Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ådalen - Ådalens kontrakt - Ådals-Liden - Åder - Åderbråck - Åderförkalkning - Åderhinnan - Åderlåtning - Ådersnäppare - Ådror - Ådö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Ådalens kontrakt—Ädö
1244
läggningen, gav infanteriet eld, varvid av
demonstranter och åskådare fem dödades och
fem sårades. Oerhörd upphetsning i hela
landet följde. Regeringen (C. G. Ekmans andra
ministär) ersatte landshövdingen och
landsfogden med vikarier — de ordinarie
förmåddes senare att söka andra tjänster — samt
tillsatte av representanter för olika
menings-grupper en undersökningskommission, som
fann polis- och militärbefälet bära stor skuld,
bl. a. genom underlåtna avspärrningsåtgärder
(tryckt betänkande 1931). Flera åtal följde.
Domstolsbehandlingen rentvådde
militärbefälhavarna och i huvudsak övriga
myndighetspersoner. Deltagandet i kravallerna i
Sprängs-viken och Lunde beivrades ej. En del straff
för uppträdena i Sandviken m. m. ådömdes.
— En skärpning av partimotsättningarna
inträdde genom händelserna, helst vissa
riktningar inom pressen ej accepterade
domstolarnas frikännande av militärbefälhavarna. —
Genom oroligheterna visade det sig, att
polismakten var otillräcklig och att militären på
grund av sin för polisuppgifter icke avsedda
utbildning helst icke borde användas för dylika
uppgifter. Regeringen (Ekman) genomdrev
därför upprättandet av en mindre kår statspolis.
Ådalens kontrakt omfattar 9 pastorat:
Nordingrå; Ullånger; Vibyggerå; Nora och
Skog; Bjärtrå; Gudmundrå; Högsjö och
Hemsö; Torsåker och Dal; Ytterlännäs.
Ådals-Liden, socken i Västernorrlands län,
Ramsele och Resele tingslag, kring
Ångermanälven, vid Fjällsjöälvens inflöde; 528.80
kvkm. 2,731 inv. (1934). Storslagna
nipbild-ningar i älvdalarna, där bebyggelsen är
samlad; f. ö. storkuperad skogsbygd, i
Nävernäsa 505 m ö. h. Många bekanta vattenfall,
bl. a. Nämforsen (se d. o.). 1.262 har åker,
38.373 har skogsmark. Betydande
bolagsdo-mäner. Pastorat i Härnösands stift, Ramsele
kontrakt.
Åder, se Ådror.
Åderbråck. Genom utvidgning av
blodådrorna (venerna), företrädesvis på underbenen
och låren, uppstå blodfyllda ansvällningar,
synliga genom huden. Dylika förekomma
även vid stolgången (hemorrojder) samt i
pungen och matstrupen m. fl. ställen.
Orsaken är dels att söka i anlag i vensystemet,
. dels i hinder för blodets avflöde. Å. på
benen ge ej sällan upphov till hudförändringar,
eksem och sårnader, el. t. o. m. blödningar
vid bristning. En annan komplikation är
inflammation, flebit (se d. o.). Behandlingen
består i förbättring av cirkulationen,
komprimerande bindor el. strumpor, bortskärning
av venerna el. insprutning i dessa av medel,
som åstadkomma skrumpning. T. R.
Åderförkalkning, arterioskleros (se d. o.).
Åderhinnan (lat. chorioidéa el. tu’nica
vas-culåris el. tu’nica me’dia), det mell. av de tre
lager, som bilda ögats vägg (det yttersta är
senhinnan, det innersta näthinnan). Å. är rik
på blodkärl, och från dess kapillärer få
stavarna och tapparna, näthinnans
synpercipie-rande element, sin näring. K. G. P-n.
Åderlåtning, operation, som består i
öppnandet av ett ytligt liggande blodkärl, vanl.
en ven, mycket sällan en artär (a r t e r i
o-tomi), och som har till ändamål att
uttömma en större el. mindre mängd blod.
Detta ingrepp utgjorde hos de flesta folk
frän äldsta tider och i den västerländska
kulturvärlden till mitten av 1800-talet det
förnämsta behandlingsmedlet vid flertalet
rubbningar i hälsotillståndet och användes
därjämte under vissa tider i stor
utsträckning även av friska människor till
förekommande av ohälsa. Den teoretiska grunden för
å:s användning utgjordes av de under nämnda
tidrymd härskande föreställningarna 1) om
d y s k r a s i (se d. o.), 2) att man genom
bloduttömning kunde förändra blodets
sammansättning i riktning mot det normala och 3) att
vissa lindrigare slag av allmän ohälsa berodde
på abnorm ökning av blodmängden.
Cellular-patologien (se d. o.) kullkastade vid mitten av
1800-talet de tidigare teorierna om å:s verkan,
och å. föll i vanrykte i den vetenskapliga
medicinen. I Sverige blev M. Huss’
gynnsamma erfarenhet av en oblodig
behandlingsmetod vid lunginflammation banbrytande (1852).
Den nyare medicinen ställer sig
fortfarande på det hela taget avvisande mot att
beröva organismen blod, främst på grund av
den alltmer fördjupade kunskapen om
blodets skyddsverkan vid sjukdom, men å. har
likväl återupptagits — om också i en
jämförelsevis begränsad utsträckning — framför
allt vid behandlingen av sjukdomar, som
åtföljas av förhöjt blodtryck, ss. vissa slag
av njurlidande, och vid blodöverföring.
Mindre blodavtappningar i undersökningssyfte ha
en mycket stor betydelse för den moderna
diagnostiken. — Å. utföres vanl. på en av
hudvenerna i armbågsvecket. För att hindra
blodets återflöde till hjärtat omsnör man
överarmen med en binda. I och för insnittet
i den svällda venen begagnades i gångna
tider ofta ett särskilt instrument, s. k. å d e
r-snäppare, som bestod av en kniv, vars
skärande del kunde bringas att snabbt
genomtränga huden och kärlväggen. Numera
låter man i allm. blodet rinna ut genom en
spetsig, i venen införd, ihålig metallnål. De
förr uttömda blodmängderna överstego icke
sällan 1/2 liter. Genom upprepade å. kunde
man inom loppet av några dagar beröva en
patient ända till omkr. 4 liter blod. R. F-s.*
Adersnäppare, se Åderlåtning.
Ådror. 1. (Anat.) Se Artär och Ven
samt Blodkärl.
2. Vattenådror. I grövre jordarter
(sten, grus och sand) rör sig grundvattnet på
grund av de jämförelsevis stora
mellanrummen mellan partiklarna täml. obehindrat
igenom hela jordlagret såsom en bred
grundvat-tensström. I täta och svårgenomsläppliga
jordarter samt i berg kan däremot rörligt
grundvatten endast förekomma såsom mer el. mindre
avgränsade vattenådror, d. v. s. vattnet
framgår i sprickor och gångar i jorden eller i
sprickor och skiktfogar i berggrunden. I lösa
och kalkhaltiga bergarter kunna dylika
sprickor starkt vidgas på grund av vattnets
upplösande och eroderande förmåga, varvid större
vattenådror eller t. o. m. grundvattensbäckar
kunna uppstå (t. ex. flerstädes på Gotland
och Öland). Även i jordarter vidgas ofta
sprickorna genom vattenerosion. G. Ekm.
3. (Geol.) Se G å n g 1.
Ådö, gods i Lossa socken, Uppsala län, på
en ö i Mälaren; 837 har, därav 170 har åker;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
