1141 Zankle—Zara 1142 of the ghetto» (1892), »Ghetto tragedies» (1893), »Dreamers of the ghetto» (1898), »Ghetto comedies» (1907), alla i sv. övers., o. a. Z. studerade särskilt det rysk-polska judekvarteret i London och dess invånare, som han skildrar med fint förstående och humor. Han skrev även dramer. Z. var sionist (president för International jewish territorial organiza-tion) och pacifist (vicepresident i The lea- gue of world friendship). — Se J. Mortensen, »Människor och böcker» (1917), och S. Tunold i Edda 1934. S. B. L. Za'nkle, se M e s s i n a. Zankov [tsa'nkåf], D., se T san k o v, D. Zanni [dza'ni], se Commedia dell’ arte, sp. 1278. ZannicheTlia, H å r s ä r v, S ä r v, släkte av fam. nateväxter, med nedsänkta, jämnbreda, borstlika blad, enkönade blommor och smalt halvmånlika nötter. 1 Sverige finnas tre i salt el. bräckt, sällan i sött vatten växande arter, ofta sammanförda under Z. palustris. G. M-e. Zante [dza'n-], it. namnet på Zakynthos (se J o n i s k a ö a r n a). Zantede'schia, bot., se Aracéer och Miss ne. Zanzibar, se S a n s i b a r. Za'padniki, ry., västerlänningar (se d. o.). Zapodlnae, zool., se Springråttor. Zapolska [zapåTska], Gabryela, polsk författarinna (1860—1921), skådespelerska, från 1880 vid polska scener, 1890—95 hos Antoine i Paris. Hon väckte uppseende med naturalistiska noveller och romaner och chockerade genom sin djärva behandling av erotiska problem. Hon vann stora framgångar med effektfulla skådespel. Sami. skr. 1922—24. A. A-t. Zåpolya [zä'påja] el. ofta på ung. S z a p o-1 y a i [sa'påjai], ungersk adelssläkt, härstammande från byn Zapolya i Kroatien. — 1st-vän (Stefan; d. 1499) kämpade vid Mattias’ sida mot österrikarna och blev ståthållare i det erövrade Österrike. Han var Ungerns rikaste magnat, besegrade efter Mattias’ död (1490) hans morganatiske son Johannes Corvinus och genomdrev jagiellonen Vladislav II :s val till ungersk konung. — Jänos (Johan; 1487—1540) blev 1526 konung av Ungern. Hans regeringstid förflöt under fejder med habsburgaren Ferdinand I (se d. o., sp. 244, och Ungern, sp. 1073). Hans ende son, Johan Sigismund (1540—71), kröntes till ungersk konung, regerade aldrig men blev under turkarnas beskydd Siebenbürgens furste. B. L-r. Zaponlack [sapå'n-], lösning av celluloid (se d. o.) i ett flyktigt organiskt lösningsmedel. Jfr Ce 11 u losa 1 acke r. Zaporoger [ på rå'-] (ry. zaporogi), se Kosacker, sp. 1262—63. Zaporozjie [zaparå^jä], sedan 1922 off. namn på staden Aleksandrovsk (se d. o.) i Ukraina. Zapotèker, mexikansk indianstam i staten Oa..aca, ung. 270,000 pers. I förspansk tid Domkyrkan i Zara. voro z. och deras närbesläktade grannar mix-tekerna de folk, som kulturellt nådde högst näst nahua och maya (se dessa ord). Mäktiga ruiner vittna om z:s forna storhet, t. ex. Mitla och Monte Alban. Z. äro ännu föga uppblandade och tala i stor utsträckning sitt eget språk. Benito Juärez (se d. o.) var ren zapotek. S. L-é Zar, äldre transkribering för tsar. Zar, Jan de, se S c h a r d t. J. G. von der. Zara [tsaTa], kroat. Zadar, stad i n. v. Dal-matien, vid Adriatiska havet, tillhör med närmaste omgivning Italien och omges h. o. h. av jugoslaviskt territorium; 18,614 inv. (1931; som kommun), till största delen italiensktalande; ärkebiskopssäte. Z. med område bildar jämte Lågosta och småöar ital. prov. Z. (110 kvkm, 20,324 inv.). Gamla staden, på en udde mellan Zarakanalen och hamnen, bevarar ännu delvis sina murar; kvarstående stadsportar äro bl. a. Porta Marina och Porta Terraferma. Bland de många kyrkorna märkas domkyrkan (Sant’ Anastasia; nuv. byggnad en romansk basilika från 1200-talets början), San Donato (en bysantinsk kupolkyrka från 900-talet; nu arkeologiskt museum), San Francesco (1200-talet), San Grisogono (urspr. från 400-talet) och Santa Maria (nämnd på 900-talet). Hamnen har regelbunden förbindelse med bl. a. Fiume, Trieste, Venezia och Ancona men har numera ringa handel till följd av Z:s avskiljande från sitt uppland. Flyghamn; tillv. av körsbärslikör (maraschi-no), betydande fiske. S. F. Z:s anläggning tillskrives liburnerna. Staden tillhörde östromerska riket till slutet av 900-talet och var därefter ett tvistefrö mellan Venezia, Ungern och Kroatien. Z. kom 1409 under Venezia, 1797 till Österrike (innehades 1806—13 av fransmännen) och blev Dalma-tiens huvudstad. Vid världskrigets slut gjorde både Italien och Jugoslavien anspråk på Z.,