Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zinzendorf, Nikolaus Ludwig von - Zion - Zionismen - Zipangu - Zips - Zirkel, Ferdinand - Zirknitzsjön - Zirkon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Zion—Zirkon
1186
justitieråd i Dresden men fortsatte sin
religiösa verksamhet genom att anordna
uppbyg-gelsemöten i sitt hem och 1725—26 utge
vecko-tidskriften Le Socrate de Dresde, genom
vilken han sökte nå de av upplysningsidéerna
påverkade kretsarna.
Sin egentliga livsgärning började Z. först
när han tog sig an de flyktingar, som 1722
slagit sig ned på
hans gods
Berthels-dorf och skapat
kolonien Herrnhut
(se H e r r n h
u-t a r e). 1727
lämnade Z. sin
statstjänst och ägnade
sig helt åt
ledningen av
Evangeliska brödraför-samlingen. Under
de närmaste åren
utvecklades hans
egen religiösa
åskådning under
opposition såväl
mot Hallepietismen
som mot den historielösa mysticismen. Z.
grep tillbaka till den luterska
rättfärdiggö-relseläran, varvid han särskilt framhöll dess
karaktär av »hjärtereligion». I samband
härmed stod hans energiska framhävande av
Kristi betydelse, särskilt i dennes lidande och
död, vilket småningom ledde till ett
överdrivet betonande av den korsfästes sår och blod.
1734 inträdde Z. i prästeståndet och knöt
förbindelser med Danmark, varvid han 1735
även besökte Sverige. 1736 utvisades han
från Sachsen på grund av konventiklar och
falsk lära. Han skapade då i Wetterau (i v.
Tyskland) en »pilgrimsförsamling», som blev
herrnhutismens centrum fram till 1750. 1737
vigdes Z. till biskop i brödraförsamlingen och
vidgade nu sin verksamhet ut över Europa.
1739 besökte han Västindien och vistades 1741
—43 i Amerika. Z:s inflytande växte alltmer,
så att han 1747 åter fick tillträde till Sachsen,
varefter Herrnhut åter blev centrum för
samfundet.
Fantasirik, känslofull ända till bisarrhet
och impulsiv, blev Z. både en framstående
talare och skald. Stundom fick dock hans
diktning på grund av bristande självtukt en
viss osund karaktär. Z. utgav en mängd
skrifter, men någon samlad upplaga av dem
finnes icke.
Litt.: A. G. Spangenberg, »Leben Z:s» (8
dir, 1772—75); B. Becker, »Z. im Verhältnis
zu Philosophie und Kirchentum seiner Zeit»
(1886); J. Th. Müller, »Z. als Erneuerer der
alten Brüderkirche» (1900); O. Pfister, »Die
Frömmigkeit Z:s» (1910), med G. Reichels
motskrift »Z:s Frömmigkeit im Licht der
Psy-choanalyse» (1911); O. Uttendörfer, »Z. und
die Jugend» (1923) och »Z:s
Weltbetrach-tung» (1929). Jfr litt. till art.
Herrn-h u t a r e. Hg Pl.
Zion, se Sion.
ZionBsmen, se Sionismen.
Zipangu, Marco Polos namn på Japan.
Zips [tsips], slovak. Spis, magyar. Szepes,
landskap i Tjeckoslovakien, n. Slovakien, ö.
om Höga Tatra, kring floderna Poprad och
Hornad. Z. var fordom ett rikt
bergverks-distrikt (järn- och kopparmalm). Städerna
hade till stor del tysk befolkning (numera i
starkt avtagande) och gynnades av
vittgående privilegier. Flera av dem voro 1412—1772
förpantade till Polen.
Zirkel [tsi’r-], Ferdinand, tysk geolog
och petrograf (1838—1912), prof, på olika håll,
från 1872 i mineralogi och geologi i Leipzig.
Z. var den förste mera framstående geolog,
som insåg värdet av samt systematiskt
till-lämpade och utvecklade den av Sorby (se d.
o.) utbildade metoden för undersökning av
mineral och bergarter medelst slipprov (se
d. o.), och kan anses som skapare av den
mikroskopiska petrografien. Bland Z:s
arbeten märkas bl. a. »Lehrbuch der Petrographie»
(2 bd, 1866; 2:a uppl., 3 bd, 1893—94) och
»Die mikroskopische Beschaffenheit der
Mine-ralien und Gesteine» (1873). 10:e (1877) t. o.
m. 15 :e (1907) omarb. uppl. av C. F.
Nau-manns (se d. o.) »Elemente der Mineralogie»
utgåvos av Z. (N. Zn.)
Zirknitzsjön [tsi’rk-], slov. Cerknisko jezero,
insjö i n. v. Jugoslavien, 22 km s. s. v. om
Ljubljana, nära byn Zirknitz (Cerknica) och
ital. gränsen; en typisk karstsjö med
underjordiskt till- och avlopp. Vattenståndet är
mycket varierande: efter ihållande regn kan
arealen uppgå till 21—56 kvkm; efter
torkperioden är bottnen stundom till stor del torrlagd
och gräsbevuxen.
Zirkön, diamantglänsande, tetragonalt (se
Kristallsystem) kristalliserande, svagt
radioaktivt (se Radioaktiva mineral,
sp. 388 och 390) mineral, som huvudsak!,
utgöres av zirkoniumsilikat, ZrO2 . SiO2, samt
i friskt tillstånd har stor hårdhet (7,5; se
Hårdhets skal a) och hög spec. v. (4,2
—4,9). Z. är osmältbar för biåsröret och
bildar gärna tydliga, ibland färglösa, vanl.
grå, gula, gröna, bruna, rödbruna el. svarta
kristaller, begränsade av prisma- och
pyramidytor. Vanlig z., som utgör ett av
råmaterialen för framställning av
zirkoniumprepa-rat, är mer el. mindre ogenomskinlig. Klart
genomskinlig (ädel) z., företrädesvis den
gulröda hyacinten (se d. o.), nyttjas som
ädelsten. På senare år har, särskilt i U. S. A.,
blå z. (»siamesisk akvamarin» el. »starlit»)
från Siam börjat bli omtyckt. Dess vackra
blå färg är ej den naturliga utan har
erhållits genom upphettning av grå till rödbruna,
stenar under inverkan av ångor från en
lösning av koboltnitrat och kaliumferrocyanid.
Z. är en vanlig underordnad beståndsdel i
många eruptiva bergarter (särskilt graniter
och syeniter samt dessas pegmatiter, se d. o.),
gnejser, vissa kalkstenar m. m. och
förekommer även i därur bildade lösa avlagringar.
Ur sådana utvinnes den t. ex. på Ceylon,
varifrån man får de flesta och bästa ädla z.,
vilka härstamma ur därvarande gnejser och
kalkstenar. Även i Australien finnas viktiga
fyndorter för ädel z. M a 1 a k o n är en
vat-tenhaltig, omvandlad z. Varieteter av z. äro
bl. a. även a 1 v i t och c y r t o 1 i t (se dessa
ord). Hafniumdioxidhalten kan hos vissa
zir-konvarieteter uppgå till 17 %. — Se även
Zirkonium och Ädelstenar. N. Zn.
XX. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
