1149 Zein—Zeisska stiftelsen 1150 (f. 1886 W/B). Blev fil. dr och docent i mekanik och matematisk fysik vid Uppsala univ. 1914 och prof, i matematik vid Lunds univ. 1926. Som ren matematiker har Z. bl. a. angivit och tillämpat metoder för framställning av s. k. grundlösningar till allmänna klasser av partiella differentialekvationer. Som teoretisk fysiker har Z. huvudsaki. varit verksam inom hyd-rodynamiken, där han dels behandlat problem rörande vätske-motstånd, dels teore tiskt och experimentellt undersökt uppkomsten av sådana inre vågrörelser inom skiktade vattenlager, som f. n. äro aktuella inom hydrografien. Z. har även gjort sig bemärkt såsom figur- och porträttmålare. G. A-ff. Zein, kem., se G 1 o b u 1 i n e r. Zeipel [se'j-], Carl Samuel Fredrik von, författare (1793—1849). Han var jämte W. F. Palmblad (se d. o.) innehavare av Akademiska boktryckeriet i Uppsala 1815—19, vart sedan brukspatron på Lingonbacka men råkade på 1840-talet i ekonomiska svårigheter. Han skrev lättflytande men epigonisk idyll- och genredikt samt på 1840-talet historiska romaner (»Två herrar och en narr», 1842, »Carl XI, Rabe-nius och hexeriproces-sen», 1845. »Wasa- ättlingarne i Rom», 1846, »Seton», 1847, o. s. v.). Han påverkades först av Fouqué, sedan av W. Scott och E. Sue; okonstlad berättargåva, förtrogenhet med allmogen och rikt bruk av dåtida sensationsromaners effektmedel gjorde Z:s böcker populära. — Monogr. av Atterbom (i »Samlade skrifter», VI: 2, 1869). R-nB. Zeipel [se'j-], Edvard Hugo von, astronom (f. 1873 8/2), sonson till C. S. F. v. Z. Blev efter anställningar i Stockholm, Pulkova och Uppsala fil. dr och docent i astronomi 1904, observatör 1911, prof, i astronomi med [-examinationsskyldig-het-] {+examinationsskyldig- het+} i geodesi 1919, allt i Uppsala. Ilan deltog i den svenskryska gradmätningen på Spetsbergen 1898, 1901 och 1902. I sin tidigare produktion behandlade Z. företrädesvis problem inom den celesta mekaniken. I doktorsavh. utvidgade han Poincarés undersökningar av de periodiska lösningarna till trekropparsproblemet, och i en 1909 utgiven avh. använde han de av A. Lindstedt upp ställda serierna för att undersöka de periodiska kometernas allmänna rörelseförhållanden. Senare har Z. alltmer övergått till studiet av problem inom stellarastronomien och den teoretiska astrofysiken. I en undersökning över den öppna stjärnhopen Messier 37 (utförd tills, m. J. Lindgren) framställde Z. en metod att bestämma förhållandet mellan medelmassorna för de olika grupper av stjärnor, av vilka hopen är uppbyggd, ur den iakttagna skiktningen av de olika stjärngrupperna i förhållande till stjärnhopens centrum. Z. har särskilt intresserat sig för frågan om stjärnornas inre byggnad och deras utvecklingshistoria. 1929 erhöll han the Morrison-prize för en undersökning ang. uppkomsten av solens energiförråd. Led. av Vet.-akad. (1915). K. Lmk. Zeising [tsäi'zin], Adolf, tysk estetiker (1810—76). Z., som var läroverkslärare, utgick som estetiker från Hegel, från vilken han dock i principiella punkter avvek, liksom han kritiserade flera av Vischers estetiska åsikter. Skönheten är »den såsom företeelse uppfattade fullkomligheten», och estetiken har till sin uppgift att visa, »att och genom vilka medel även det ändliga mitt i sin ändlighet kan förete sig såsom konformt med det oändliga och huru även de vid rum och tid bundna företeelserna gudomens allestädesnärvarande och eviga vara kan uppenbara sig». Han har i viss mån blivit en föregångare till den empiriska riktning inom den tyska estetiken, vars egentlige grundläggare Fechner är. Z. anser sig ha upptäckt »gyllene snittets» (se d. o.) estetiska betydelse såsom vid sidan av sym-metrien uttrycket för en av skönhetens viktigaste proportionslagar. Sina estetiska åsikter framställde Z. i »Neue Lehre von den Proportionen des menschlichen Körpers» (1854), »Æsthetische Forschungen» (1855) och »Die Metamorphosen in den Verhältnissen der menschlichen Gestalt» (1860). Z. utgav även »Religion und Wissenschaft, Staat und Kir-che» (1873) samt romaner och sorgespel. S-e.* Zeiss [tsals], Carl, tysk fysiker (1816—88). Blev universitetsmekaniker i Jena och började 1846 en finmekanisk verkstad, som tillverkade mikroskop. Genom samarbete med Ernst Abbe (se d. o.) blev Z. i stånd att leverera optiska instrument av stor fulländning, och verkstaden utvidgades efter hand för att slutligen bli en av världens främsta optiska firmor. Jfr K i-k a r e och Zeisska stiftelsen. J.T. Zeisska stiftelsen [tsåis-] (ty. Carl-Zeiss-Stiftung), gr. i Jena 1889 av Ernst Abbe (se d. o.); namnet gavs för att hedra minnet av Carl Zeiss. Stiftelsen äger såväl Zeissverken som det stora Jenaer Glaswerk Schott & Ge-nossen och sysselsätter omkr. 6,000 pers. — När Abbe grundade stiftelsen, skänkte han hela sin privata förmögenhet till denna och fortsatte att verka som tjänsteman inom den. Z. är en kooperativ stiftelse, som skall vara oberoende av banker och börsväsen, avsedd att gagna den finmekaniska och optiska industrien, stödja vetenskapliga intressen och uppfylla vissa sociala plikter. En särskild »universitetsfond» har avsatts, närmast till gagn för univ. i Jena, disponibel så länge icke lärarna där hindras i »lärofrihet och utövande av allmänna borgerliga och personliga rättigheter». 1900 infördes 8 timmars arbets-