1173 Zigenarfåglar—Zigenarspråket 1174 vid ankomsten till riket el. omedelbart därefter av polismyndighet avvisas el., om han där inkommit, utvisas. Antalet z. av oblandad ras i Sverige är enl. uppgift frän polismyndigheterna 1922 omkr. 250 (jfr Tattare). Även i Danmark upptar z:s historia mest en rad utvisningslagar och straffbestämmelser av olika slag. Enl. en bestämmelse av 1875 (förnyad 1879 och 1897) är det förbjudet för »utländska tattare» att söka sin utkomst genom att fara omkring i landet. — I Norge ha z. av ålder sammanblandats med inhemska lösdrivarband under namnet fanter. Den norska lagstiftningen mot fanterna, som i äldre tider var lika grym som den svenska mot z., har sålunda till föremål landstrykare i allm. Eilert Sundt (se d. o.) arbetade i mitten av 1800-talet energiskt på fanternas uppfostran och förbättring. Hans arbete återupptogs på 1890-talet av sogneprästen J. Walnum, som 1897 tog initiativet till bildandet av en landsförening »til motarbeidelse av omstreifervesenet» (nu benämnd Den norske omstreifermisjon), som upprättat barnhem och arbetskolonier för fanternas och deras barns tillvaratagande. — Finland fick på 1500-talet sina z. från Sverige. Sedan årh. tillbaka synas de finska z. ha levat utan beröring med stamfränderna i andra länder och bilda nu en fullkomligt självständig gren av zieenarstammen. Deras antal uppskattades 1900 till omkr. 2.000. F. n. komma lagarna om lösdriveri av 1883 och om fattigvården av 1879 till användning gentemot dem. Ett utförligt kommittébetänkande för prövning av zigenarfrågan avgavs 1900. Z. äro i allm. av medellängd el. något mindre, smidiga och välvuxna. ha svart hår, olivfärgad hy, regelbundna, ofta vackra drag och mörkbruna, glänsande ögon. De ha tidig pubertet, gifta sig unga och få i regel många barn. Särskilt kvinnorna åldras mycket hastigt. Livligt temperament, snabb uppfattning och utvecklade instinkter anses utmärkande för dem. De skildras allmänt som sluga, fega, hämndgiriga, lögnaktiga och lättjefulla, i hög grad inställda på att genom bedrägerier av olika slag bidraga till sin försörjning. Ordnat arbete och bofast liv uthärda de icke. I små flockar, vanl. bestående av några besläktade familjer, dra de, under ledning av en hövding, omkring med vagnar och tält och lägra sig vid utkanterna av städer och samhällen, där de stanna några dagar el. veckor och slå mynt av sina färdigheter. Deras förnämsta näringsfång äro hästaffärer, kvack-salveri, spådoms- och taskspelarkonster, tig-geri och snatteri; de utföra även smidesarbe-ten. kittelflickning, hovslagning o. dyl. Z. äro i regel mycket musikaliska, och i s. ö. Europa uppträda' de som sångare och musiker (se Zigenarmusik). Z. äro mycket begivna på sprit, tobak och kaffe. De äro i hög grad vidskepliga men synas sakna egna religiösa föreställningar. Ras- och släktkänslan är mycket stark. Att gifta sig utom den egna rasen anses vara ett svårt brott och har förr t. o. m. straffats med döden. Dock ha de under senare tid i många länder börjat uppgå i den inhemska befolkningen. Inbördes synas z. ofta leva i promiskuitet. Ur den rika litt. om z. må nämnas följ, huvudverk: A. F. Pott, »Die Zigeuner in Europa und Asien» (2 bd, 1844—45); A. G. Pas-pati, »Études sur les tschinghianés ou bohé-miens de 1’empire ottoman» (1870); F. Miklo-sich, »über die Mundarten und die Wande-riingen der Zigeuner Europa’s» (12 avh. i Wienakad:s Denkschriften 1872—80) och »Bei-träge zur Kenntniss der Zigeunermundarten» (4 avh. i samma akad:s Sitzungsberichte 1874 —78); G. H. Borrow, »The zincali» (2 bd, 1841). För Norden kunna nämnas E. Sundt, »Beretning om fante- eller landstrygerfolket i Norge» (1850), arbeten av A. Thesleff (se d. o.), »Undersökning rörande tattare och zigenare, deras förekomst inorn Sverige, levnadssätt m. m.» (bilaga 2 till fattigvå rdslag-stiftningskommitténs betänkande rörande lös-drivarlagstiftningen, V, 1923) och G. Bergman, »Rotvälska» (1931). The gypsy lore society i England har genom G. F. Black 1914 utgivit en utmärkt bibliogr. över zigenarfolket, dess historia, seder, språk m. m. A. E-er. Zigenarfåglar, Opisthocomidae, fam. av hönsfåglarnas ordn., omfattar en enda art, zigenarfågeln, hoatzin el. stinkfågeln, Opisthocomus hoatzin. Den är smärt byggd, 62 cm lång, med litet huvud och täml. långa vingar men flyger dock dåligt. Hjässans fjädrar bilda en tofs, och fjäderdräkten är övervägande brunröd. Den förekommer i tropiska Sydamerika. Ungarna klättra skickligt i träden med tillhjälp av klor på fingrarna. Köttet är illaluktande. T. P. Zigenarmusik, den huvudsaki. i Ungern utbildade folkmusiken hos zigenarna. Den utmärker sig för rik koloratur, markant rytm med mycket synkoper samt ofta forcerat tempo rubato. En typisk melodisk karaktär av verklig egenart har z. ej, enär zigenares starka mottaglighet har gjort, att de med lätthet assimilera all musik. Den är därför rätt modern till sin struktur. Zigenarmusi-kerna utmärka sig för sitt livliga temperament med utomordentlig spelglädje, vilken dock väsentligen är reproduktiv, och några verkliga kompositörer ha därför ej uppstått bland dem. Så mycket mer ha de påverkat andra folk, framför allt ungrare. Många kompositörer ha låtit inspirera sig av z., däribland Liszt, Brahms, Volkmann, Erkel och i våra dagar även I. Stravinskij. Deras typiska instrument är cymbalen. Violinen spelar en framträdande roll i deras orkester. T. N. Zigenarspråket (R o'm a n i) delar sig tidigt i flera olika grenar, av vilka den. som talas i Europa, är bäst känd. Denna omfattar olika dialekter, starkt uppblandade med de särskilda ländernas språk. Alla grenar visa dock nära samhörighet med de nordväst- och mel-lanindiska grupperna av de arisk-indiska språken. Av de europeiska dialekterna är den turkisk-grekiska den viktigaste, renaste och bäst kända. Den skandinaviska dialekten fortlever nu i tattarnas språk. (De oblandade zigenarna i Sverige äro täml. sent inkomna, enl. en uppgift från Baskiska provinserna; deras språk är okänt.) Kärnan i z:s fattiga vokabulär är till stor del av indiskt ursprung, men ordens böjning och ordföljden gå i huvudsak tillbaka på resp, länders talspråk. I vissa ord framskymta dock drag av språkets gamla