Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zigenarspråket (Romani) - Zigzag - Zihl - Zilahy, Lajos (Ludvig) - Zilcher, Hermann - Zilina - Zille, Heinrich - Zillertal - Zilliacus, släkt - Zilliacus, Gustaf Emil - Zilliacus, Konrad (Konni) Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Zigzag—Zilliacus
1176
grammatik. En grupp maskulina och
feminina substantiv ha bevarat sina ursprungliga
genusändelser: racklo, gosse, rackli, flicka,
jucklo, hund, juckli, hynda, m. fl. Ganska
många substantiv och adjektiv uppvisa gamla
avledningsändelser, som även användas vid
bildandet av nya ord: brischepa, regn, piben,
sprit, båckalo, hungrig, rankano, förnäm.
Språkets nära samhörighet med sanskrit
framgår av följ, ex.:
Sv. tattarspråk Sanskrit
devel, gud deva
purano, gammal puräna
ratti, natt rätri
sapp, orm sarpa
pral, broder bhrätr
I en mening som: Ja dre kangaria, sjunna
pre devels lav (gå i kyrkan, höra på Guds
ord) äro alla ord av indiskt ursprung. —- Litt.:
Se Z i g e n are. A. E-er.
Zigzag, se Sicksack.
Zihl [tsil], se T h i è 1 e.
Zilahy [ziTahi], Lajos (Ludvig),
ungersk författare (f. 1891), tidningsman. Deltog
i världskriget och råkade svårt sårad i rysk
krigsfångenskap. Hemkommen väckte Z. stor
uppmärksamhet med konstnärligt utformade,
livfulla berättelser. Som dramatiker skördade
Z. stor framgång med sin komedi »Süt a nap»
(Solen skiner; 1924). Hans största verk är
krigsromanen »Két fogoly» (2 bd, 1926; »Två
fångar», 1933). B. L-r.
Zilcher [tsiT^or], H e r m a n n, tysk
musiker (f. 1881). Z. är sedan 1920 verksam i
Würzburg såsom dir. för statskonservatoriet,
dirigent och pianist. Han är även produktiv
och mångsidig kompositör. Z. konserterade i
Stockholm 1930. H. G-t.
Zilina [$i’-], magyar. Zsolna, ty. Sillein,
stad i Tjeckoslovakien, n. v. Slovakien, vid
Väh; 17,473 inv. (1930). Viktig järnvägsknut;
cellulosa-, möbel- och tändsticksfabriker m. m.
Zille [tsiTo], Heinrich, tysk tecknare
(1858—1929), började som litograf. Blev mest
känd genom sina hänsynslöst uppriktiga
skildringar av livet i Berlins fattigkvarter och
undre värld och sina fräna karikatyrer av
uppkomlingstyper. »Kinder der Strasse»
(1908) innehåller en samling teckningar i
reproduktion. — Litt.: R. Danke, »H. Z.
er-zählt» (1928); H. Ostwald, »Das Zille-Buch»
(1929) och »Z:s Vermäehtnis» (1930). E. L-k.
Zillertäl [tsi’l-], en av Inndalens s. sidodalar
i Tyrolen, Österrike, skiljer Kitzbühleralperna
från Tuxalperna och genomflytes av floden
Ziller. Huvudort är Mayrhofen (1,514 inv.
1923). Z. är ett av Österrikes viktigaste
turistcentra. I s., på gränsen mot Italien,
begränsas Z. av Zillertalalperna, som i
Hoch-feiler nå 3,523 m ö. h. I dessa ligga många
av Tysk-österrikiska alpföreningens
förnämsta turiststationer, bl. a. Berlinerhütte.
Zillia’cus, finländsk släkt, härstammar från
köpmannen i Nyen Conrad Ziliaks (d.
omkr. 1689). —-HenrikWilhelmJohan
Z. (1823—87) blev jur. utr. dr 1860,
politie-borgmästare i Helsingfors 1866,
prokurators-adjoint 1873 samt senator och biträdande chef
för civilexpeditionen 1875. Son till honom var
K. V. Z. (se nedan) och brorson G. E. Z. (se
nedan). H. E. P.
Zillia’cus, Gustaf Emil, finländsk
författare (f. 1878 1/9); jfr släktart. Disputerade
1905 på avh. »Den nyare franska poesin och
antiken» och blev 1909 docent i
litteraturhistoria i Helsingfors.
Z. är en synnerligen
fin och grundlig
kännare av den grekiska
litteraturen, som han
behandlat i flera
essäistiska verk:
»Grekisk lyrik» (ny uppl.
1928), »Sophokles»
(1919) och
essäsamlingen »Lans och
lyra» (1933). Hans
djupa humanistiska
bildning och hans
ypperliga essäkonst
fram
träda även i hans reseskildringar från
Grekland och Italien: »Pilgrimsfärder i Hellas»
(1923), »Romerska vandringar» (1924),
»Italienare» (1930). Z. tillhörde grundläggarna av
de litterära tidskrifterna Euterpe (1902—05)
och Argus (senare Nya Argus; 1906 ff.) och
är fortfarande red. för den senare. Sedan
1929 är han ordf, i Finlands svenska
författareförening. Som skald framträdde Z.
1915 med diktsamlingen »Offereld» och bar
senare utgivit samlingarna »Hellenika» (1917),
»I grottan» (1920), »Soluret» (1926) och
»Templet» (1931). Z:s diktning är till formen klar
och fast, vittnande om intryck av antiken
och den franska Parnassdiktningen; dess
motiv äro huvudsaki. hämtade från Södern och
antiken, från hemmet och familjelivet. En
mycket betydande insats har Z. gjort genom
sina tolkningar av grekisk dikt, vilka
tillhöra det främsta svensk översättningskonst
skapat. Dit höra »Grekiska epigram» (1923)
och Aischylos’ tragedier »Agamemnon» (1929),
»Gravoffret» (s. å.), »Eumeniderna» (1930),
»Prometheus» (1931), »De sju mot Thebe» (1932)
och »De skyddssökande» (1933). Z. har även
utgivit »Sonetter och sånger» (1921),
huvudsaki. innehållande övers, av fransk och
engelsk dikt. Sv. akad. tilldelade 1930 Z. sin
stora guldmedalj. G-r C.
Zillia’cus, Konrad (Konni) Viktor,
finländsk politiker och författare (1855—
1924); jfr släktart. Efter avlagda juridiska
examina ägnade sig Z. åt jordbruk men
misslyckades ekonomiskt,
förde 1889—98 ett
kringflackande liv i
Amerika, Japan m. fl.
länder och sände
livfulla korrespondenser
därifrån om
utvand-rarproblemet m. m. I
bokform utkommo bl.
a. fyra
novellsamlingar (1890—99; ny uppl.,
»Utvandrare», 2 bd,
1922—23) och senare
»Vandringsår» (3 bd,
1920—23). [-Återkom-] {+Återkom-+}
men till Finland, inträdde Z. 1899 i Nya
Pressens redaktion och var en av tillskyndarna
av den stora kulturadressen till tsaren. Efter
tidningens indragning lämnade han åter
Finland och drev propagandaverksamhet bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
