1167 Zeuxis—Ziegenbalg 1168 mängd lärda sällskap och fungerade från 1878 som sekr. i Videnskabernes selskab. T. B. Zéu'xis, forngrekisk målare, f. i Herakleia i Syditalien, verkade under förra delen av 400-talet f. Kr. Han var en medtävlare till Parrhasios (se d. o.). Ett dussin bilder eller mer äro kända genom den antika litteraturen. M. Pn N-n. Zeven [tsè'fan], stad i preuss. prov. Hannover, 39 km n. ö. om Bremen; 2.546 inv. (1925). Z. är bekant genom det fördrag, som hertigen av Cumberland där ingick med fransmännen 8 sept. 1757 (se Cumberland, W. A., sp. 209). Zevio [tse'viå], se Altichiero da Zevio. Zevio [tse'viå], Stefano da, italiensk målare (1375—1450), verksam i Verona, stod först under Altichieros inflytande men tog senare starka intryck av Gentile da Fabrianos konst. En mjuk linjemusik och en andakts-full lyrisk stämning utmärka hans madonnor och altarmålningar, bland vilka märkas »Madonnan med nejlikan» (Galleria Colonna i Rom), »Kungarnas tillbedjan» (1435; Milano) och »Madonnan i rosengården» (Museo civico, Verona). H. C-l. Zgierz [zgjäj], stad i po. vojevodskapet Lödz, 10 km n. om staden Lödz; 26,616 inv. (1931). Z. är en av Polens förnämsta bomullsindustristäder. Zibe't, Christoffer Bogislaus, frih., ämbetsman (1740—1809). Blev 1761 kanslist vid Inrikes-civilexpeditionen och följ, år hand-sekr. hos kronprins Gustav, vars förtroende han i hög grad åtnjöt. 1777 blev Z. adlad och utnämndes till regeringsråd i Pommern men kvarstannade i Stockholm. 1792 blev han statssekr. vid Utrikesexpeditionen men avlägsnades 1793 av Reuterholm, och då han vägrade att tillträda sin tjänst i Pommern, blev han avsatt. 1799 återinsattes Z. av Gustav IV Adolf i sina ämbeten och blev 1801 hovkansler, 1805 frih. Z. var en dugande ämbetsman men också ett lydigt redskap åt den gustavianska absolutismen; han avlägsnades efter 1809 års revolution omedelbart från sina ämbeten. Z. hade även vittra intressen och utgav det komiska eposet »Kurria-den» i Sv. Magazinet 1766. 1790 blev Z. led. av Sv. akad. Hans »Vitterhetsarbeten» ut-gåvos 1852 av P. Hanselli. B. E-r. Zibethyena, dets. som sibethyena (se d. o.). Zibetkattor, dets. som sibetkattor (se d. o.). Zibetolja, dets. som sibet (se d. o.). Zibetråtta, dets. som bisamråtta (se d. o.). Zichy [zi'tfi] av Z i c h och V äsonkeö, förnäm ungersk adelssläkt, omnämnd redan 1260. Av Ferdinand III erhöll I stvän (Stefan; d. 1693) grevetitel. Bland det stora antal av familjen Z:s medl., som spelat en betydande roll i Ungern, må nämnas följ. 1. Eugen (J e n ö), politiker och forskningsresande (1837—1906). Företog flera expeditioner till Kaukasus, Mongoliet och Kina (1892—98) för att utröna ungrarnas urhem, utgav »Voyages au Caucase et en Asie Central» (2 bd, 1897) och »Dritte asiatische Forschungsreise des Grafen Z.» (6 bd, 1900—■ 05) samt grundade av sina samligar ett museum, som han skänkte staden Budapest. 2. G é z a, musiker (1849—1924). Miste vid 14 års ålder genom olyckshändelse högra handen men blev trots detta pianovirtuos, med vänster hand. 1891—94 var han överintendent för ungerska statsteatrarna och senare president i ungerska musikaliska akad. Komponerade flera operor. Hans memoarer utkommo även på ty. 1920. 3. Johan (Jänos), politiker (f. 1868), led. av riksdagen sedan 1894. 1910—13 och 1918 var han kultusminister och har sedan 1919 utvecklat livlig politisk verksamhet som ledare av de katolska legitimisterna. B. L-r. Zickerman, Emma Carolina Helena (Lill i), textilkonstnärinna (f. 1858 29/5), hade broderiaffär i Skövde 1887—97, tog initiativ till Föreningen för svensk hemslöjd och förestod dess verksamhet 1899—1914. Hon har kraftigt verkat för kännedomen om och en rätt uppskattning av svensk textil allmogeslöjd, i synnerhet genom en 1910—32 pågående inventering av sådan från rikets olika delar, vilken resulterat i ett planschverk av omkr. 23,000 förstorade och delvis även färglagda fotografier, som förvaras på Nordiska museet. Hon har författat »Den svenska hemslöjdens ortskaraktärer» (i Hemslöjdskommit-téns betänkande 1917) jämte andra skrifter i ämnet. E. v. W. Ziebland [tsPblant], Georg Friedrich, tysk arkitekt (1800—73). Efter studier i Italien 1827 ff. dekorerade Z. konung Ludvig I:s Villa Malta på Monte Pincio i Rom. Återkommen till München, byggde han på konungens uppdrag den praktfulla S:t Bonifatius’ basilika (1835—50, sammanbyggd med ett kloster). Vidare byggde han konstutställnings-byggnaden (nu museum för modern konst) mittemot Glyptoteket, utförd i antik stil (färdig 1845). Ziegenbalg [tsPgonbalk], Bartholomäus, tysk missionär (1683—1719), studerade i Hal-le och begav sig jämte H. Plütschau som »kunglig dansk missionär» till kolonien Tran-kebar. Z. lärde sig ovanligt snart tamil-språket och började en flitig översättar-verksamhet: 1707 var Luthers lilla katekes översatt, sedan följde tolkning av psalmer och böner samt en övers, av N. T., som förelåg i reviderad form 1715. översättningen av G. T. avbröts genom Z:s död. Han utgav även ord bok och grammatik över tamilspråket samt efterlämnade en värdefull religionshistorisk undersökning, »Genealogie der malabarischen Götter» (tr. först 1867). Hans verksamhet mötte tidtals stora svårigheter, bl. a. på grund av danske guvernörens fientlighet, men sedan Z. 1714 vid ett besök i Europa fått fullmakt som prost och ett särskilt missionskollegiuni upprättats, fick missionen bättre yttre arbetsvillkor. En verklig missionsförsamling grundlädes, och 1718 kunde Z. inviga den ännu i bruk varande Jerusalemskyrkan. Z. är den evangeliska missionens banbrytare i Indien och den egentlige grundläggaren av luterska