1199 Zoologia danica—Zoologiska museer 1200 »Histoire naturelle» betonade sambandet mellan olika naturföreteelser, stödd på det anatomiska och morfologiska detaljarbete, som utfördes av hans medarb. Louis Daubenton (1716—99). Genom Buffons upptäckter och tankeuppslag blev hans verksamhet av stor betydelse för biologiens utveckling. I likhet med Linné väckte han ett livligt intresse för naturalhistoria, som verkade i hög grad stimulerande på följ, tiders zoologiska forskning. Lägre djur, som ditintills endast ofullständigt voro kända, bearbetades av dansken O. F. M ü 11 e r (1730—84) och den tyskfödde Simon Pallas (1741—1811), som även utvidgade kännedomen om däggdjuren. — Nästa period kännetecknas av den moderna, jämförande morfologiens uppkomst. Den nyare embryologiens grundläggare är C. F. Wolff (1733—94), och F. V i c q - d’A z y r (1748—94) påvisade bl. a. förekomsten av s. k. rudimentära organ. En insats, vars värde diskuterats, gjordes av de tyska naturfilosoferna, vilkas mest bemärkte representant var Lorenz Oken (1779—1851). I viss mån närstående denna riktning var (fransmannen É. Geoffroy Saint-IIilaire (1772—1844), som, utgående från Buffon, visade, att samma organ hos olika djur kan ha skilda funktioner, och därigenom jämnade vägen för homo-logi- och analogibegreppen. Vida mer betydelsefull för den moderna biologiens utveckling blev Jean de Lamarck (1744— 1829), genom naturfilosofiska spekulationer den vetenskapliga descendenslärans grundläggare. Artens konstans, som redan betvivlats av Buffon och Geoffroy Saint-IIilaire men antagits av Linné, förnekades av Lamarck, som också sökte visa huru levnadssättet o. a. inflytanden utifrån framkalla ärftligt fixerade förändringar, som leda till uppkomsten av nya arter. Det spekulativa draget i hans forskningar jämte hans bristande naturvetenskapliga allmänbildning gjorde, att hans teorier mottogos mycket kallsinnigt av samtiden. Den ännu bristfälliga kännedomen om djurens anatomi ökades av Georges C u-vier (1769—1832), som i sina »Lejons d’ana-tomie comparée» utsträckte sina anatomiska undersökningar över nästan alla djurgrupper och organsystem. Han var därjämte den förste, som anlade morfologiska synpunkter på de fossila djuren. I motsats till Lamarck fast-höll han vid artens oföränderlighet, varigenom hos honom och hans efterföljare benämningen »släktskap» mellan olika former endast har bildlig betydelse. I Tyskland inlades stora förtjänster om den jämförande anatomien av J. F. M e c k e 1 (1781—1833), medan K. E. von B aer (1792—1876) förenade de resultat denna vetenskap ernått med grundläggande embryologiska upptäckter. Viktiga morfologiska bidrag under 1800-talet lämnades även av H. R a t h k e, J. M ü 11 e r, sir R. Owen, K. T h. E. S i e b o 1 d, F. L e y d i g. J. S t e e n s t r u p, S. L o v é n, M. S a r s m. fl. Djurens system utvecklades vidare av R. Leuckart. Den zoologiska utvecklingen under 1800-talet efter Darwin (se d. o.) gick huvudsaki. i descendenslärans tecken (se D e s-cen den slä ra). Viktiga bidrag inom morfologi och embryologi ha lämnats av T h. IT. H u x 1 e y, E. H. H a e c k e 1, C. Gegen- b a u r och bland svenska forskare av V. Leche (se dessa ord). Även A. v. K ö 11 i-ker, F. Balfour, A. Kovalevskij, N. Kleinenberg, I. Me t j n i k o v, C. S. M i n o t och F. S ch au di n n ha gjort viktiga insatser särskilt i fråga om kännedomen om embryologien och om lägre organismer. Även paleontologien har i nyare tid gjort stora framsteg tack vare K. L. R ü t i-m e y e r, K. A. v. Z i 11 e 1, E. D. C o p e, O. C. Mars h, II. F. O s b o r n, W. D. M a 11 h e w och E. S t e n s i ö. Den jämförande fysiologien har bearbetats av bl. a. W. R o u x, C. H e r b s t, J. L o e b, T h. Morgan, som dock är berömd framför allt för sina ärftlighetsforskningar, och M. V e r w o r n. Beträffande djurpsykologi, djurgeografi och utvecklingsmekanik se dessa ord. Jfr även Djur. Litt.: »Allgemeine Biologie» (1915), »Zellen-und Gewebelehre, Morphologie» etc. (1913; zoologiska delen), »Abstammungslehre, Systematik» etc. (1914; alla i »Die Kultur der Gegen-wart»); E. Rådl, »Geschichte der biologischen Theorien» (2 dir, 1905—09); E. Nordenskiöld, »Biologins historia» (3 dir, 1920—24). T. P. Zoolo'gia dänica, berömt danskt planschverk, 160 kopparstick med latinsk text (4 bd, 1777—1806). Z. avsåg att avbilda alla den danska och norska faunans viktigare former. De tre första banden, av O. F. Müller (se d. o.), ge förträffliga bilder av lägre havsdjur. Det fjärde, av P. C. Abildgaard (se d. o.) och Rathke, är svagare. Under samma titel utgavs ett annat verk 1878—1907. Det börjades av J. C. Schiödte och fortsattes av H. J. Hansen (se d. o.) m. fl. Däri behandlas i ord och bild i 12 h. däggdjur, fiskar och några lägre djurgrupper. Lönnb. Zoologiska museer. Många äldre z. leda sitt ursprung från »kuriositetskabinett» med brokiga samlingar av mer el. mindre egendomliga eller vackra föremål ur djurriket, uppstoppade djur, horn, skal o. s. v., ofta blandade med etnografika, pretiosa m. m. En typisk sådan samling ägdes av apotekaren Seba (d. 1736) i Amsterdam, bearbetad av Artedi (se d. o.). Naturaliekabinett, som kommo vetenskapen till godo, ägdes i Sverige bl. a. av konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. När dylika samlingar kommo i offentlig ägo, gåvo de i flera fall upphov till verkliga museer, ss. sir Hans Sloanes (se d. o.) samlingar av allehanda naturalier m. m., som blevo början till British museum (se d. o.). Hamburgs museum uppges härleda sig ända från 1657, men samlingarna sammanfördes ej i eget hus förrän 1840 och öppnades för allmänheten 1843. Berlinmuseets historia kan räknas från 1810, men på nuv. plats invigdes det 1889. Utom de nämnda finnas i Europa stora zoologiska museer i Paris, Leiden, Leningrad, Wien, Moskva m. fl. städer, i Stockholm Naturhistoriska riksmuseet (se d. o.). I Nordamerika började anläggandet av zoologiska museer betydligt senare. Genom Smith-sonian institution (se d. o.), som konstituerades 1846, stiftades U. S. national museum såsom staternas centralmuseum (bl. a. 292,000 fåglar). I New York grundades 1869 American museum of natural history, som utom zoologiska (bl. a. 685,000 fåglar) samlingar