1175 Zigzag—Zilliacus 1176 grammatik. En grupp maskulina och feminina substantiv ha bevarat sina ursprungliga genusändelser: racklo, gosse, rackli, flicka, jucklo, hund, juckli, hynda, m. fl. Ganska många substantiv och adjektiv uppvisa gamla avledningsändelser, som även användas vid bildandet av nya ord: brischepa, regn, piben, sprit, båckalo, hungrig, rankano, förnäm. Språkets nära samhörighet med sanskrit framgår av följ, ex.: Sv. tattarspråk Sanskrit devel, gud deva purano, gammal puräna ratti, natt rätri sapp, orm sarpa pral, broder bhrätr I en mening som: Ja dre kangaria, sjunna pre devels lav (gå i kyrkan, höra på Guds ord) äro alla ord av indiskt ursprung. —- Litt.: Se Z i g e n are. A. E-er. Zigzag, se Sicksack. Zihl [tsil], se T h i è 1 e. Zilahy [ziTahi], Lajos (Ludvig), ungersk författare (f. 1891), tidningsman. Deltog i världskriget och råkade svårt sårad i rysk krigsfångenskap. Hemkommen väckte Z. stor uppmärksamhet med konstnärligt utformade, livfulla berättelser. Som dramatiker skördade Z. stor framgång med sin komedi »Süt a nap» (Solen skiner; 1924). Hans största verk är krigsromanen »Két fogoly» (2 bd, 1926; »Två fångar», 1933). B. L-r. Zilcher [tsiT^or], H e r m a n n, tysk musiker (f. 1881). Z. är sedan 1920 verksam i Würzburg såsom dir. för statskonservatoriet, dirigent och pianist. Han är även produktiv och mångsidig kompositör. Z. konserterade i Stockholm 1930. H. G-t. Zilina [$i'-], magyar. Zsolna, ty. Sillein, stad i Tjeckoslovakien, n. v. Slovakien, vid Väh; 17,473 inv. (1930). Viktig järnvägsknut; cellulosa-, möbel- och tändsticksfabriker m. m. Zille [tsiTo], Heinrich, tysk tecknare (1858—1929), började som litograf. Blev mest känd genom sina hänsynslöst uppriktiga skildringar av livet i Berlins fattigkvarter och undre värld och sina fräna karikatyrer av uppkomlingstyper. »Kinder der Strasse» (1908) innehåller en samling teckningar i reproduktion. — Litt.: R. Danke, »H. Z. er-zählt» (1928); H. Ostwald, »Das Zille-Buch» (1929) och »Z:s Vermäehtnis» (1930). E. L-k. Zillertäl [tsi'l-], en av Inndalens s. sidodalar i Tyrolen, Österrike, skiljer Kitzbühleralperna från Tuxalperna och genomflytes av floden Ziller. Huvudort är Mayrhofen (1,514 inv. 1923). Z. är ett av Österrikes viktigaste turistcentra. I s., på gränsen mot Italien, begränsas Z. av Zillertalalperna, som i Hoch-feiler nå 3,523 m ö. h. I dessa ligga många av Tysk-österrikiska alpföreningens förnämsta turiststationer, bl. a. Berlinerhütte. Zillia'cus, finländsk släkt, härstammar från köpmannen i Nyen Conrad Ziliaks (d. omkr. 1689). —-HenrikWilhelmJohan Z. (1823—87) blev jur. utr. dr 1860, politie-borgmästare i Helsingfors 1866, prokurators-adjoint 1873 samt senator och biträdande chef för civilexpeditionen 1875. Son till honom var K. V. Z. (se nedan) och brorson G. E. Z. (se nedan). H. E. P. Zillia'cus, Gustaf Emil, finländsk författare (f. 1878 1/9); jfr släktart. Disputerade 1905 på avh. »Den nyare franska poesin och antiken» och blev 1909 docent i litteraturhistoria i Helsingfors. Z. är en synnerligen fin och grundlig kännare av den grekiska litteraturen, som han behandlat i flera essäistiska verk: »Grekisk lyrik» (ny uppl. 1928), »Sophokles» (1919) och essäsamlingen »Lans och lyra» (1933). Hans djupa humanistiska bildning och hans ypperliga essäkonst fram träda även i hans reseskildringar från Grekland och Italien: »Pilgrimsfärder i Hellas» (1923), »Romerska vandringar» (1924), »Italienare» (1930). Z. tillhörde grundläggarna av de litterära tidskrifterna Euterpe (1902—05) och Argus (senare Nya Argus; 1906 ff.) och är fortfarande red. för den senare. Sedan 1929 är han ordf, i Finlands svenska författareförening. Som skald framträdde Z. 1915 med diktsamlingen »Offereld» och bar senare utgivit samlingarna »Hellenika» (1917), »I grottan» (1920), »Soluret» (1926) och »Templet» (1931). Z:s diktning är till formen klar och fast, vittnande om intryck av antiken och den franska Parnassdiktningen; dess motiv äro huvudsaki. hämtade från Södern och antiken, från hemmet och familjelivet. En mycket betydande insats har Z. gjort genom sina tolkningar av grekisk dikt, vilka tillhöra det främsta svensk översättningskonst skapat. Dit höra »Grekiska epigram» (1923) och Aischylos’ tragedier »Agamemnon» (1929), »Gravoffret» (s. å.), »Eumeniderna» (1930), »Prometheus» (1931), »De sju mot Thebe» (1932) och »De skyddssökande» (1933). Z. har även utgivit »Sonetter och sånger» (1921), huvudsaki. innehållande övers, av fransk och engelsk dikt. Sv. akad. tilldelade 1930 Z. sin stora guldmedalj. G-r C. Zillia'cus, Konrad (Konni) Viktor, finländsk politiker och författare (1855— 1924); jfr släktart. Efter avlagda juridiska examina ägnade sig Z. åt jordbruk men misslyckades ekonomiskt, förde 1889—98 ett kringflackande liv i Amerika, Japan m. fl. länder och sände livfulla korrespondenser därifrån om utvand-rarproblemet m. m. I bokform utkommo bl. a. fyra novellsamlingar (1890—99; ny uppl., »Utvandrare», 2 bd, 1922—23) och senare »Vandringsår» (3 bd, 1920—23). [-Återkom-] {+Återkom-+} men till Finland, inträdde Z. 1899 i Nya Pressens redaktion och var en av tillskyndarna av den stora kulturadressen till tsaren. Efter tidningens indragning lämnade han åter Finland och drev propagandaverksamhet bl. a.