Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zinkföreningar - Zinkgruvor - Zinkgrått - Zinkgrönt el. Koboltgrönt - Zinkgult - Zinkit, Rothzinkerz el. Röd zinkmalm - Zinkkarbonat - Zinkkliché - Zinkklorid - Zinklegeringar - Zinklim, Zinkliniment - Zinkmalm - Zinkografi - Zinkoxid - Zinkpreparat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
Zinkgruvor—Zinkpreparat
1182
ZnS (jfr Z i n k b 1 ä n d e), vitt, olösligt
ämne, som i blandning med bariumsulfat
utgör färgämnet litopon (se d. o.); z i n k k r
o-m a t el. färgämnet z i n k g u 1 t. G. S-ck.
Zinkgruvor, a.-b., se Ryllshytte gruvor.
Zinkgrått, se Zink.
Zinkgrönt el. K o b o 11 g r ö n t, se
Koboltfärger.
Zinkgult, se Zinkföreningar.
Zinklt, Rothzinkerz el. Röd
zinkmalm, ett av manganbaltig zinkoxid, ZnO
(teoretiskt 80,3 % Zn), bestående, hexagonalt
(se Kristallsystem) kristalliserande,
halv-metalliskt glänsande, djuprött mineral med god
klyvbarhet och pomeransgult streck.
Hårdheten är 4—4,5 (se Hårdhetsskala) och spec.
v. 5,4—5,7. Se vidare Zinkmalm. N. Zn.
Zinkkarbonät, kem., se Z i n k s p a t.
Zinkkliché, se F o t o t y p i.
Zinkklorld, kem., se Zinkföreningar.
Zinklegeringar, se
Aluminiumlegeringar, Brons, Mässing och N
y-silver.
Zinklim, Zinkliniment, se Zinkpreparat.
Zinkmalm. De viktigaste
zinkmalmsmine-ralen utgöras av dels sulfiden zinkblände,
ZnS. dels ett antal »oxidiska» mineral:
kar-bonatet zinkspat (galmeja), ZnCO3, silikaten
calamin (kiselgalmeja), 2 ZnO . SiO2 . II2O, och
willemit, 2 ZnO . SiO2, spinellmineralet
frank-linit, ZnO. Fe2O3, och oxiden zinkit, ZnO.
Zinkblände (se d. o.) är det enda primära
zinkmalmsmineralet av betydelse, tillika det
vanligaste av zinkmalmsmineralen och det
enda av dessa, som i Sverige är föremål för
gruvdrift. Det uppträder i nästan alla
sulfid-malmer, oberoende av på vilket sätt dessa
bildats. Zinkspat och calamin torde i regel
vara sekundära, bildade vid
vittringsproees-sers inverkan på zinkblände (jfr V i 11 r i n g).
Franklinit, willemit och zinkit äro i stort
sett begränsade till det som producent av z.
likvisst mycket viktiga Franklin
Furnace-distriktet i New Jersey.
Zink-manganmal-merna där hålla 50 % franklinit, 20—30 %
willemit och 2—6 % zinkit.
Z. äro sällan rena. Zinkblände är vanl.
blandat med blyglans m. fl. mineral. Många
metasomatiska zink- och blymalmer leda
tydligt sitt ursprung från eruptivbergarter (t.
ex. Magdalena i New Mexico, Kaveltorp m. fl.
mellansvenska fyndigheter). Talrika andra
metasomatiska zink- och blymalmer, gärna
uppträdande i kalksten, äro emellertid ej så
nära knutna till eruptivbildningar, att någon
sådan kan direkt utpekas som
»malmbring-are». Även från malmgångar (med
zinkblände och blyglans) erhållas betydande mängder
z. (t. ex. Rhenska skifferbergen, Harz.
Car-tagena i Spanien). De metasomatiska
fyndigheterna i kalksten, bl. a. de båda
huvudområdena för z. på jorden, näml.
Mississippi-bäckenet (jfr Malm, sp. 702) och
Oberschle-sien, lämna tills, m. sådana gångar allra
största delen av världsproduktionen av z. På
många ställen i t. ex. Amerika brytas
vittrade zink-blymalmer. Genom vittringen ha
dessa överförts till mera lättreducerade
former, huvudsaki. karbonat, och därvid kan
zinken ha blivit omflyttad, så att det
gynnsamma förhållandet inträtt, att z. uppträder
skild från blymalmen.
Sveriges största fyndighet av z. är
Ämme-berg. Malmen där bildar lagerliknande band
i leptit och är jämförelsevis fri från andra
malmmineral än zinkblände. F. ö. äro
emellertid de svenska, i allm. i leptitformatmnen
uppträdande z. nära förbundna med malmer
av koppar, bly och svavelkis. Bland sådana
förekomster märkas Falun. Garpenberg.
Kalv-bäcken (Vika socken), Ryllshyttan,
Saxberget, Svartviksgruvan (Svärdsjö socken i,
Sör-vik (vid Ludvika) och Västersilvbergsstrecket,
samtliga i Dalarna, Kaveltorp i Västmanland
samt ett antal ännu ej i drift tagna
förekomster i Skelleftefältet (se d. o.). Även kunna
nämnas Bersbo, Sala och Dannemora. 1
Finland vinnes z vid Orijärvi. Tidigare har
sådan där erhållits även vid Pitkäranta.
En ej obetyd.ig del av den z., som brytes,
nyttjas för beredning av zinkvitt och litopon.
Världsproduktionen av zinkmetall utgör omkr.
1 mill. ton per är. Huvudproducenterna av z.
äro f. n. U. S. A., Polen-Tyskland
(Oberschle-sien m. m.), Australien, Kanada, Spanien och
Japan. Den stora zinkindustrien i Belgien är
grundad på till största delen importerad z. I
Sverige erhöllos 1932 omkr. 46,000 ton z. (med
24,500 ton zink), allt för export. Ingen
framställning av metallisk zink ur inhemsk z.
ägde då rum där. N. Zn.
Zinkografl, ett grafiskt s. k.
plantrycksför-farande (jfr Fotomekaniska
reprodu k tionsfö rf aranden, sp. 890), vid
vilket tryckformen utgöres av en zinkplåt,
på vilken teckningen är utförd antingen
direkt på plåten eller genom övertryck (jfr
Litografi); tryckningen sker enl. samma
princip som vid litografien. Med z.,
zinkogra-fiska förfaranden, betecknas stundom även en
del andra hög- och djupetsningsmetoder, vid
vilka tryckformen utgöres av zink. J. H-g.
Zinkoxid, kem., se Zinkföreningar
och Zinkvitt.
Zinkpreparat ha viktig medicinsk
användning såsom adstringerande, delvis även
antiseptiska och etsande läkemedel. Utvärtes för
adstringering av hudlösheter, eksem, ytliga
brännskador m. m. nyttjas ofta zinkoxid
el. zinkvitt (Zinci oxidum), ett vitt
strö-pulver, tills, m. stärkelse, talk o. dyl.; vidare
i form av zinksalva (se d. o.), z i n
k-oxidpasta (se Pasta), zinklim
(Gelatina zinci oxidi), vita, mjukt elastiska kakor,
som vid användningen smältas i lindrig värme.
Preparatet påstrykes med pensel på huden
och stelnar snart till en vit hinna; skyddas
med ett lätt förband. Vidare ingår zinkoxid
i zinkliniment (Linimentum zincicum
spissum), en vitaktig, homogen, mycket
tjockflytande massa, som begagnas på akuta eksem
och brännskador. Zinksuperoxid (Zinci
peroxidum), vitt el. gulvitt pulver, förenar
zinkoxidens hopdragande verkan med
väte-superoxidens desinficierande; brukas som
strö-pulver el. salva på infekterade sår m. m. —
Zinksulfat (Zinci sulfas), vita,
lättlös-liga kristaller, nyttjas mest i utspädd
lösning såsom adstringerande och antiseptiskt
medel till indrypning i ögonen vid
konjunk-tivit (se d. o.) samt till insprutningar mot
dröppel. — K 1 o r z i n k (Zinci chloridum),
ett vitt pulver, brukas ibland till etsning —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
