1189 Z-järn—Zoe 1190 d. o.) införda sentimentalismen. Ehuru hans diktning — elegier (däribland den berömda, efter Th. Gray fritt omdiktade Landsbykyrko-gården), idyller med stiliserade sentimentala bilder ur bondelivet, ballader (främst »Lud-mila», efterbildning av Bürgers »Lenore») —• var främmande för romantikens anda, fick han det oaktat anseende som romantikens banbrytare i Ryssland. Sin främsta betydelse äger han genom en översättningsverk-samhet av väldiga mått: han tolkade bl. a. Schiller, Goethe, Bürger, Uhland, Th. Moore, Byron och Odysséen med ovanligt mästerskap. Ilans konstnärskap i versbehandlingen blev banbrytande; hans inflytande därvidlag framträder i rysk poesi från Pusjkin ända till symbolisterna. — Ty. monogr. av L. Koblin-skij-Ellis (1934). A. Kgn. Z-järn, se F as on j ä r n. Zlatoust [zlatao'st], stad i Uralområdet, Sov-jetryssland, 205 km s. v. om Sverdlovsk, vid järnvägen Samara—Tjeljabinsk; 75,029 inv. (1931). Z. är en av medelpunkterna för Ural-bergens järnindustri med stora masugnar och stålverk; dessutom betydande lervarufabriker. Zlatovratskij [zlatavra'-], N i k o 1 a j, rysk författare (1845—1911), var en av de mera bemärkta representanterna för den ryska s. k. narodniklitteraturen. Hans på 1870- och 1880-talet utgivna bonderomaner utmärka sig för utomordentlig förtrogenhet med och kärlek till ämnet men lida av en tröttande omständlighet och som sambällsdokument av en naivt måttlös idealisering av den ryska bondeklassen ; viktigast är romanen »Grundvalarna» (1882), där Z. tecknar början till den sedan så mycket omtalade kulakklassens kamp mot det ryska bondelivets gamla struktur. A. Kgn. Zlfn [zlln], stad i ö. Mähren, Tjeckoslovakien, vid Moravas biflod Drevnice; 21,584 inv. (1930). Z., som ännu 1921 var en obetydlig landsortsstad (4,672 inv.), har snabbt uppblomstrat i samband med anläggningen av firman Bafas stora skofabriker (12,000 arb.). De nya stadsdelarna äro modernt planerade med stora parker, ståtliga skolor och sjukhus, prydliga arbetarbostäder m. m. Se bild på pl. 2 till Tjeckoslovakien. Zlota iipa [zlå'ta li'pa], vänsterbiflod till Dnjestr, i po. vojevodskapet Tarnopol, ö. Gali-zien. Under världskriget ägde strider ofta rum vid Z., särskilt sept. 1916 (se Polskryska fronten, sp. 1215). Zloty [zlå'ty], po., »gyllene», gulden, polsk myntenhet, införd genom valutastabiliseringen 1924. Z. delas i 100 groszy (se Polen, sp. 1156). I det forna Polen fanns det z. av växlande värde. Zn, kem. tecken för en atom zink. Znaim [tsna'-], se Z n o j m o. Znojmo [znåi'må], ty. Znaim, stad i s. Mähren, Tjeckoslovakien, vid Moravas biflod Dyje (Thaya); 25,832 inv. (1930; ung. 1/3 tyskar). Flera märkliga byggnader, bl. a. slottet (delvis från 1100-talet), gamla rådhuset (1400-talet; med ett 80 m högt torn) och den gotiska kyrkan Svaty Mikulås (1300—1400-talet). Z. är viktig järnvägsknut och medelpunkt i ett rikt jordbruksdistrikt (grönsaker, frukt, vin, spannmål). Tillv. av lergods och skodon; konservfabriker (specialitet saltgurkor). Zoa'rces, zool., se T å n g 1 a k e. Zodiakalljuset, sett från en bergstopp i Pyrenéerna. Zobel [så'-], Sobel, se M å r d s 1 ä k t e t. Zobeltitz [tsä'beltits], II a n n s von, tysk författare (1853—1918), red. av Daheim och Velhagen und Klasings Monatshefte, skrev lättlästa och livfulla romaner. — Hans bror Fe do r von Z. (1857—1934), känd bibliofil, utgav Zeitschrift für Bücherfreunde; han skrev också underhållande romaner (ett par i sv. övers.). Zodiakälljus el. D j u r k r e t s 1 j u s, ljusskimmer, som framträder på senvintern och förvåren strax efter solnedgången och under hösten strax före uppgången såsom en ljuspyramid med basen vid. horisonten och mittlinjen ganska nära sammanfallande med ekliptikan. Nära horisonten har z. en ljusstyrka, som avsevärt överträffar Vintergatans. Med växande avstånd från solen avtar ljusstyrkan, men ännu 90° från denna kan man skönja z:s skimmer. — På motsatta sidan av himlen iakttas en ljusfläck, mot-skenet, som förenas med z. genom ett ytterst svagt ljusband, 1 j u s b r y g g a n. P. J. van Rhijn har genom uppmätningar av natthimlens ljusförhållanden visat, att z. i själva verket sträcker sig över hela himlen. — Några säkra ändringar i z:s ljusstyrka och form ha ej konstaterats. Undersökningarna av z:s spektra visa, att z. måste bestå av ett moln av små partiklar, som återkasta solljuset. Det har rått högst olika meningar om z:s kosmiska ställning, men det synes dock numera vara fastslaget, att det ej kan vara av terrestert ursprung. Däremot är det ännu oklart huruvida z. är en jorden omgivande dunstring el. en kring solen kretsande ring. Den senare teorien är dock den allmännast antagna. — Z., som var uppmärksammat redan av egypterna, har i nyare tid varit föremål för ingående iakttagelser och undersökningar av bl. a. J. Schmidt, Heis, Fessenkoff, Schmid och Hoffmeister. Den grundligaste teoretiska utredningen av z:s sannolika uppbyggnad är gjord av H. v. Seeliger. K. Lmk. Zodiaken, astron., se Djurkretsen. Zoé, östromersk kejsarinna (980—1050), dotter till Konstantin VIII, vilken på sin dödsbädd 1028 förmälde henne med efterträdaren, Romanos IV Argyros. Z. tog till älskare Mikael (IV) Paflagoniern, vilken 1034 som hennes gemål efterträdde den trol. under Z:s