1237 Åborätt 1238 Husdjur (1932) : 59,134 hästar, 315,109 nötkreatur, 123,376 får, 4,951 getter, 87,287 svin. Mejerihantering (1932) : 118 mejerier, därav 102 andels-; tillv. smör 8,564 ton, ost 1,342 ton. Skog-. Beräknad virkesmassa 100 mill. kbm (6,2% av Finlands virkesmassa). Indelning: Städer: Åbo, Nådendal, Nystad, Raumo, Björneborg. 4 köpingar (Salo, Ikalis, Loimaa, Vam-mala) och 109 landskommuner, fördelade på 9 härader, 9 domsagor med 32 tingslag, lydande under Åbo hovrätt. Länet består dels av Äbolands vidsträckta och örika skärgård, dels av s. v. delen av Finlands fastland, genomskuren av talrika ådalar, utmed vilka bosättningen grupperat sig. Här ligga landets äldsta kulturbygder, där jordbruket och dess binäringar stå högt. Äbo och Björneborg äro de främsta industristäderna; av mera betydande industriorter på landsbygden må nämnas Dalsbruk, Pargas och Norrmark, det sistnämnda sätet för den stora Ahlströmkoncernen (se Ahlström O sa k e-y h t i ö, A.). Till länet höra delar av statsbanorna Äbo—Karis—Helsingfors, Äbo—Toi-jala, Abo—Nådendal—Nystad och Björneborg—Tammerfors samt privatbanan Raumo— Peipohja; under byggnad är statsbanan Björneborg—Haapamäki. O. Brn. Åborätt, ständig och ärftlig besittningsrätt till jordbruksfastighet, vilken rätt reglerats i lagstiftning. Under stadgad å. innehas dels vissa kronans el. allmänna inrättningars hemman och lägenheter, dels och undantagsvis fastigheter i enskild ägo, särskilt en del under bruk skatteköpta hemman. — Liksom enskilda upplät kronan jord åt landbo (se Bonde, sp. 790) mot städja och avrad. Landbon var berättigad att kvarbli vid egendomen under den därför bestämda legotiden, förutsatt att han årl. erlade avraden samt behörigen höll hemmanet vid makt. Men vid legotidens utgång berodde det på frivillig överenskommelse om landboförhållandet skulle fortfara. I allm. fingo väl landborna, om åboskyldig-heterna fullgjordes, son efter fader kvarbli vid egendomen, för såvitt den ej behövdes för något allmänt ändamål. Bestämd försäkran därom hade de dock ej. Ä bergsmanshemman och kronorusthåll synas åborna visserligen ha åtnjutit ärftlig besittningsrätt från äldre tider, men först genom k. f. 21 febr. 1789 tillförsäkrades samtliga åbor å kronohemman, att, så länge de till hus och jord väl och försvarligen hävdade hemmanen, de och deras barn skulle sitta därå odrivna, man efter man, i den ordning särskilt vore stadgat. Genom Kammarkollegii kung. 29 febr. 1808 reglerades frågan om företrädesrätten till åbofastighet i stort sett efter förstfödslorätt inom åbostammen. Äbo äger jämväl överlåta hemmanet, t. o. m. till oskyld person. Men arvingar till och med syskonbarn eller dem, som äro i lika led med dessa, äga i sådant fall rätt att mot erläggande av löseskillingen tillträda å. (k. kung. 8 maj 1863). Finnes ej någon, som till följd av släktskap är berättigad tillträda hemmanet, skall frågan om dess disposition anmälas hos Kammarkollegium av K. B. för att underställas K. m:ts prövning. Särskilda bestämmelser om succes-sionsrätten till åboskapet gälla för kronolots-hemman, kronorusthåll samt krononybyggen, vilka senare ej av åbon kunna överlåtas med lika frihet, som 1863 medgivits i fråga om vanliga kronohemman. I allm. åligger det kronoåbo att väl hävda egendomen enl. för landbor meddelade bestämmelser, att erlägga egendomen på vilande utskylder samt att fullgöra de särskilda åligganden, som kunna ha varit förbundna med åboskapets upplåtande, t. ex. lotsning. Däremot äger åbon att bruka egendomen och tillgodogöra sig dess avkastning, likväl med de inskränkningar, som allmänna lagen stadgar för landbo, bl. a. i fråga om rättigheten att från gården föra fä och foder, varjämte särskilda inskränkningar gälla med avseende på rätten till skogen. I regel har åbo även skat-teköpsrätt till egendomen (se Skatteköp). I fråga om hemman, som ansetts vara av synnerlig nytta för bergsbruket, ävensom aug-ment. vilka betraktats som omistliga för ett rusthåll, hade skatteköpsrätten emellertid ej tillerkänts åbon utan bruksägaren och rust-hållaren. ■— Alla frågor huruvida åbo- och besittningsrätt å kronohemman el. nybyggen är förverkad el. eljest bör upphöra tillkomma numera allmän domstols handläggning. Under stadgad å. upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter äro ej många (1930, med undantag av kronobyggen. 289 om omkr. 25 mtl med en skatteköpeskilling av 2,837 kr. samt 1,514 lägenheter med en skatteköpeskilling av 7,920 kr.). De ha under 1800-talet i någon mån ökats genom upptagande av nybyggen i de n. länen men å andra sidan minskats genom skatteköpen och skatteomföringarna. Då kronans äganderätt till dem av dessa egendomar, vilka fått lösas till skatte mot en till staten ingående avgift, är till större delen betydelselös och skatte-köpeskillingarna uppgå till jämförelsevis små belopp, ha förslag väckts flera gånger, att dessa egendomar skulle omföras till skatte utan lösen, men dessa förslag ha hittills ej vunnit framgång. Om allmänna inrättningars fastigheter, innehavda under å., se Danviks hospital och Hvitfeldtska stipendiefonden. Till denna grupp höra några hemman, som tillhöra den för Jönköpings högre allm. läroverk disponerade V i-s i n g s ö skolegodsfond. — För egendomar i enskild ägo, vilka innehas under å., äro särskilda föreskrifter meddelade om förhållandet mellan åbon och bruksägaren å under bruk skatteköpta hemman. Under senare tid har införts en ärftlig och förytterlig besittningsrätt för obegränsad tid mot årlig, periodvis reglerbar avgäld till kronojord genom lagen 4 juni 1926 om upplåtelse under å. av viss jord. Genom denna s. k. nya å. har man företrädesvis avsett att erhålla en upplåtelseform, som, jämte förmånen av frihet från köpeskilling, beredde brukaren och hans efterkommande trygghet i besittningen av den upplåtna fastigheten med därå genom deras arbete och kostnader åstadkomna förbättringar men tillika i erforderlig grad bibehölle äganderätten hos kronan, som sålunda under lättare former än medelst expropriation skulle kunna (genom inlösen) komma i besittning av jorden, i händelse den bleve behövlig för något mera omedelbart statsändamål, och jämväl beredde särskild möjlighet för kronan att göra sig till