1153 Zeller, K.—Zenit 1154 Veneziansk zekin. Zeller [tsäTer], Karl, österrikisk tonsättare (1842—98), statssekreterare i Wien, mest känd genom operetter i folklig stil, ss. »Der Vagabund» (»Landsvägsriddarne») och »Der Vogelhändler» (1891; »Fågelhandlaren», 1893), den senare särskilt omtyckt och i Stockholm framförd även på senare år. H. G-t. Zellman, T o 1 1 i e, skådespelerska (f. 1887 31/8). Z. var 1907—09 anställd vid olika sällskap i landsorten, 1910—13 och 1915—17 vid Folkteatern, 1913—15, 1919—24 och 1925—26 vid Vasateatern, 1918 —19 och 1924—25 vid Intima (Komedi-)tea-tern och 1926—31 vid Oscarsteatern samt har sedan 1931 med vissa uppehåll varit fäst vid Vasateatern. Hon har också med stor framgång gästspelat i Oslo och Helsingfors samt i svenska landsorten. Z. är en skådespelerska med äkta humor, ly sande komisk fantasi, levande gestaltnings-förmåga och lika originell som slående naturlig replikbehandling. Bland hennes roller märkas mrs Candour och lady Sneerwell i »Skvallerskolan», Jordemodern i »Kronbruden», Liza i »Pygmalion», Marthe i »Kungen», Suzanne i »De nya herrarna», Jenny i »33,333», Dulcie i »Mollusken» och furstinnan i »Högre skolan». G. K-g. Zeloso [dzelå'så], it., mus., ivrigt, eldigt. — C o n z e 1 o [kån dzäTå], med iver. Zelöt (grek, zelotés), ivrare, (religiös) fanatiker. — Zeloter (aram. kannain) kallas ett judiskt parti, som, utgånget från fariséerna, hissade det heliga krigets fana mot romarna år 6 e. Kr. under ledning av Judas Galiléern (se d. o.). Zeloterna spelade en stor roll under det judiska kriget 66—70 och terroriserade Jerusalem under den långa belägringen. En bland Jesu lärjungar, Simon Kananeus eller Ivraren, torde ha tillhört detta parti, som är känt genom Josefos’ historia om det judiska kriget. A. Fr. Zelötisk (se Zelot), blint religiöst nitälskande, fanatisk i trossaker. — Subst.: Z e 1 o-t i's m. Ze'Iow el. S e 1 o w, Peter van, holländsk stilgjutare och boktryckare (d. 1648 el. 1649). Inkallades 1618 till Sverige för att gjuta ryska typer och blev 1625 rysk boktryckare i Stockholm, där han verkade till sin död. Av hans tryckalster äro omkr. fyrtio kända, bland vilka märkes en rysk katekes 1628. Som stilgjutare hade han en viss betydelse och levererade typförrådet till flera lands- ortstryckerier, ss. i Strängnäs, Västerås och Åbo. — Monogr. av G. Rudbeck i »Bok- och bibliotekshistoriska studier tillägnade Isak Collijn» (1925). C. Bjm. Zelowskosacker [sé'låvs-], se Kosacker, sp. 1265. Zelter [tsä'ltor], Karl Friedrich, tysk musiker (1758—1832), blev 1800 körledare vid Singakademie i Berlin. Z. grundade där 1808 den första Liedertafel, som inledde en blomst-ringstid för manskörsången. Han blev s. å. prof, och stiftade 1819 institutet för kyrkomusik, vars ledare han förblev. Z. blev mest bekant genom sina i enkel strofform komponerade solosånger och manskvartetter, varav några blevo verkliga folkvisor. Z. tonsatte många dikter av Goethe (se brevväxlingen mellan denne och Z., 6 bd, 1833—34). Z:s självbiogr. utkom 1861 (kritisk uppl. 1931). — ^Biogr. av G. R. Kruse (1915). H. G-t. Zemaitija føemai'-], lit., Samogitien, se L i-t a u e n, sp. 9. Ze'mgale, lett., se S e m g a 11 e n. Ze'mgals (S e'm-gals), Gustavs, lettisk statsman (f. 1871), urspr. advokat i Riga, sedan publicist. Var från april 1917 chef för Rigas förvaltning, utom under tyska ockupationen, och ledde nov. 1918 proklamerandet av Lettlands självständighet. 1927 —30 var Z. Lettlands president och avlade maj 1929 som sådan ett officiellt besök i Stockholm. A. A-t. Zenilinsky [tsämli'nskT], Alexander von, österrikisk tonsättare och dirigent (f. 1872). Har varit operadirigent i Wien, operaledare och rektor för tyska musikakad. i Prag samt kapellmästare vid Staatsoper i Berlin. Z. är ansedd lärare och har komponerat orkester-och körverk, kammarmusik och operor, bl. a. »Es war einmal» (till H. Drachmanns sagospel). H. G-t. Zemplén [zä'mplén], komitat i n. ö. Ungern, vid Theiss, Bodrog och tjeckoslovakiska gränsen; 1,766 kvkm. 146,318 inv. (1931); huvudstad: Sätoraljafijhely. Zemstvo [zjä'mstva], ry., landsting. Zemun [ze'mon|, magyar. Zimony, ty. Sem-lin, stad i Jugoslavien, n. v. om Belgrad, på Donaus högra strand, ovanför Savas mynning; 28,074 inv. (1931). Läder- och textilindustri; järnvägsbro till Belgrad. Under världskriget besköto österrikarna upprepade gånger Belgrad från Z. Ze'mzem, se M e c k a. Zen [zen], jap., se K i n e s i s k k o n s t, sp. 749; jfr Japan, sp. 989. Zenänamission (av pers, zanäna, den särskilda våningen för kvinnorna, »harem», i muhammedanska hus i Indien), kristen missionsverksamhet bland infödda indiska kvinnor. Zend, se Avestiska. Zend-Ave'sta, se Avesta. Zengg [tsäi)k], se Senj. Zènit (sp. cenit), astron., den punkt på XX. 37