Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo och Björneborgs län - Åborätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237
Åborätt
1238
Husdjur (1932) : 59,134 hästar, 315,109
nötkreatur, 123,376 får, 4,951 getter, 87,287 svin.
Mejerihantering (1932) : 118 mejerier, därav 102
andels-; tillv. smör 8,564 ton, ost 1,342 ton.
Skog-. Beräknad virkesmassa 100 mill. kbm (6,2%
av Finlands virkesmassa).
Indelning: Städer: Åbo, Nådendal, Nystad, Raumo,
Björneborg. 4 köpingar (Salo, Ikalis, Loimaa,
Vam-mala) och 109 landskommuner, fördelade på 9
härader, 9 domsagor med 32 tingslag, lydande under Åbo
hovrätt.
Länet består dels av Äbolands vidsträckta
och örika skärgård, dels av s. v. delen av
Finlands fastland, genomskuren av talrika
ådalar, utmed vilka bosättningen grupperat
sig. Här ligga landets äldsta kulturbygder,
där jordbruket och dess binäringar stå högt.
Äbo och Björneborg äro de främsta
industristäderna; av mera betydande industriorter på
landsbygden må nämnas Dalsbruk, Pargas och
Norrmark, det sistnämnda sätet för den stora
Ahlströmkoncernen (se Ahlström O sa k
e-y h t i ö, A.). Till länet höra delar av
statsbanorna Äbo—Karis—Helsingfors,
Äbo—Toi-jala, Abo—Nådendal—Nystad och
Björneborg—Tammerfors samt privatbanan Raumo—
Peipohja; under byggnad är statsbanan
Björneborg—Haapamäki. O. Brn.
Åborätt, ständig och ärftlig besittningsrätt
till jordbruksfastighet, vilken rätt reglerats
i lagstiftning.
Under stadgad å. innehas dels vissa
kronans el. allmänna inrättningars hemman och
lägenheter, dels och undantagsvis fastigheter
i enskild ägo, särskilt en del under bruk
skatteköpta hemman. — Liksom enskilda
upplät kronan jord åt landbo (se Bonde,
sp. 790) mot städja och avrad. Landbon var
berättigad att kvarbli vid egendomen under
den därför bestämda legotiden, förutsatt att
han årl. erlade avraden samt behörigen höll
hemmanet vid makt. Men vid legotidens
utgång berodde det på frivillig
överenskommelse om landboförhållandet skulle fortfara.
I allm. fingo väl landborna, om
åboskyldig-heterna fullgjordes, son efter fader kvarbli
vid egendomen, för såvitt den ej behövdes för
något allmänt ändamål. Bestämd försäkran
därom hade de dock ej. Ä bergsmanshemman
och kronorusthåll synas åborna visserligen ha
åtnjutit ärftlig besittningsrätt från äldre
tider, men först genom k. f. 21 febr. 1789
tillförsäkrades samtliga åbor å kronohemman,
att, så länge de till hus och jord väl och
försvarligen hävdade hemmanen, de och deras
barn skulle sitta därå odrivna, man efter
man, i den ordning särskilt vore stadgat.
Genom Kammarkollegii kung. 29 febr. 1808
reglerades frågan om företrädesrätten till
åbofastighet i stort sett efter förstfödslorätt
inom åbostammen. Äbo äger jämväl överlåta
hemmanet, t. o. m. till oskyld person. Men
arvingar till och med syskonbarn eller dem,
som äro i lika led med dessa, äga i sådant
fall rätt att mot erläggande av löseskillingen
tillträda å. (k. kung. 8 maj 1863). Finnes
ej någon, som till följd av släktskap är
berättigad tillträda hemmanet, skall frågan om
dess disposition anmälas hos
Kammarkollegium av K. B. för att underställas K. m:ts
prövning. Särskilda bestämmelser om
succes-sionsrätten till åboskapet gälla för
kronolots-hemman, kronorusthåll samt krononybyggen,
vilka senare ej av åbon kunna överlåtas med
lika frihet, som 1863 medgivits i fråga om
vanliga kronohemman.
I allm. åligger det kronoåbo att väl hävda
egendomen enl. för landbor meddelade
bestämmelser, att erlägga egendomen på vilande
utskylder samt att fullgöra de särskilda
åligganden, som kunna ha varit förbundna med
åboskapets upplåtande, t. ex. lotsning.
Däremot äger åbon att bruka egendomen och
tillgodogöra sig dess avkastning, likväl med de
inskränkningar, som allmänna lagen stadgar
för landbo, bl. a. i fråga om rättigheten att
från gården föra fä och foder, varjämte
särskilda inskränkningar gälla med avseende på
rätten till skogen. I regel har åbo även
skat-teköpsrätt till egendomen (se Skatteköp).
I fråga om hemman, som ansetts vara av
synnerlig nytta för bergsbruket, ävensom
aug-ment. vilka betraktats som omistliga för ett
rusthåll, hade skatteköpsrätten emellertid ej
tillerkänts åbon utan bruksägaren och
rust-hållaren. ■— Alla frågor huruvida åbo- och
besittningsrätt å kronohemman el. nybyggen
är förverkad el. eljest bör upphöra tillkomma
numera allmän domstols handläggning.
Under stadgad å. upplåtna, kronan
tillhöriga hemman och lägenheter äro ej många
(1930, med undantag av kronobyggen. 289 om
omkr. 25 mtl med en skatteköpeskilling av
2,837 kr. samt 1,514 lägenheter med en
skatteköpeskilling av 7,920 kr.). De ha under
1800-talet i någon mån ökats genom
upptagande av nybyggen i de n. länen men å
andra sidan minskats genom skatteköpen och
skatteomföringarna. Då kronans äganderätt
till dem av dessa egendomar, vilka fått lösas
till skatte mot en till staten ingående avgift,
är till större delen betydelselös och
skatte-köpeskillingarna uppgå till jämförelsevis små
belopp, ha förslag väckts flera gånger, att
dessa egendomar skulle omföras till skatte
utan lösen, men dessa förslag ha hittills ej
vunnit framgång. Om allmänna inrättningars
fastigheter, innehavda under å., se
Danviks hospital och Hvitfeldtska
stipendiefonden. Till denna grupp höra
några hemman, som tillhöra den för
Jönköpings högre allm. läroverk disponerade V
i-s i n g s ö skolegodsfond. — För
egendomar i enskild ägo, vilka innehas under å.,
äro särskilda föreskrifter meddelade om
förhållandet mellan åbon och bruksägaren å
under bruk skatteköpta hemman.
Under senare tid har införts en ärftlig och
förytterlig besittningsrätt för obegränsad tid
mot årlig, periodvis reglerbar avgäld till
kronojord genom lagen 4 juni 1926 om
upplåtelse under å. av viss jord. Genom denna
s. k. nya å. har man företrädesvis avsett
att erhålla en upplåtelseform, som, jämte
förmånen av frihet från köpeskilling, beredde
brukaren och hans efterkommande trygghet
i besittningen av den upplåtna fastigheten
med därå genom deras arbete och kostnader
åstadkomna förbättringar men tillika i
erforderlig grad bibehölle äganderätten hos
kronan, som sålunda under lättare former än
medelst expropriation skulle kunna (genom
inlösen) komma i besittning av jorden, i
händelse den bleve behövlig för något mera
omedelbart statsändamål, och jämväl beredde
särskild möjlighet för kronan att göra sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
