Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Z-järn—Zoe
1190
d. o.) införda sentimentalismen. Ehuru hans
diktning — elegier (däribland den berömda,
efter Th. Gray fritt omdiktade
Landsbykyrko-gården), idyller med stiliserade sentimentala
bilder ur bondelivet, ballader (främst
»Lud-mila», efterbildning av Bürgers »Lenore») —•
var främmande för romantikens anda, fick
han det oaktat anseende som romantikens
banbrytare i Ryssland. Sin främsta
betydelse äger han genom en
översättningsverk-samhet av väldiga mått: han tolkade bl. a.
Schiller, Goethe, Bürger, Uhland, Th. Moore,
Byron och Odysséen med ovanligt mästerskap.
Ilans konstnärskap i versbehandlingen blev
banbrytande; hans inflytande därvidlag
framträder i rysk poesi från Pusjkin ända till
symbolisterna. — Ty. monogr. av L.
Koblin-skij-Ellis (1934). A. Kgn.
Z-järn, se F as on j ä r n.
Zlatoust [zlatao’st], stad i Uralområdet,
Sov-jetryssland, 205 km s. v. om Sverdlovsk, vid
järnvägen Samara—Tjeljabinsk; 75,029 inv.
(1931). Z. är en av medelpunkterna för
Ural-bergens järnindustri med stora masugnar och
stålverk; dessutom betydande lervarufabriker.
Zlatovratskij [zlatavra’-], N i k o 1 a j, rysk
författare (1845—1911), var en av de mera
bemärkta representanterna för den ryska s. k.
narodniklitteraturen. Hans på 1870- och
1880-talet utgivna bonderomaner utmärka sig för
utomordentlig förtrogenhet med och kärlek
till ämnet men lida av en tröttande
omständlighet och som sambällsdokument av en naivt
måttlös idealisering av den ryska
bondeklassen ; viktigast är romanen »Grundvalarna»
(1882), där Z. tecknar början till den sedan
så mycket omtalade kulakklassens kamp mot
det ryska bondelivets gamla struktur. A. Kgn.
Zlfn [zlln], stad i ö. Mähren,
Tjeckoslovakien, vid Moravas biflod Drevnice; 21,584 inv.
(1930). Z., som ännu 1921 var en obetydlig
landsortsstad (4,672 inv.), har snabbt
uppblomstrat i samband med anläggningen av
firman Bafas stora skofabriker (12,000 arb.).
De nya stadsdelarna äro modernt planerade
med stora parker, ståtliga skolor och
sjukhus, prydliga arbetarbostäder m. m. Se bild
på pl. 2 till Tjeckoslovakien.
Zlota iipa [zlå’ta li’pa], vänsterbiflod till
Dnjestr, i po. vojevodskapet Tarnopol, ö.
Gali-zien. Under världskriget ägde strider ofta
rum vid Z., särskilt sept. 1916 (se
Polskryska fronten, sp. 1215).
Zloty [zlå’ty], po., »gyllene», gulden, polsk
myntenhet, införd genom valutastabiliseringen
1924. Z. delas i 100 groszy (se Polen, sp.
1156). I det forna Polen fanns det z. av
växlande värde.
Zn, kem. tecken för en atom zink.
Znaim [tsna’-], se Z n o j m o.
Znojmo [znåi’må], ty. Znaim, stad i s.
Mähren, Tjeckoslovakien, vid Moravas biflod Dyje
(Thaya); 25,832 inv. (1930; ung. 1/3 tyskar).
Flera märkliga byggnader, bl. a. slottet
(delvis från 1100-talet), gamla rådhuset
(1400-talet; med ett 80 m högt torn) och den gotiska
kyrkan Svaty Mikulås (1300—1400-talet). Z.
är viktig järnvägsknut och medelpunkt i ett
rikt jordbruksdistrikt (grönsaker, frukt, vin,
spannmål). Tillv. av lergods och skodon;
konservfabriker (specialitet saltgurkor).
Zoa’rces, zool., se T å n g 1 a k e.
Zodiakalljuset, sett från en bergstopp i Pyrenéerna.
Zobel [så’-], Sobel, se M å r d s 1 ä k t e t.
Zobeltitz [tsä’beltits], II a n n s von, tysk
författare (1853—1918), red. av Daheim och
Velhagen und Klasings Monatshefte, skrev
lättlästa och livfulla romaner. — Hans bror
Fe do r von Z. (1857—1934), känd bibliofil,
utgav Zeitschrift für Bücherfreunde; han skrev
också underhållande romaner (ett par i sv.
övers.).
Zodiakälljus el. D j u r k r e t s 1 j u s,
ljusskimmer, som framträder på senvintern och
förvåren strax efter solnedgången och under
hösten strax före uppgången såsom en
ljuspyramid med basen vid. horisonten och
mittlinjen ganska nära sammanfallande med
ekliptikan. Nära horisonten har z. en
ljusstyrka, som avsevärt överträffar
Vintergatans. Med växande avstånd från solen avtar
ljusstyrkan, men ännu 90° från denna kan
man skönja z:s skimmer. — På motsatta
sidan av himlen iakttas en ljusfläck,
mot-skenet, som förenas med z. genom ett
ytterst svagt ljusband, 1 j u s b r y g g a n. P. J.
van Rhijn har genom uppmätningar av
natthimlens ljusförhållanden visat, att z. i själva
verket sträcker sig över hela himlen. —
Några säkra ändringar i z:s ljusstyrka och
form ha ej konstaterats. Undersökningarna av
z:s spektra visa, att z. måste bestå av ett
moln av små partiklar, som återkasta
solljuset. Det har rått högst olika meningar om
z:s kosmiska ställning, men det synes dock
numera vara fastslaget, att det ej kan vara
av terrestert ursprung. Däremot är det ännu
oklart huruvida z. är en jorden omgivande
dunstring el. en kring solen kretsande ring.
Den senare teorien är dock den allmännast
antagna. — Z., som var uppmärksammat
redan av egypterna, har i nyare tid varit
föremål för ingående iakttagelser och
undersökningar av bl. a. J. Schmidt, Heis, Fessenkoff,
Schmid och Hoffmeister. Den grundligaste
teoretiska utredningen av z:s sannolika
uppbyggnad är gjord av H. v. Seeliger. K. Lmk.
Zodiaken, astron., se Djurkretsen.
Zoé, östromersk kejsarinna (980—1050),
dotter till Konstantin VIII, vilken på sin
dödsbädd 1028 förmälde henne med efterträdaren,
Romanos IV Argyros. Z. tog till älskare
Mikael (IV) Paflagoniern, vilken 1034 som
hennes gemål efterträdde den trol. under Z:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
