1249 Ähussandsten—Åker 1250 forna staden, ruinerna av Å:s slott. — Å. är Kristianstads hamn (länets största) samt tullstation och badort, har betydande fiske och tobaksodling (jfr ovan); stor spritfabrik. I hamnen, som har en kajlängd av 1,370 m och ett djup av 4,2—6 m, ankommo och avgingo 1932 1,494 fartyg om 537,670 nettoton. Bad-ortsanläggningarna och villorna ligga huvudsaki. i östra Täppet n. om ån, men även Äspet s. därom har utmärkta badstränder. Tax.-värde å fastighet 7,456,800 kr. (1932), tax. inkomst 2,315,750 kr. Ingår i Ä. församling (se ovan). Å. tillhörde från 1100-talet ärkebiskoparna i Lund, som där hade ett fast slott, vilket indrogs till kronan vid reformationen och förstördes av svenskarna 1569. Staden Å. an-lades trol. vid 1200-talets mitt, hade befästningar, varav rester kvarstå, och var under den senare medeltiden ett betydande samhälle med dominikankloster, helgeandshus, hospital och flera kyrkor, miste sitt välstånd under 1500-talet och förlorade till det nyanlagda Kristianstads förmån sina stadsrättigheter 1617 men erhöll en viss betydelse som hamnplats, sedan Helgeåns s. utlopp öppnats 1775 och sjöfarten på Kristianstad omöjliggjorts av åns sänkta vattenstånd. Å. fick järnvägsförbindelse 1883 (direkt linje till Kristianstad 1886) och blev köping 1905. — Litt.: G. Gustafsson, »Å.» (1932; med litt.-anv.). H. W-n. Ähussandsten, en till kritsystemet (senon) hörande, gråvit, ej sällan kalkblandad sandsten, vilken träffas som lösa block i trakten av Åhus i Skåne. N. Zn. Äkanna, dets. som gul näckros (se N ä c k-rosväxter). Äkarp. 1. Socknar, se Norra Åkarp och Södra Åkarp. 2. Stations- och municipalsamhälle i Tott-arps och Burlövs socknar, Malmöhus län, vid S. J., mellan Malmö och Lund; 337 har, 1,326 A.-0 KARTOGRAFISKA INSTITUTET inv. (1934), därav i Tottarp 52 har och 284 inv. Stora handelsträdgårdar. I Å. ligger Hvilans (se d. o.) folkshögskola. Tax.-värde å fastighet 5,210,500 kr. (1933), tax. inkomst 1,252,670 kr. Åkarpslagen plägar man kalla ett på grund av en motion av led. i Andra kammaren Per Pehrsson (se d. o.) i Åkarp 1899 gjort tillägg till den allmänna straffbestämmelsen för rätts-stridigt tvång (se d. o.) i strafflagen 15: 22, genom vilket tillägg straff infördes jämväl för försök till dylikt brott, dock endast för såvitt fråga är om försök att »tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse el. hindra någon att återgå till arbetet el. att övertaga erbjudet arbete». Utan att straffbelägga försök till rättsstridigt tvång över huvud, tog förevarande lagstiftning endast sikte på vissa slags försök till rättsstridigt tvingande och därvid endast på sådana, som ur det då politiskt maktägande arbetsgivar-intressets synpunkt voro särskilt betänkliga. Härigenom fick lagen i sin avfattning en tydlig karaktär av klasslagstiftning. Straffet för de sålunda straffbelagda försöken sattes lika högt som straffet för fullbordat tvång, ehuru eljest straffet för försök enl. strafflagen så gott som undantagslöst är lindrigare än straffet för fullbordat brott. Det ensidiga intresse, som nämnda lagstiftning tjänade, markerades än tydligare därigenom, att medan rättsstridigt tvång enl. 15: 22 i allm. kan åtalas av allmän åklagare endast om målsäganden anger det till åtal, det straffbara försöket, liksom redan några år tidigare fullbordat brott i motsv. fall i fråga om arbetsinställelse, lades under ovillkorligt allmänt åtal. Flera förslag om lagens upphävande el. ändring blevo under den följ, tiden av riksdagen avslagna. Först 1914 vidtogs däri den ändringen, att straffmaximum vid försök ned-sattes till 2 års fängelse, medan det i fråga om det fullbordade brottet alltjämt är 2 års straffarbete. Härigenom blev Å., bortsett från åtalsrätten, utan större praktisk betydelse vid sidan av de allmänna straffbestämmelserna för misshandel och hot. N. S-g. (R. B-l.) Äkeäner, se Å k i a n e r. Åke Bengtsson, se släktart. Färla. Åke Hansson och Åke Henriksson, se T o 11, sp. 519. Åke Jönsson, se Svarte Skåning. Åker, uppodlad jord, som bär åkerväxter eller för tillfället är igenlagd till gräsbärande mark. Uppodling till å. började under yngre stenåldern. Till en början voro åkerodlingarna helt eller till större delen tillfälliga och övergåvos efter att ha burit några få grödor, som utsugit jorden, men dylik åkerodling, som i form av svedjebruk förekom i svenska skogstrakter ännu efter mitten av 1800-talet, har numera så gott som alldeles upphört i Sverige, där allt åkerbruk numera äger rum på ständig å. Denna beräknas vid 1800-talets början ha uppgått till omkr. 850,000 har och ökades starkt intill mitten av årh. 1860 uppgick den till 2,5 mill. har. Rikets hela åkerareal uppgick 1930 till 3,723,375 har. Se vidare tabell vid Sverige, sp. 993—994. H. J. Dft. Åker. 1. Härad i Södermanlands län, vid XX. 40 ÅKERS HP Skala 1:500000