1143 Zaragoza—Zarathustra 1144 Nuestra Senora del Pilar i Zaragoza. som nov. 1919 besattes av italienare; genom Rapallofördraget nov. 1920 tillföll Z. med närmaste område Italien. A. A-t. Zaragoza [paragå'pa], stad i Aragonien, n. ö. Spanien, vid Ebro, strax ovan mynningarna av dess bifloder Iluerva och Gållego; 173,987 inv. (1931; som kommun). Z. är Ara-goniens gamla huvudstad, ärkebiskopssäte samt huvudstad i prov. Z. (17,424 kvkm, 535,816 inv.). Gamla staden har trånga, mörka gator och många, nu ofta förfallna adels-palats (solares). Här ligga Z:s båda katedraler, den gotiska La Seo, uppförd 1119—1520, och renässanskyrkan Nuestra Senora (el. Vir-gen) del Pilar, påbörjad 1681 och i huvudsak avslutad på 1800-talet. Andra märkliga byggnader äro börsen (La Lonja, fullbordad i tidig renässansstil 1551, restaur. 1916), kyrkan San Pablo (1200-talet), domstolsbyggnaden (Au-diencia, 1500-talet), klostret Santa Engracia (1400—1500-talet, restaur. på 1890-talet) samt Castillo de la Aljaferfa (urspr. ett moriskt palats, sedermera de aragonska konungarnas residens, nu kasern). Bland broarna över Ebro märkes främst Puente de Piedra (1400-talet). I Z. finnas univ. (gr. 1474, med 3 fakulteter och omkr. 1,000 stud.), veterinärinstitut, museum (arkeol., hist. och konstsamlingar), ve-tenskapsakad., konstakad., rundradiostation m. m. Z. är Aragoniens förnämsta handelscent-rum och en viktig järnvägsknut. Industrien omfattar sockerbruk, chokladfabriker, kvarnar, konservfabriker, oljeraffinaderier, garve-rier, gjuterier, mekaniska verkstäder, glasbruk m. m. S. F. Z., som urspr. torde ha grundats av keltibe-riska stammar, blev 27 f. Kr. romersk koloni. Under folkvandringstiden besattes staden i tur och ordning av vandaler, sveber och västgöter. Morerna intogo Z. 715, och 1118 erövrades staden av Aragonien. Under några årh. framåt var Z. sedan Aragoniens förnämsta stad, men efter föreningen mellan Aragonien och Kastilien minskades dess betydelse snabbt. Z. försvarades 1808 med stor tapperhet av general Palafox mot fransmännen men in togs 20 febr. 1809 av marskalk Lannes. Tredjedelen av staden låg då i ruiner, och bl. a. hade Aragoniens oersättliga arkiv gått upp i lågor. B. E-r. Zårate [pa'ratä], A., se G i 1 y Zårate. Zarathu'stra, Z o r o a's t e r, persisk religionsstiftare. Som Z:s hemland anger den persiska traditionen Västiran, platsen för hans verksamhet förlägges än till Persien, än till Baktrien. Sannolikt har han verkat i de östligaste delarna av det iranska området och trol. levat under 600-talet f. Kr., möjligen tidigare. Hans personlighet och åskådning möta i Gäthäsångerna (se Avesta, sp. 591), där Z. själv uppträder som talande. Z. reformerade den gamla persiska naturreligionen i monoteistisk riktning. Himmelsguden Ahura Mazda, Allvise Herren, blev för honom den ende guden, de naturgudomlig-heter, som dyrkats vid hans sida, endast krafter el. väsen i hans tjänst. Genom en särskild profetisk uppenbarelse har Z. mottagit uppdraget att förkunna och genomföra Ahura Mazdas goda vilja i världen. Kons själ trädde fram för den Allvise och förde klagan mot människorna, som slakta boskapen till offer åt onda andar och icke ge dén skydd och vård. Z. fick uppdraget att taga sig an dess sak. Han råkade i strid med sina närmaste, led förföljelse och rönte bittert motstånd, tills han slutligen fann en beskyddare i konung Vis-taspa, vars minister blev hans anhängare och vän. Enl. Z:s lära består världsförloppet i en kamp mellan den goda makten, som representeras av Ahura Mazda och hans tjänare, och den onda, förkroppsligad i Angra Mainyu och hans demoner. Nyttiga djur, framför allt kon, hunden och tuppen, och nyttiga växter äro den gode gudens skapelse och stå i hans tjänst; rovdjur och alla skadliga kryp äro skapade av den onde. Genom att fullgöra sina familjeplikter, genom arbetsamhet och flit särskilt i vården om boskapen och genom att troget efterkomma lagens alla föreskrifter om renhet och aktsamhet i levernet träder människan på Ahura Mazdas sida och främjar hans rikes framgång. Ahura Mazdas makt skall till sist vinna segern, sedan jorden genom en slutlig dom renats från allt ont och förnyats till ett lycksaligt hemvist för hans fromma tjänare. Z:s anhängare ha sannolikt länge utgjort en täml. obemärkt sekt. I den mån den vunnit vidare utbredning inom Persien, har den zarathustriska religionen, vanl. kallad mazdeismen el. parsis-men (se d. o.), delvis återgått till den tidigare naturreligionens ståndpunkt. Nationalreligion och gemensam bekännelse för hela Persien blev den först under sasaniderna på 200-talet e. Kr. — Jfr E s k a t o 1 o g i, sp. 1023 f. — Litt.: E. Lehmann, »Z.» (2 bd, 1899—1902); H. Lommel, »Die Religion Zarathustras» (1930); E. Benveniste, »The persian religion» (1929). T. A-æ.