1169 Ziegenhain—Zigenare 1170 missionen i Sydindien (jfr T a m u 1 k y r k a n). Biogr. av A. Gehring (2 :a uppl. 1907). G. Lbrg. Ziegenhain [tsPgonhain], stad i preuss. prov. Hessen-Nassau, 49 km s. s. v. om Kassel, vid Eders biflod Schwalm; 2,072 inv. (1925). Gammalt slott, nu tukthus. — Z. tillföll 1495 lantgrevarna av Hessen. Titeln grevinna och greve till Z. ingick under Ulrika Eleonora och Fredrik I i svenska kon ungatiteln. Z:s vapen var delad sköld i svart och guld, med en silverstjärna i övre, svarta fältet. Ziegler [tsFgler], C 1 a r a, tysk skådespelerska (1844—1909). Efter anställningar i Ulm och Leipzig var hon 1868—74 fäst vid hovteatern i München samt ägnade sig därefter till 1904 åt gästspel. Z. var en av sin tids främsta tragiska skådespelerskor, utrustad med sällsynt ståtliga, utomordentligt väl skolade yttre medel och flammande temperament. Bland hennes roller märkas An-tigone, lady Macbeth, Ifigenia (Goethe), Or-leanska jungfrun, Isabella i »Bruden i Mes-sina», Sappho (Grillparzer) samt Judit (Ileb-bel). Z. testamenterade sin villa i München till ett teatermuseum. G. K-g. Ziegler [tsFgler], Jakob, tysk (bayersk) humanist (d. 1549), vann ryktbarhet genom författarskap i geografiska, historiska, teologiska och matematisk-fysikaliska ämnen. Under vistelse i Rom på 1520-talet kom han i nära beröring med en del framstående nordiska kyrkomän, som samtidigt uppehöllo sig där: ärkebiskopen i Nidaros Olav Engelbrektssön och svenskarna Johannes Magnus, Peder Månsson (Petrus Magni) m. fl. Frukten härav blev ett par arbeten av Z., som röra skandinaviska förhållanden: en geografisk beskrivning av Norden, »Schondia» (tr. 1532), och en omkr. 1524 (allra senast 1526) författad, i flera avseenden märklig skildring av Kristian II :s illgärningar i Sverige och Gustav Vasas befrielsekrig (tr. senast i »Scriptores rerum svecicarum», III: 1, 1871). G. C-n. Ziegler [tsFglor], Jakob Melchio r, schweizisk kartograf (1801—83). Ledde 1842—73 en litografisk anstalt i Winterthur, för vilken han utarbetade ett stort antal kartor, varvid han tillämpade nya tekniska metoder, särskilt med avseende på framställningen av bergsterräng och geologi. O. Sjn. Ziegler [tsFgler], Theobald, tysk pedagog och filosof (1846—1918), prof, vid univ. i Strassburg, behandlade pedagogiska, filosofiska och sociala frågor. Skr. bl. a.: »Geschichte der Pädagogik» (1895; 3:euppl. 1909), »Geschichte der Ethik» (2 bd, 1881—86; 2:a uppl. 1892), »Allgemeine Pädagogik» (1901; 3:e uppl. 1909). Fr. Sg. Ziegler und Kliphausen [tsPglor ont [-kli'p-hauzon],-] {+kli'p- hauzon],+} Heinrich Anselm von, tysk författare (1653—97), skrev bl. a. den heroiskt galanta romanen »Die asiatische Ba-nise» (1688; sv. övers. 1741—47), typisk för barockens smak. R-n B. Ziehen [tsFon], Georg Theodor, tysk psykiatriker och psykolog (f. 1862), prof, i psykiatri i Jena 1892, i Utrecht 1900, i Halle 1903, i Berlin 1904, bodde 1912—17 som privatlärd i Wiesbaden och blev 1917 åter prof, i Halle. Z. är en av de förnämsta representanterna för associationspsykologien och har även radikalt utdragit de kunskapsteoretiska konsekvenserna av detta uppfattningssätt. Hans huvudarbeten äro »Leitfaden der physio-logischen Psychologie» (1891; 12:e uppl. 1924), »Psychiatrie» (1894; 4:e uppl. 1911), »Das Seelenleben der Jugendlichen» (1923; 3:e uppl. 1927) och »Die Grundlagen der Charaktero-logie» (1930). V. A-t. Zielinski [^elFnjski], T a d e u s z, polsk klassisk filolog (f. 1859), prof, vid univ. i Petersburg 1887, i Warszawa 1920. Z. har behandlat mycket olika områden inom klassisk filologi och grekisk religionsforskning, t. ex. den grekiska komedien och rytmen i Ciceros tal. Mest bekant är hans bok »Cicero im Wandel der Jahrhunderte» (1897; 4:e uppl. 1929). På sv. finnes »Antiken och vi» (1925), på fr. bl. a. »La religion de la Grèce antique» (1925) och »Histoire de la civilisation antique» (1930). M. Pn N-n. Ziervogel [tsVrfägol], Evald, numismati-ker (1728—65), halvbrors sonson till J. M. Z. Blev fil. mag. i Uppsala 1749, vice bibliotekarie där 1757 och chef för univ:s myntkabinett, höll från 1752 föreläsningar i numisma-tik och fick 1758 professors titel. Z. populariserade myntkunskapen men förde den ej vetenskapligt framåt. Han skrev bl. a. »Utkast till offäntliga historiska föreläsningar öfver svenska myntkundskapen» (1753), »Trettio historiska afhandlingar öfver svenska mynt och medailler» (1755) samt »Föreläsningar öfver Ups. Acad. myntsamling» (1772). (B. H-d.) Ziervogel [tsT'rfägol], Johan Martin, läkare (1657—1701), av tysk, till Sverige inflyttad familj, blev 1679 med. dr i Leiden på avh. »De scorbuto», återkom 1680 till Sverige, ? blev praktiserande läkare i Stockholm, livmedikus 1693 och adlades 1698 med namnet Rothlöben. 1700 följde han Karl XII till Livland. Z. skrev bl. a. Sveriges första farma-kopé, »Pharmacopoeia holmiensis galeno-chy-mica» (1686). R. T-dt.* Zieten [tsFton], Hans Joachim von, preussisk general (1699—1786). Han gjorde sig gällande som kavalleriofficer under första schlesiska kriget och blev maj 1741 chef för Zietenhusar regementet. Under andra schlesiska kriget utförde han 20 maj 1745 sin berömda marsch (Zietenritt) genom hela den fientliga hären i Oberschlesien. Z:s uppträdande under slagen vid Rei-chenberg, Prag, Ko-Ifn, Leuthen, Hoch-kirch, Liegnitz och Torgau ådagalade, att han var en av preus- siska kavalleriets dugligaste generaler; han var också nationens hjälte. C. O. N.* Zigenare, ett från n. Indien (trol. trakterna av Hindukusch, det s. k. Dardistan) stammande vandrarfolk, som i grupper spritt sig över så gott som hela jorden. Z. finnas sålunda i alla Europas länder, i v. Asien och Sibirien, i n. och s. Afrika, i Amerika och i vissa delar av Australien. De leva endast bland folk, som höjt sig till en viss kultur. I Europa uppskattar man deras antal till 3/i