiphong, varigenom dess handel till största delen ledes över Franska Indokina. Städerna Meng-tsi, Ilo-kou, Si-mao 1132 och Teng-ye äro öppna för internationell handel. Yün-nan-fu [jyn-], Jünnan-fu, huvudstad i kin. prov. Yün-nan, i dess centrum; omkr. 150,000 inv. Y. är ändpunkt för järnvägen från Haiphong och provinsens förnämsta handels-centrum; tillv. av mattor, sidentyger m. m. Zär latinska alfabetets tjugufemte (tjugu-sjätte, om W medräknas) och sista bokstav, motsv. grek. Z, C (zeta) och i latinet använd i dit inkomna grek. ord. Svenskan brukar z blott i lånord, med ljudvärdet s (zink, zigenare), samt i namn, med ljudvärdet s (Zakris) eller ts (Schweiz; efter tyskt mönster). Om z som tecken för obekant storhet se X. A. Lbd. Zaandam [zä'n-], stad i nederl. prov. Nord-holland, 10 km n. n. v. om Amsterdam, vid den kanaliserade floden Zaan; 31,491 inv. (1931). Sågverk, pappersbruk, kvarnar, olje-slagerier, varv m. m.; trävaruhandel. Peter den store studerade skeppsbyggeri i Z. 1697. Zabalka'nskij [zabal-], D., se D i e b i t s c h Zabalkanskij. Zabern [tsä'born], se S a v e r n e. Zabernaffären [tsä'-] kallas en serie 1913 inträffade sammanstötningar mellan tysk militär och civilbefolkningen i staden Zabern (Saverne) i Elsass. De väckte allmännare uppmärksamhet, sedan saken tagits upp i tyska riksdagen och en regeringsförklaring, som lade mesta skulden på civilbefolkningen och dem, som uppagiterade den mot militären, med stor majoritet ogillats. Icke minst genom pressens inverkan fick affären oväntat stora dimensioner. Den skärpte motsatsen mellan myndigheter och fransksinnad civilbefolkning i Elsass och framställdes ofta utomlands som bevis på att militarism och junkeranda vore allrådande i Tyskland. V. S-g.* Zaborze [zabå'^e], se II i n d e n b u r g, sp. 1028. Zabrze [za'b^e], stad, se II i n d e n b u r g, sp. 1028. Zacatecas [sakatä'kas], en av de mexik. centralstaterna, i v. delen av mexikanska högplatån; 72,843 kvkm, 449,047 inv. (1930). Det regnfattiga höglandet lämpar sig buvudsakl. för boskapsskötsel; jordbruk (spannmål, sockerrör) drives i de större floddalarna. Det fordom givande bergsbruket (silver, guld, kvicksilver, koppar m. m.) har gått betydligt tillbaka. Huvudstaden, Zacatecas (gr. 1546; biskopssäte), var fordom en av Mexikos främsta bergverksstäder (39,912 inv. 1895, 12,048 inv. 1930). Zacconi [tsakå'ni], E r m e t e, italiensk skådespelare (f. 1858). Z., som sedan 1890-talet ledde eget sällskap, har vunnit rykte som en av naturalismens främsta på italiensk scen. Hans förvandlingskonst är fenomenal och hans gärna patologiskt betonade framställning underbart levande och mänsklig. Bland hans roller märkas Hamlet, Kung Lear, Mac-beth, Othello, Edmund Kean, Lorenzaccio, Kusoskin i »Nådebröd» (Turgenjev), Osvald i »Gengångare», Scarli i »Stulen lycka» och Kardinal Lambertini (Testoni). G. K-g. Zacharias [tsa&an'as], Otto, tysk zoolog (1846—1916). Var urspr. mekaniker, blev fil. dr 1869 och var sedan tidningsman. Z. grundade 1892 en biologisk station vid Plön och utgav från 1893 Forschungsberichte aus der Biologischen Station zu Plön, från 1906 under titeln Archiv für Hydrobiologie und Planktonkunde. Han utgav tills, m. medarb. »Die Tier- und Pflanzenwelt des Süsswassers» (2 bd, 1891). N-k. Zacho [sa'kå], Christian, dansk målare (1843—1913), genomgick konstakad. i Köpenhamn 1862—67. Under La Cours och P. Chr. Skovgaards ledning utbildade han sig till landskapsmålare och besökte Italien och Frankrike 1878—79. Z. målade bl. a. »Den första snön», »Jylländskt skogsparti», »Vinterbild från Bretagne» (konstmuseet i Köpenhamn; alla tre 1881) och »Et stille vand i Dyre-haven» (1884) samt porträtt. Han fick 1897 professors titel. Zachrisson [sa'kri-], Robert Eugen, filolog (f. 1880 lö/i), fil. dr och docent i engelska i Lund 1909, lektor vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1910—21, prof, i engelska språket i Uppsala 1921. Z. har gjort sig bemärkt som vetenskaplig författare inom ortnamnsforsk-ning, bl. a. genom »A contribution to the study of anglo-norman influence on english place-names» (1909; akad. avh.), »Romans, kelts and saxons in an-cient Britain» (1927), »English place-name puzzles» (1932), inom nyengelsk språkhistoria, bl. a. genom »Pro-nunciation of english vowels 1400—1700» (1913), »The english pronunciation at Sha-