1137 Zakynthos—Zamorafallet 1138 generalguvernör i Moskva. Z. blev 1830 finländsk greve. H. E. P. Zakynthos [nygrek, uttal za'kinpås], se Joniska öarna. Zala [za'la], komitat i s. v. Ungern, v. om sjön Balaton; 4,806 kvkm, 365,266 inv. (1930); huvudstad: Zalaegerszeg (13,072 inv.). Zale'ski, August, polsk diplomat (f. 1883). Efter att bl. a. ha varit polsk minister i Aten och vid påvestolen var Z. utrikesminister efter Pilsudskis statskupp hösten 1926 till nov. 1932. Zale'ski, B o h d a n, polsk skald (1802—-86). Var född i Ukraina, deltog i 1830 års polska resning och förde därefter ett kringflackande liv i landsflykt. Z. var en av de främsta representanterna för den s. k. ukrainska skaldeskolan och tolkade i välljudande vers sin kärlek och längtan till Ukraina, vars natur och folkliv han skildrade i färgrika bilder. Valda dikter (»Wybör poezyj») utg. bl. a. 1909. — Po. monogr. av J. Tretiak (3 dir, 1911—14). A. A-t. Zaluski [zalo'ski], J ö z e f J q d r z e j, polsk biskop, mecenat och författare (1702—74). Slöt sig 1733 till Stanislaus Leszczynski, var 1734—37 dennes sändebud hos påven, vistades fyra år i Lothringen och blev 1758 biskop i Kiev. Varm patriot och ryssfiende, var han 1767—73 i rysk fångenskap. Han skapade i Warszawa ett stort bibliotek, vilket han testamenterade till nationalegendom. Det fördes 1795 på Katarina II:s befallning till Petersburg; en stor del gick förlorad på vägen, men över 262,000 bd och 25,000 gravyrer kommo fram; enl. bestämmelse i Rigafreden 1921 återfördes större delen av samlingen till Warszawa. Z. skrev lärda verk, bibliografier, skådespel, dikter m. m. A. A-t. Zama, ort på Kartagos område, efter vilken den avgörande striden mellan Hannibal och romarna 202 f. Kr. brukar benämnas. Slagfältets läge är omtvistat. Zamachscharl, Abu-l-Qäsim bin Om ar, arabisk filolog och teolog (1074—1143), av persisk börd. Som teolog tillhörde Z. den mutazilitiska riktningen (se Islam, sp. 768). Bland hans skrifter märkas »el-kassäf min haqä’iq et-tanzil» (Avslöjaren av uppenbarelsens sanningar), berömd korankommentar (utg. i 2 bd 1856), »el-mufassal», en klassisk arabisk grammatik (utg. av J. P. Broch; 2:a uppl. 1879) och »muqaddimat el-’adab» (Pro-legomena till den sköna litteraturen), ett på persiska avfattat arabiskt lexikon (utg. av J. G. Wetzstein i 2 bd 1844). H. S. N.* Zambe'si, Z a m b e'z i, andra skrivformer för Sambesi (se d. o.). Za'mbo, se Sambo. Zamboa'nga, största staden på Mindanao, Filippinerna, på öns västligaste halvö; 47,307 inv. (1930). Viktig hamnstad med stor export av copra och manilahampa. Zambonistapel [tsambå'ni-], i analogi med Voltas stapel (jfr Galvaniska element, sp. 348) uppbyggd stapel av flera tusen pappersblad, alla på ömse sidor belagda med tunna, sinsemellan olika metallfolier, t. ex. en zink-tennlegering på ena, en kopparlegering på andra sidan. På grund av att papperet är något hygroskopiskt, uppkommer lätt en spänning på flera hundra volt (»kontakt elektricitet», se Elektricitet, sp. 560) mellan z:s ändpunkter. Z. brukas för uppladdning av elektroskop och för elektrosta-tiska försök. J. T. Za'menhof [-håf], ty. Samenhof, Ludvig Lazarus, polsk-judisk ögonläkare och språkman (1859—1917), upphovsman till esperanto, som framlades för offentligheten 1887 (se Esperanto, sp. 1047). Za'mia, bot., se Cycadales och bild vid art. C i 1 i e r. Zamiäceae, bot., se Cycadales. Zamltes, fossila blad av cykadofyter, särskilt vanliga inom jurasystemet. Bladen äro parbladiga med jämnbreda el. lansettlika, flernerviga småblad, som äro fästa med avrundad bas på bladspindelns övre sida. De torde åtm. i allm. höra till gruppen Bennetti-tales (se d. o.). Th. H-e. Zamojski [zamå'jski], se Zamoyski. Zamora [pamå'ra], stad i landskapet Leon, n. v. Spanien, på högra stranden av Duero; 20,681 inv. (1930); huvudstad i prov. Z. (10,615 kvkm, 280,148 inv.); biskopssäte. Omges av gamla befästningar och har en märklig katedral från 1100-talet. Under den tidigare medeltiden var Z. en strategiskt viktig plats, omstridd av kristna och morer. Zamora [pamå'ra], A 1 c a 1 ä, spansk statsman (f. 1866), urspr. advokat. Blev 1900 deputerad och slöt sig till Romanones’ liberala parti, var under Primo de Rivera en av oppositionens ledare och övergick i början av 1930 till republikanerna. Häktad för delaktighet i revolten i dec. s. å., dömdes Z. mars 1931 till fängelse men blev efter monarkiens fall 15 april s. å. chef för en provisorisk regering. Han avgick okt. s. å. på en konflikt med konstituerande nationalförsamlingens radikala majoritet om de religiösa ordnarna. Dec. s. å. valdes Z. till Spaniens president. A. A-t. Zamora [pamå'ra], Antonio de, spansk författare (f. mot slutet av 1600-talet, d. omkr. 1740), en epigon till Calderon, Tirso och Alarcön. Z:s bästa skådespel var farsen »El hechizado por fuerza», som ännu på 1900-talet gått över spansk scen. Se Rivadeneira, bd 49. K. A. IT. Zamorafallet [samä'-]. Svenska ångfartyget »Zamora» med till Sverige destinerad last av bl. a. koppar uppbringades i april 1915 såsom kontrabandsförande av brittiska sjöstridskrafter. Innan prisdomstolens dom fallit, rekvirerades kopparlasten med domstolens medgivande, som stöddes på en order in council (se d. o.), av de brittiska myndigheterna (jfr Angarierätt). Lastägarna appellerade till överrätten (Privy council), som upphävde prisdomstolens beslut på den grund, att utövande av rekvisitionsrätt mot neutral egendom förutsatte tvingande militär nödvändighet, som i detta fall icke visats föreligga. Särskilt betydelsefullt var, att överdomstolen hävdade, att brittisk prisdomstol icke har att