Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zarlino, Gioseffe - Zasulitj, Vera Ivanovna - Zatec - Zauditu - Zawiercie - Zbaszyń - Zbrucz - Zduńska Wola - Zea - Zeaxantin - Zebaot - Zebeque - Zebra, Sebra - Zebrina - Zebrozynthius (Sebrocynthus, Cebracynthus), Jacobus Johannis - Zebu - Zecchino - Zech, Paul - Zechsten - Zedlitz, Joseph Christian von - Zeebrugge - Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Zarlino—Zeeland
1146
Zarlino [tsarli’nå], Gioseffe, italiensk
musikteoretiker (1517—90), elev av Willaert
i Venezia. Ingick 1537 i franciskanorden och
blev 1565 kapellmästare vid San Marco. Som
kompositör framträdde Z. föga. »Instituzione
harmoniche» (1558) är en av de
grundläggande skrifterna för harmoniläran. Han
bestämde dur- och molltreklangen, hel- och
halvtonen och väckte även tanken på den nu
allmänt använda liksvävande temperaturen
för klaviaturinstrument. — Biogr. av V.
Bel-lemo (1884); se även H. Riemann, »Geschichte
der Musiktheorie» (2:a uppl. 1921). T. N.
Zasulitj [zasoTitj], Vera Ivanovna,
rysk revolutionär (1851—1919). Slöt sig som
ung flicka till den revolutionära rörelsen och
väckte 1878 stort uppseende genom ett
(misslyckat) attentat mot polismästaren i
Petersburg F. F. Trepov. Hon frikändes av juryn,
lyckades undkomma gendarmerna och flydde
senare till Schweiz. 1917 återvände hon till
Ryssland. A. A-t.
Zatec [^a’täts], se S a a z.
Zauditu, kejsarinna i Abessinien
(1876—-1930), se T a f f a r i.
Zawiercie [zavjä’rtjä], industristad i po.
vo-jevodskapet Kielce, 40 km s. s. ö. om
Czqsto-chowa; 32,713 inv. (1931). Stora
bomullsfabriker, maskinverkstäder och glasbruk.
Zbaszyn [zbä^ynj], ty. Bentschen, stad i po.
vojevödskapet Poznan, vid ty. gränsen, 70
km v. s. v. om staden Poznaü; 5,432 inv.
(1931). Gränsstation på järnvägen Berlin—
Poznan—Warszawa. V. om Z. den tyska
gränsstationen Neu-Bentschen.
Zbrucz [zbrotf], vänsterbiflod till Dnjestr
och gränsflod mellan Polen och
Sovjetunionen; längd 283 km. Under världskriget
före-kommo häftiga strider vid Z. juli—aug. och
okt. 1917.
Zdunska Wola [zdo’njska vå’la], stad i po.
vojevodskapet Lödz, 40 km v. s. v. om staden
Lödz; 22,904 inv. (1931). Betydande
textil-och metallindustri.
Ze’a, bot., se M a j s.
Zeaxantln, kem., se Karotinoider och
Xantofyll.
Zebaot, annan stavning för S e b a o t.
Zebeque, sjöv., dets. som chebeck (se d. o.).
Zebra, S e b r a, se II ä s t d j u r e n, sp. 324
samt bild 4 och 6 på plansch.
Zebrlna, bot., se G o m m e 1 i n a c e a e.
Zebrozy’nthius (Sebrocynthus, C e
b-racynthus), Jacobus J oh ann is,
biskop (1572—1642), tog sig namn efter Säbrå och
sin mors namn Zynthia. Blev prof, i Uppsala
1612, hovpredikant 1621 och biskop i
Strängnäs 1639. Z. ansågs som en av sin tids främsta
predikanter. Jfr släktart. B u r e. Hg Pl.
Zebu, zool., se S e b u.
Zecchino [tseki’nå], it., se Z e k i n.
Zech [tsälj], Paul, tysk författare (f. 1881),
tillhör expressionisterna. Märkligast äro väl
hans dikter (»Gesammelte Gedichte», 1927), i
vilka inflytande från Verhaeren och Rilke
bidragit att utveckla en religiöst-social
åskådning, som utmynnar i längtan till en ny
värld, där broderskap härskar men skilda
riken ej finnas. Hans dramer (t. ex. cykeln
»Sebastian», 4 dir, 1918—19) äro gestaltlösa;
Z. har även skrivit noveller (»Das törichte
Herz», 1924, m. fl.). R-n B.
Zechsten [tsä^-] (ty. Zechstein),
avlagringarna i zechstenhavet under senare delen av
den permiska tiden (jfr Permiska
systemet). Zechstenhavet omfattade vid sin
största utbredning n. och mell. Tyskland, n.
och mell. Polen, större delen av Litauen,
Holland, n. ö. England, trol. större delen
av Nordsjön och Danmark samt Skandiska
havet fram till ö. Grönland men ej
Spetsbergen. Särskilt havets europeiska del synes
genomgående ha varit ett mycket salt
innanhav med torrt klimat i omgivande
fast-landsområden (se vidare Permiska
systemet och S tassfur t salte r). Om
kopparskiffern i nedersta delen av z. se K o
p-p arskiffer. Mellersta z. har en
petroleumförande horisont (Volkenroda), och z.
anses av många forskare vara de
nordvästeuropeiska bergoljeförekomsternas egentliga
moderbergart. Saltavlagringar ha stor
utbredning i z. De tillhöra dennas övre del och äro
mäktigast i zechstenhavets djupbäcken men
ligga där vanl. på så stort djup, att de ej
kunna ekonomiskt tillgodogöras annat än i
s. k. saltdomer, som trängts upp genom yngre
berglager. Saltdomer äro i stor mängd
kända inom Elbes och Wesers flodområden och
ha på senare tid påträffats även i
östersjöområdet (Kolding i Danmark, Sülze i
Pommern, Inowroclaw i Polen). E-d.
Zedlitz [tsè’dlits], J o s e p h Christian
von, frih., österrikisk författare (1790—
1862), deltog som officer 1809 i fälttåget mot
Napoleon, var bosatt på sitt gods i Ungern
till 1837, då han inträdde i utrikesdep. som
Metternichs pressombud. 1845 vart han
representant för några tyska stater i Wien. —
Av Z:s rätt omfattande diktning, som står
romantiken nära, är det bästa
Napoleonsbal-laden »Nächtlichc Heerschau» (sv. övers. 1830)
och cykeln »Todtenkränze» (1827). R-n B.
Zeebrugge [zé’brö^o], hamnplats i belg.
prov. Västflandern, vid Nordsjön. Hamnen,
anlagd 1895—1907 och skyddad av en 2,487
m lång, bågformig vågbrytare, är Brygges
ut-hamn och förbindes med staden genom en
12 km lång och 8 m djup kanal. Daglig
ång-fartygslinje till Harwich i England. S. F.
Under världskriget blev Z., sedan tyskarna
ockuperat Flandern och utvecklat
varvsan-läggningarna i Brygge, den för den tyska
sjökrigföringen betydelsefullaste orten i
Belgien. Z. försågs med flackbane- och
luftvärns-artilleri, varjämte en sjöflygstation
upprättades. 1915—18 utsattes Z. för upprepade
anfall såväl från sjön som från luften. 1917
upptogo engelsmännen tanken på att med
fartyg spärra inloppet till Z., och planer
härför uppgjordes. Under ett anfall 22 april 1918
med sammanlagt 79 fartyg av olika slag
lyckades 4 lätta kryssare komma fram till Z:s
hamn, varefter 3 av kryssarna enl. plan av
engelsmännen sänktes i farvattnet vid
kanalmynningen. Det avsedda ändamålet, näml,
att effektivt spärra inloppet, nåddes dock ej
trots den skicklighet och djärvhet, varmed
det engelska företaget genomfördes. — Litt.:
A. F. B. Carpenter, »The blocking of
Zeebrugge» (1921); H. öhngren, »Uppgifter
rörande örlogsbaserna i Flandern och deras
försvar under världskriget» (1927). ö-g.
Zeeland [zè’lant], Nederländernas
sydväst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
