Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Zoologia danica—Zoologiska museer
1200
»Histoire naturelle» betonade sambandet
mellan olika naturföreteelser, stödd på det
anatomiska och morfologiska detaljarbete, som
utfördes av hans medarb. Louis Daubenton
(1716—99). Genom Buffons upptäckter och
tankeuppslag blev hans verksamhet av
stor betydelse för biologiens utveckling.
I likhet med Linné väckte han ett livligt
intresse för naturalhistoria, som verkade i hög
grad stimulerande på följ, tiders zoologiska
forskning. Lägre djur, som ditintills endast
ofullständigt voro kända, bearbetades av
dansken O. F. M ü 11 e r (1730—84) och den
tyskfödde Simon Pallas (1741—1811), som
även utvidgade kännedomen om däggdjuren.
— Nästa period kännetecknas av den
moderna, jämförande morfologiens uppkomst. Den
nyare embryologiens grundläggare är C. F.
Wolff (1733—94), och F. V i c q - d’A z y r
(1748—94) påvisade bl. a. förekomsten av s. k.
rudimentära organ. En insats, vars värde
diskuterats, gjordes av de tyska
naturfilosoferna, vilkas mest bemärkte representant var
Lorenz Oken (1779—1851). I viss mån
närstående denna riktning var (fransmannen É.
Geoffroy Saint-IIilaire (1772—1844),
som, utgående från Buffon, visade, att samma
organ hos olika djur kan ha skilda
funktioner, och därigenom jämnade vägen för
homo-logi- och analogibegreppen. Vida mer
betydelsefull för den moderna biologiens
utveckling blev Jean de Lamarck (1744—
1829), genom naturfilosofiska spekulationer
den vetenskapliga descendenslärans
grundläggare. Artens konstans, som redan betvivlats
av Buffon och Geoffroy Saint-IIilaire men
antagits av Linné, förnekades av Lamarck,
som också sökte visa huru levnadssättet o. a.
inflytanden utifrån framkalla ärftligt
fixerade förändringar, som leda till uppkomsten
av nya arter. Det spekulativa draget i hans
forskningar jämte hans bristande
naturvetenskapliga allmänbildning gjorde, att hans
teorier mottogos mycket kallsinnigt av samtiden.
Den ännu bristfälliga kännedomen om
djurens anatomi ökades av Georges C
u-vier (1769—1832), som i sina »Lejons
d’ana-tomie comparée» utsträckte sina anatomiska
undersökningar över nästan alla djurgrupper
och organsystem. Han var därjämte den förste,
som anlade morfologiska synpunkter på de
fossila djuren. I motsats till Lamarck
fast-höll han vid artens oföränderlighet,
varigenom hos honom och hans efterföljare
benämningen »släktskap» mellan olika former endast
har bildlig betydelse. I Tyskland inlades
stora förtjänster om den jämförande
anatomien av J. F. M e c k e 1 (1781—1833), medan
K. E. von B aer (1792—1876) förenade de
resultat denna vetenskap ernått med
grundläggande embryologiska upptäckter. Viktiga
morfologiska bidrag under 1800-talet
lämnades även av H. R a t h k e, J. M ü 11 e r, sir R.
Owen, K. T h. E. S i e b o 1 d, F. L e y d i g.
J. S t e e n s t r u p, S. L o v é n, M. S a r s
m. fl. Djurens system utvecklades vidare av
R. Leuckart. Den zoologiska utvecklingen
under 1800-talet efter Darwin (se d. o.) gick
huvudsaki. i descendenslärans tecken (se D e
s-cen den slä ra). Viktiga bidrag inom
morfologi och embryologi ha lämnats av T h. IT.
H u x 1 e y, E. H. H a e c k e 1, C. Gegen-
b a u r och bland svenska forskare av V.
Leche (se dessa ord). Även A. v. K ö 11
i-ker, F. Balfour, A. Kovalevskij,
N. Kleinenberg, I. Me t j n i k o v, C.
S. M i n o t och F. S ch au di n n ha gjort
viktiga insatser särskilt i fråga om
kännedomen om embryologien och om lägre
organismer. Även paleontologien har i nyare tid
gjort stora framsteg tack vare K. L. R ü t
i-m e y e r, K. A. v. Z i 11 e 1, E. D. C o p e, O. C.
Mars h, II. F. O s b o r n, W. D. M a 11 h e w
och E. S t e n s i ö. Den jämförande
fysiologien har bearbetats av bl. a. W. R o u x,
C. H e r b s t, J. L o e b, T h. Morgan, som
dock är berömd framför allt för sina
ärftlighetsforskningar, och M. V e r w o r n.
Beträffande djurpsykologi, djurgeografi
och utvecklingsmekanik se dessa ord.
Jfr även Djur.
Litt.: »Allgemeine Biologie» (1915),
»Zellen-und Gewebelehre, Morphologie» etc. (1913;
zoologiska delen), »Abstammungslehre,
Systematik» etc. (1914; alla i »Die Kultur der
Gegen-wart»); E. Rådl, »Geschichte der biologischen
Theorien» (2 dir, 1905—09); E. Nordenskiöld,
»Biologins historia» (3 dir, 1920—24). T. P.
Zoolo’gia dänica, berömt danskt
planschverk, 160 kopparstick med latinsk text (4 bd,
1777—1806). Z. avsåg att avbilda alla den
danska och norska faunans viktigare former.
De tre första banden, av O. F. Müller (se
d. o.), ge förträffliga bilder av lägre havsdjur.
Det fjärde, av P. C. Abildgaard (se d. o.) och
Rathke, är svagare. Under samma titel
utgavs ett annat verk 1878—1907. Det börjades
av J. C. Schiödte och fortsattes av H. J.
Hansen (se d. o.) m. fl. Däri behandlas i ord
och bild i 12 h. däggdjur, fiskar och några
lägre djurgrupper. Lönnb.
Zoologiska museer. Många äldre z. leda sitt
ursprung från »kuriositetskabinett» med
brokiga samlingar av mer el. mindre egendomliga
eller vackra föremål ur djurriket,
uppstoppade djur, horn, skal o. s. v., ofta blandade
med etnografika, pretiosa m. m. En typisk
sådan samling ägdes av apotekaren Seba (d.
1736) i Amsterdam, bearbetad av Artedi (se
d. o.). Naturaliekabinett, som kommo
vetenskapen till godo, ägdes i Sverige bl. a. av
konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa
Ulrika. När dylika samlingar kommo i
offentlig ägo, gåvo de i flera fall upphov till
verkliga museer, ss. sir Hans Sloanes (se d. o.)
samlingar av allehanda naturalier m. m., som
blevo början till British museum (se d. o.).
Hamburgs museum uppges härleda sig ända
från 1657, men samlingarna sammanfördes ej
i eget hus förrän 1840 och öppnades för
allmänheten 1843. Berlinmuseets historia kan
räknas från 1810, men på nuv. plats invigdes
det 1889. Utom de nämnda finnas i Europa
stora zoologiska museer i Paris, Leiden,
Leningrad, Wien, Moskva m. fl. städer, i
Stockholm Naturhistoriska riksmuseet (se d. o.).
I Nordamerika började anläggandet av
zoologiska museer betydligt senare. Genom
Smith-sonian institution (se d. o.), som
konstituerades 1846, stiftades U. S. national museum
såsom staternas centralmuseum (bl. a. 292,000
fåglar). I New York grundades 1869
American museum of natural history, som utom
zoologiska (bl. a. 685,000 fåglar) samlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
