1139 Zamorin—Zangwill 1140 ställa sig en order in council till efterrättelse, när den strider emot internationell rätt. T. G-l. Zamorfn, vid tiden för Vaseo da Gamas uppträdande i Indien titel på härskaren i ett hinduiskt rike, vars huvudstad var Calicut. ZamoSc [za'måftj], stad i po. vojevodskapet Lublin. 75 km s. ö. om staden Lublin; 24,273 inv. (1931). Z. grundlädes av J. Zamoyski (se nedan) och var till 1867 fästning. Z. är nu träindustricentrum (sågverk, möbel- och parkettfabriker). — Under världskriget vunno österrikarna ett fältslag i linjen Z. — Koma-röw mot ryssarna 27 aug.—1 sept. 1914 (se Polsk-ryska fronten, sp. 1204). Zamoyski [zamå'jski], Zamojski, polsk ätt, av vilken många medlemmar sedan 1500-talet gjort sig bemärkta i Polens historia som statsmän, krigare el. mecenater: släkten har ägt väldiga domäner. En gren fick 1791 österrikisk grevevärdighet. — Jan Z. (1542 —1605) studerade i Paris och Padova, blev 1577 kansler, 1580 storkronhetman. Han utövade avgörande inflytande vid kungavalen 1573 och 1575, var en förbittrad fiende till huset Habsburg och ivrade för ett polskt östersjövälde — därför genomdrev han 1587 Sigismunds val till polsk konung. Som fältherre skar han lagrar i krigen mot ryssar, turkar och tatarer; under kriget mot svenskarna i Livland tog han Wolmar och Weis-senstein, återtog Livland, utmanade hertig Karl till envig men nedlade 1602 befälet. Utpräglad aristokrat, försvarade han sitt stånds intressen mot kungamakten. Z. var en lärd man och inrättade en akad. i den av honom grundade staden Zamosc. Jfr II. Almquist, »Den politiska krisen och konungavalet i Polen år 1587» (1916). — Av släktens övriga medlemmar märkas Wlady slaw Z. (1853—1924), som testamenterade sina vidsträckta domäner, bl. a. Zakopane, till det allmänna, och greve Maurycy Z. (f. 1871), minister i Paris 1919—24, högerns kandidat vid första presidentvalet 1922, utrikesminister 1924. A. A-t. Zampieri [dzampiä'ri], D o m e n i c o, se D o-m en i c h i n o. Zander, Carl Magnus, klassisk filolog (1845—1923), blev fil. dr 1871, docent 1875, lektor 1878 och var prof, i romersk vältalighet och poesi 1891—1910, allt i Lund. Z. utgav åtskilliga språkliga, metriska el. litteraturhistoriska undersökningar. Hans betydelsefullaste arbete är »Eurythmia vel compositio rytlimica prosæ antiquæ» (3 bd, 1910—14), en framställning av den antika konstprosans rytmiska byggnad. Om hans »Phaedrus solu-tus» se P h a e d r u s. E. St. Zander, Jonas GustafWilhelm, skapare av den mediko-mekaniska gymnastiken (18 3 5 20/3—19 2 0 17/8), blev med. lic. 1864, med. hedersdr i Uppsala 1877 och docent vid Karol. inst. 1880. Hängiven Linganhängare, började Z. tidigt att för vissa den pedagogiska gymnastikens, den allmänna motionsgymnastikens och sjukgymnastikens syften ersätta den mänskliga arbetskraften med dels maskindrivna, dels av den behandlades egen kraft drivna mekaniska apparater. Samlingen av för olika syften konstruerade Zanderapparater, en samling, som Z., en ovanligt skicklig konstruktör, ända in i senaste ålderdomen ökade med nya specialapparater, blev stommen i en mängd över hela världen spridda gymnastiska, delvis även ortopediska behandlingsinstitut, »Zander-institut», vilka hade mycket stor betydelse ett årtionde in på 1900-talet. All Z:s konstruktionsverksamhet vilade på kritiskt, starkt vetenskapligt betonat studium av de rörelser, för vilka apparaterna voro förfärdigade. Zanderapparater ha stor användning i sjukhusens o. a. kuranstalters mekaniska och fysikaliska behandlings-avd., och ett otal olika speciella mekaniska behandlingsapparater av bestående värde torde mer el. mindre direkt leda sitt ursprung från Z. Jämte Ling har Z. gjort Sverige till ett föregångsland inom gymnastiken. Som vetenskapsman producerade Z. ej mycket, men hans arbeten utmärka sig för stor kritisk skärpa; hans avh. »Om den habituella skoliosens behandling medels mekanisk gymnastik» (i Nordiskt Medicinskt Arkiv 1889) är ett av de mest betydande verk, som skrivits om ryggradskrökningarna. Med sin biologiska syn på dessa svårförstådda och svårbehandlade åkommor var Z. långt före sin tid. Z:s saml. skr. äro intagna i »Doktor G. Z., festskrift» (1915). Led. av Vet.-akad. (1896). P.Hgld. Zanderholm, Tyra Maria Cecilia, skådespelerska (f. 1884 22/u). Z. var från 1902 elev vid Dramatiska teatern och 1906—27 anställd där. Hon är en intelligent och spirituell karaktärsskådespelerska inom komedien. Bland hennes roller märkas Portia i »Köpmannen i Venedig», Alberta i »När det nya vinet blommar», Emilia i »Kära släkten», hertiginnan i »Gröna fracken», prinsessan i »Svanen» och Julia i »Swedenhielms». G. K-g. Zandonai [tsandånaP], Riccardo, italiensk tonsättare (f. 1883). Främst har han gjort sig bekant genom flera operor, bl. a. »Fran-cesca da Rimini» (1914) och den på libretto efter Selma Lagerlöfs »Gösta Berlings saga» byggda »I cavalieri di Ekebü» (1925; »Kavaljererna på Ekeby», uppf. 1928 i Sthlm under Z:s egen ledning) ; den eklektiske tonsättaren erinrar i sistnämnda verk särskilt om Puccini. Där jämte har Z. komponerat ett requiem, en violinkonsert, patriotiska hymner m. m. H. G-t. Zanesville [zeFnzvil], stad i staten Ohio, U. S. A., vid Muskingum river, en högerbiflod till Ohio; 36,440 inv. (1930). Z. är en av medelpunkterna för U. S. A:s lergodsindustri; cementfabriker, glasbruk m. m. Zangwill [zä'ng<uil], Israel, engelsk författare (1864—1926), av judisk börd. Han blev berömd med judeskildringarna »Children