Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Zein—Zeisska stiftelsen
1150
(f. 1886 W/B). Blev fil. dr och docent i
mekanik och matematisk fysik vid Uppsala univ.
1914 och prof, i matematik vid Lunds univ.
1926. Som ren
matematiker har Z. bl. a.
angivit och tillämpat
metoder för
framställning av s. k.
grundlösningar till
allmänna klasser av partiella
differentialekvationer.
Som teoretisk fysiker
har Z. huvudsaki.
varit verksam inom
hyd-rodynamiken, där han
dels behandlat
problem rörande
vätske-motstånd, dels
teore
tiskt och experimentellt undersökt
uppkomsten av sådana inre vågrörelser inom
skiktade vattenlager, som f. n. äro aktuella inom
hydrografien. Z. har även gjort sig bemärkt
såsom figur- och porträttmålare. G. A-ff.
Zein, kem., se G 1 o b u 1 i n e r.
Zeipel [se’j-], Carl Samuel Fredrik von,
författare (1793—1849). Han var jämte W. F.
Palmblad (se d. o.) innehavare av Akademiska
boktryckeriet i
Uppsala 1815—19, vart
sedan brukspatron på
Lingonbacka men
råkade på 1840-talet i
ekonomiska
svårigheter. Han skrev
lättflytande men epigonisk
idyll- och genredikt
samt på 1840-talet
historiska romaner (»Två
herrar och en narr»,
1842, »Carl XI,
Rabe-nius och
hexeriproces-sen», 1845. »Wasa-
ättlingarne i Rom», 1846, »Seton», 1847,
o. s. v.). Han påverkades först av Fouqué,
sedan av W. Scott och E. Sue; okonstlad
berättargåva, förtrogenhet med allmogen och
rikt bruk av dåtida sensationsromaners
effektmedel gjorde Z:s böcker populära. —
Monogr. av Atterbom (i »Samlade skrifter»,
VI: 2, 1869). R-nB.
Zeipel [se’j-], Edvard Hugo von,
astronom (f. 1873 8/2), sonson till C. S. F. v. Z. Blev
efter anställningar i Stockholm, Pulkova
och Uppsala fil. dr och docent i astronomi
1904, observatör 1911,
prof, i astronomi med [-examinationsskyldig-het-]
{+examinationsskyldig-
het+} i geodesi 1919,
allt i Uppsala. Ilan
deltog i den
svenskryska gradmätningen
på Spetsbergen 1898,
1901 och 1902. I sin
tidigare produktion
behandlade Z.
företrädesvis problem inom
den celesta
mekaniken. I doktorsavh.
utvidgade han Poincarés
undersökningar av de periodiska lösningarna
till trekropparsproblemet, och i en 1909
utgiven avh. använde han de av A. Lindstedt
upp
ställda serierna för att undersöka de periodiska
kometernas allmänna rörelseförhållanden.
Senare har Z. alltmer övergått till studiet av
problem inom stellarastronomien och den
teoretiska astrofysiken. I en undersökning över
den öppna stjärnhopen Messier 37 (utförd
tills, m. J. Lindgren) framställde Z. en
metod att bestämma förhållandet mellan
medelmassorna för de olika grupper av stjärnor,
av vilka hopen är uppbyggd, ur den iakttagna
skiktningen av de olika stjärngrupperna i
förhållande till stjärnhopens centrum. Z. har
särskilt intresserat sig för frågan om stjärnornas
inre byggnad och deras utvecklingshistoria.
1929 erhöll han the Morrison-prize för en
undersökning ang. uppkomsten av solens
energiförråd. Led. av Vet.-akad. (1915). K. Lmk.
Zeising [tsäi’zin], Adolf, tysk estetiker
(1810—76). Z., som var läroverkslärare,
utgick som estetiker från Hegel, från vilken
han dock i principiella punkter avvek, liksom
han kritiserade flera av Vischers estetiska
åsikter. Skönheten är »den såsom företeelse
uppfattade fullkomligheten», och estetiken har
till sin uppgift att visa, »att och genom vilka
medel även det ändliga mitt i sin ändlighet
kan förete sig såsom konformt med det
oändliga och huru även de vid rum och tid bundna
företeelserna gudomens allestädesnärvarande
och eviga vara kan uppenbara sig». Han har i
viss mån blivit en föregångare till den
empiriska riktning inom den tyska estetiken, vars
egentlige grundläggare Fechner är. Z. anser
sig ha upptäckt »gyllene snittets» (se d. o.)
estetiska betydelse såsom vid sidan av
sym-metrien uttrycket för en av skönhetens
viktigaste proportionslagar. Sina estetiska
åsikter framställde Z. i »Neue Lehre von den
Proportionen des menschlichen Körpers» (1854),
»Æsthetische Forschungen» (1855) och »Die
Metamorphosen in den Verhältnissen der
menschlichen Gestalt» (1860). Z. utgav även
»Religion und Wissenschaft, Staat und
Kir-che» (1873) samt romaner och sorgespel. S-e.*
Zeiss [tsals], Carl, tysk fysiker (1816—88).
Blev universitetsmekaniker i Jena och började
1846 en finmekanisk verkstad, som tillverkade
mikroskop. Genom samarbete med Ernst Abbe
(se d. o.) blev Z. i stånd att leverera optiska
instrument av stor fulländning, och verkstaden
utvidgades efter hand för att slutligen bli en
av världens främsta optiska firmor. Jfr K
i-k a r e och Zeisska stiftelsen. J.T.
Zeisska stiftelsen [tsåis-] (ty.
Carl-Zeiss-Stiftung), gr. i Jena 1889 av Ernst Abbe (se
d. o.); namnet gavs för att hedra minnet av
Carl Zeiss. Stiftelsen äger såväl Zeissverken
som det stora Jenaer Glaswerk Schott &
Ge-nossen och sysselsätter omkr. 6,000 pers. —
När Abbe grundade stiftelsen, skänkte han
hela sin privata förmögenhet till denna
och fortsatte att verka som tjänsteman inom
den. Z. är en kooperativ stiftelse, som skall
vara oberoende av banker och börsväsen,
avsedd att gagna den finmekaniska och optiska
industrien, stödja vetenskapliga intressen och
uppfylla vissa sociala plikter. En särskild
»universitetsfond» har avsatts, närmast till
gagn för univ. i Jena, disponibel så länge
icke lärarna där hindras i »lärofrihet och
utövande av allmänna borgerliga och personliga
rättigheter». 1900 infördes 8 timmars arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
