1145 Zarlino—Zeeland 1146 Zarlino [tsarli'nå], Gioseffe, italiensk musikteoretiker (1517—90), elev av Willaert i Venezia. Ingick 1537 i franciskanorden och blev 1565 kapellmästare vid San Marco. Som kompositör framträdde Z. föga. »Instituzione harmoniche» (1558) är en av de grundläggande skrifterna för harmoniläran. Han bestämde dur- och molltreklangen, hel- och halvtonen och väckte även tanken på den nu allmänt använda liksvävande temperaturen för klaviaturinstrument. — Biogr. av V. Bel-lemo (1884); se även H. Riemann, »Geschichte der Musiktheorie» (2:a uppl. 1921). T. N. Zasulitj [zasoTitj], Vera Ivanovna, rysk revolutionär (1851—1919). Slöt sig som ung flicka till den revolutionära rörelsen och väckte 1878 stort uppseende genom ett (misslyckat) attentat mot polismästaren i Petersburg F. F. Trepov. Hon frikändes av juryn, lyckades undkomma gendarmerna och flydde senare till Schweiz. 1917 återvände hon till Ryssland. A. A-t. Zatec [^a'täts], se S a a z. Zauditu, kejsarinna i Abessinien (1876—-1930), se T a f f a r i. Zawiercie [zavjä'rtjä], industristad i po. vo-jevodskapet Kielce, 40 km s. s. ö. om Czqsto-chowa; 32,713 inv. (1931). Stora bomullsfabriker, maskinverkstäder och glasbruk. Zbaszyn [zbä^ynj], ty. Bentschen, stad i po. vojevödskapet Poznan, vid ty. gränsen, 70 km v. s. v. om staden Poznaü; 5,432 inv. (1931). Gränsstation på järnvägen Berlin— Poznan—Warszawa. V. om Z. den tyska gränsstationen Neu-Bentschen. Zbrucz [zbrotf], vänsterbiflod till Dnjestr och gränsflod mellan Polen och Sovjetunionen; längd 283 km. Under världskriget före-kommo häftiga strider vid Z. juli—aug. och okt. 1917. Zdunska Wola [zdo'njska vå'la], stad i po. vojevodskapet Lödz, 40 km v. s. v. om staden Lödz; 22,904 inv. (1931). Betydande textil-och metallindustri. Ze'a, bot., se M a j s. Zeaxantln, kem., se Karotinoider och Xantofyll. Zebaot, annan stavning för S e b a o t. Zebeque, sjöv., dets. som chebeck (se d. o.). Zebra, S e b r a, se II ä s t d j u r e n, sp. 324 samt bild 4 och 6 på plansch. Zebrlna, bot., se G o m m e 1 i n a c e a e. Zebrozy'nthius (Sebrocynthus, C e b-racynthus), Jacobus J oh ann is, biskop (1572—1642), tog sig namn efter Säbrå och sin mors namn Zynthia. Blev prof, i Uppsala 1612, hovpredikant 1621 och biskop i Strängnäs 1639. Z. ansågs som en av sin tids främsta predikanter. Jfr släktart. B u r e. Hg Pl. Zebu, zool., se S e b u. Zecchino [tseki'nå], it., se Z e k i n. Zech [tsälj], Paul, tysk författare (f. 1881), tillhör expressionisterna. Märkligast äro väl hans dikter (»Gesammelte Gedichte», 1927), i vilka inflytande från Verhaeren och Rilke bidragit att utveckla en religiöst-social åskådning, som utmynnar i längtan till en ny värld, där broderskap härskar men skilda riken ej finnas. Hans dramer (t. ex. cykeln »Sebastian», 4 dir, 1918—19) äro gestaltlösa; Z. har även skrivit noveller (»Das törichte Herz», 1924, m. fl.). R-n B. Zechsten [tsä^-] (ty. Zechstein), avlagringarna i zechstenhavet under senare delen av den permiska tiden (jfr Permiska systemet). Zechstenhavet omfattade vid sin största utbredning n. och mell. Tyskland, n. och mell. Polen, större delen av Litauen, Holland, n. ö. England, trol. större delen av Nordsjön och Danmark samt Skandiska havet fram till ö. Grönland men ej Spetsbergen. Särskilt havets europeiska del synes genomgående ha varit ett mycket salt innanhav med torrt klimat i omgivande fast-landsområden (se vidare Permiska systemet och S tassfur t salte r). Om kopparskiffern i nedersta delen av z. se K o p-p arskiffer. Mellersta z. har en petroleumförande horisont (Volkenroda), och z. anses av många forskare vara de nordvästeuropeiska bergoljeförekomsternas egentliga moderbergart. Saltavlagringar ha stor utbredning i z. De tillhöra dennas övre del och äro mäktigast i zechstenhavets djupbäcken men ligga där vanl. på så stort djup, att de ej kunna ekonomiskt tillgodogöras annat än i s. k. saltdomer, som trängts upp genom yngre berglager. Saltdomer äro i stor mängd kända inom Elbes och Wesers flodområden och ha på senare tid påträffats även i östersjöområdet (Kolding i Danmark, Sülze i Pommern, Inowroclaw i Polen). E-d. Zedlitz [tsè'dlits], J o s e p h Christian von, frih., österrikisk författare (1790— 1862), deltog som officer 1809 i fälttåget mot Napoleon, var bosatt på sitt gods i Ungern till 1837, då han inträdde i utrikesdep. som Metternichs pressombud. 1845 vart han representant för några tyska stater i Wien. — Av Z:s rätt omfattande diktning, som står romantiken nära, är det bästa Napoleonsbal-laden »Nächtlichc Heerschau» (sv. övers. 1830) och cykeln »Todtenkränze» (1827). R-n B. Zeebrugge [zé'brö^o], hamnplats i belg. prov. Västflandern, vid Nordsjön. Hamnen, anlagd 1895—1907 och skyddad av en 2,487 m lång, bågformig vågbrytare, är Brygges ut-hamn och förbindes med staden genom en 12 km lång och 8 m djup kanal. Daglig ång-fartygslinje till Harwich i England. S. F. Under världskriget blev Z., sedan tyskarna ockuperat Flandern och utvecklat varvsan-läggningarna i Brygge, den för den tyska sjökrigföringen betydelsefullaste orten i Belgien. Z. försågs med flackbane- och luftvärns-artilleri, varjämte en sjöflygstation upprättades. 1915—18 utsattes Z. för upprepade anfall såväl från sjön som från luften. 1917 upptogo engelsmännen tanken på att med fartyg spärra inloppet till Z., och planer härför uppgjordes. Under ett anfall 22 april 1918 med sammanlagt 79 fartyg av olika slag lyckades 4 lätta kryssare komma fram till Z:s hamn, varefter 3 av kryssarna enl. plan av engelsmännen sänktes i farvattnet vid kanalmynningen. Det avsedda ändamålet, näml, att effektivt spärra inloppet, nåddes dock ej trots den skicklighet och djärvhet, varmed det engelska företaget genomfördes. — Litt.: A. F. B. Carpenter, »The blocking of Zeebrugge» (1921); H. öhngren, »Uppgifter rörande örlogsbaserna i Flandern och deras försvar under världskriget» (1927). ö-g. Zeeland [zè'lant], Nederländernas sydväst